Före och efter (fast med en viss kluvenhet)

image

Jo, här är två bilder på mej tagna med ca 7 månaders mellanrum: En före spring och ändrad kosthållning och en efter (från härom dagen). Och jag har funderat på det här massor! Är fortfarande inte riktigt säker på om det är ok att lägga upp denna bild. Anledningen? Jag är så enormt kluven till före och efter-bilder. ENORMT. För å ena sidan kan jag inte säja att jag inte slukar dem själv, tycker det är spännande och inspirerande. Å andra sidan gillar jag inte den ensidiga bilden de ger, typ: Förr var jag tjock och olycklig, nu är jag smal och lycklig. Det är för enkelt, livet fungerar inte så.

Jag har medvetet valt en bild från förut där jag tycker jag är fin och är glad. För det tycker jag. Men jag var för tung. Det kändes i hela kroppen. Och jag kan ju ärligt säja att den kroppsliga aspekten av mitt liv har förbättrats avsevärt. För jag orkar mer, är starkare.
Sen ska jag inte sticka under stolen med att jag är stolt också, så som en är när en fixat ett stort projekt. Jag har klarat detta själv liksom.

Att jag slutligen väljer att lägga upp den handlar om flera saker. Dels så har jag skrivit mycket om min vikt och min kost och ja, det kan vara intressant att se helt enkelt. Jag tycker ju själv att det är intressant att se hos andra. Rätt eller fel och idealstörd? Vet inte?
Och dels så: Ja, jag är stolt helt enkelt och kan kanske på något sätt inte låta bli.

Det var det hela. (Ibland önskar jag att jag var lite mer hejsan-hoppsan i tanken och inte reflekterade så förbannat mycket)

Update: Ni får tänka på att jag står närmare kameran på ena bilden vilket gör att det inte riktigt blir en rättvis bild på skillnaden. Men på ett ungefär.

25 tankar om “Före och efter (fast med en viss kluvenhet)

  1. Det ÄR inspirerande med före- och efterbilder, men vad befriande det är att du inte sätter likhetstecken mellan smalare och lyckligare. Gillar din resonerande blogg väldigt mycket!

    Gilla

    • Vad glad jag blir av din kommentar! Jag resonerar ju väldigt mycket och blir nästan rädd att folk ska tröttna..haha Men samtidigt måste jag det för allt är inte svart och vitt och ibland vet jag liksom inte vad jag tycker riktigt.

      Ja, jag tror att det är väldigt dumt att sätta likhetstecken mellan kroppen och lyckan. Visst kan det ge lycka att vara bekväm i sin kropp men också besatthet och olycka om man tror att den är nyckeln.

      Gilla

  2. Superinspirerande! Du har ju haft ett mål med din resa och det är klart det är härligt att det faktiskt syns skillnad! Du ser ju otroligt sund och stark ut nu!

    Gilla

  3. jag håller med min kära vän Cissi här ovan. Älskar det där sunda, och du har verkligen det.
    du inspirerar verkligen så sträck på dig nu, släpp tvivlen och var stolt. och glad. och jävligt nöjd. KRAM

    Gilla

  4. Heja dig! Det är så inspirerande att läsa om din träning, jag hoppas du fortsätter skriva om den med samma sunda inställning!

    Gilla

    • Tack snälla, fina du! Och du vet väl att om du inte utsrålat en sån träningsglädje och inspiration så hade jag kanske inte ens börjat springa. Du är en stor del i det bästa du 🙂
      Kram

      Gilla

    • Tack! Jo, mellan mina bilder ligger nog faktiskt mest glädje: rusigt kär i löpning och hittad balans 🙂 Jag kan inte säja att det känns som om det varit en jobbig kamp och det är så himla skönt!

      Gilla

  5. Jag älskar före- och efterbilder. Tyckr de är mycket inspirerande, dock håller jag med dig om att många visar förebilden som ”ledsen, osminkad, olycklig =tjock”…Gillar dock dina bilder och att du klargör att lyckan inte sitter i vikten…även om jag själv numera känner mig allmänt gladare för att inte vikten är i vägen på samma sätt som innan!

    Gilla

    • Ja, precis! Det blir liksom lite för lätt att tro att hela livet löser sej för att en tappar vikt.
      Men visst, som du skriver, det ger ju faktiskt lycka när kroppen inte är ”i vägen” 🙂

      Gilla

  6. Heja heja!! Du ser verkligen superstark ut på högra bilden. Jag förstår hur du menar men jag älskar också före och efter-bilder. Jag blir så inspirerad och peppad att fortsätta träna.

    Gilla

    • Tack 🙂
      Jo, jag älskar också att titta på såna bilder men sen blir jag lite konfunderad över vilka signaler jag väljer att säna ut. En å andra sidan är konfunderad ett konstant tillstånd hos mej 😀

      Gilla

  7. Ping: Jeansutmaningen – starten | Cecilia Ödman

  8. Jag förstår dig. Samtidigt är bilder oslagbart när det gäller att se förändringen i kroppen. Men just i kroppen, inte i själen. Det får vi mäta på andra sätt :-). Och du är fantastisk, ser fantastisk ut och resonerar alldeles utomordentligt fantastiskt!

    Gilla

    • Ja precis! Håller med om att bilder är ett bra verktyg för att se förändringen. Jag vet ju att det hänt saker men det var när jag jämförde dessa bilder som det klickade riktigt.
      Och tack för fina ord snälla du! Blir så glad 🙂

      Gilla

  9. Är helt med dig i kluvenheten. Älskar själv före och efter (var assnabb på att klicka in mig när jag såg rubriken vid sidan om här och insåg att jag missat det inlägget innan till exempel), men vill inte heller sätta likhetstecken mellan smal och lycklig. Har gjort samma typ av förändring själv. Småbörjade 2012, men det blev inte allvar förrän mars 2013 då jag insåg att jag inte var snäll mot mig själv som levde som jag gjorde (samt en ganska kass inspiration till min son). Jag har gått ner nästan tjugo kilo och det är klart att det syns och är en skillnad. Både i kroppen och sinnet. Det var tjugo kilo av tröstätande och inte tjugo kilo av matälskande som försvann. Men skriva om just det i bloggen… åh jag tycker det är så himla svårt. Heja dig i alla fall! Känner igen mig mycket i det du skriver och det är väldigt inspirerande 🙂

    Gilla

    • Haha, jag är exakt likadan. Dyker på såna bilder som en hök. Men ja, så är det ju kluvenheten. Jag vill inte skicka fel signaler och tänker massor på hur jag framställer detta med viktnedgången i bloggen. Jag nämner det väl kanske ibland men har valt att inte fokusera så mycket på kilona när jag skriver, t.ex. att skriva vad jag gått ned vecka för vecka eller att skriva ut min vikt. Jag vill liksom inte att det ska gå att jämföra sej på det sättet. Men det är svårt.

      Vilken resa du gjort sen då! Imponerad. Och tack för fina ord:-)

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s