Stressa av – en övningsak

Nu är vi en bit in i Januari och jag jobbar som sjutton på att stressa av, det går t.o.m ganska bra. Mitt enda nyårslöfte var ju att försöka stressa ned. Det är egentligen inte klokt hur uppskruvad jag gått och varit och då jobbar jag ändå inte just nu och har dessutom inga barn. Ändå har jag blivit stressad för precis allt. Jag vill hinna allt och har blivit hyper över små och stora saker. Här är några exempel på saker som har stressat mej (och fortfarande gör det fast inte riktigt lika mycket):

* The big one: Framtiden! Vad ska jag egentligen göra med mitt liv när den här viloperioden är över?

* Stök. De stressnivåer jag kan frambringa över stök är kolosala! Jag vill ha ett perfekt hem – orkar inte städa jämt – vill ha perfekt hem – stress.

* Mina ”smarta” logistiska lösningar som kan se ut ungefär så här: ” Om jag går ut med soporna nu kan jag posta det där brevet på samma gång och då passerar jag ju ändå tvättstugan och då kan jag boka tid och sen ringer jag det där samtalet”…o.s.v i oändligheten.. Just exemplet kanske inte låter så dramatiskt men när en hela tiden ligger flera timmar före i planeringen blir det, ja, stressande.

Detta är mina tre största stresstriggare (Sen finns det ju så klart fler små i vardagen). Men i alla fall, nu har jag  försökt jobba aktivt för att minska dem. Egentligen är den största grejen som hjälper på alla, att fokusera på här och nu.
När jobbiga tankar tar ett ångestgrepp om mej försöker jag helt enkelt landa och tänka ”här och nu”: Jag kan bara göra en sak i taget och framtiden kan jag verkligen inte göra något åt. Ibland räcker det att bara andas lugnt och tänka på det, ibland måste jag lägga mej ned, blunda, andas och upprepa ”här och nu” som ett mantra i huvudet.

Ja, och så stöket: Ett kapitel för sej. När jag städar far jag omkring högt och lågt, snabbt, snabbt, som om jag vore jagad. Jag KÄNNER mej t.o.m jagad för tänk om någon skulle dyka upp på spontanbesök? Detta är så löjligt. Dels får jag inte spontanbesök jätteofta och dels är vårt hem oftast rätt representabelt, lite disk har ingen dött av. Det är bara det att jag hänger upp mej på smådetaljer, liksom biter mej fast vid dem och till slut är jag helt säker på att ev besökare skulle äcklas (av lite disk eller lite smulor på golvet). Vilket är helt koko, jag vet.

När jag städar nu försöker jag därför ta det lugnt och mantrat här är förutom ”här och nu”, ”en sak i taget”. Dessutom försöker jag släppa på kraven. Det behöver inte vara perfekt. Jag har ju absolut inget emot att besöka lite röriga hem, tycker det är mysigt och beundrar faktiskt folk som har det lite så, som bara: ”Så här har jag det, take it or leave it”.

Men i alla fall: Det går faktiskt bra med stressminskandet men det är verkligen något en måste jobba på hela tiden. Jag har aldrig tänkt på det så, att det behövs arbete för att stressa av. Det låter ju på något vis lite motsägelsefullt. Men det känns som att hjärnan faktiskt lär sej att ta nya vägar, att jag varje dag behöver fokusera lite mindre och att jag landar i nuet mer och mer.

Javisstja! Hur kunde jag glömma! Löpning är ju BÄSTA avstressaren. När jag springer finns verkligen ingen stress. Bara en fot framför den andra, jag i min kropp och inget mer.

Har ni några superstresstriggare? Hur hanterar ni dem?

13 tankar om “Stressa av – en övningsak

  1. Det där eviga planerandet, exakt så gör jag också! tänker ut när allt ska göras, tänker ut alternativa lösningar, kommer på hur jag kan effektivisera osv. Blir så trött på mig själv ibland, särskilt när det inte går enligt planerna och jag blir helt uppstressad.

    Gilla

    • En får ju ofta höra att en ska planera just för att bli ostressad men när en börjar planera minsta grej på detaljnivå är det bara tokstressande. En befinner sej ju aldrig i nuet då. När det varit som värst för mej har jag inte ens hunnit gå upp innan jag haft någon slags plan. Så skönt att ha släppt det lite.

      Gilla

      • Nejdå! Det var jättebra tips! Att planera i stort tror jag är bra, det är när jag planerar i detaljnivå, typ: ”Det är effektivast att sätta på kaffet först innan jag häller upp yoghurten och ger katterna mat”. Eller det är ju logiskt och inte ett bra exempel. Men när hela livet liksom består av långa listor, då blir det lite jobbigt.

        Gilla

  2. Jag blir stressad av att jag inte är så bra som jag vill vara musikaliskt, att jag inte kan noter eller att jag inte spelat in den där skivan som jag faktiskt tänkt göra i typ…4-5år nu…kan även känna mig stressad av framtidsfrågor, som du nämner. Typ som när ska jag skaffa barn, vill jag ha det? vad ska jag jobba med, hur ska ja ta mig dit? Samt att jag har mkt som jag skulle vilja göra i livet men inte riktigt vet vilken ordning. MEN! En bra grej som ja och Daniel börjat jobba på är att göra varsin ”livsplanering”. Pretto va? Man tar ett papper skriver sitt eget namn i mitten sedan det man anser som ”viktiga områden” runt omkring. Tex:familj, , utbildning, jobb, andlighet, träning osv. Sedan mindmappar man fritt vad man skulle vilja göra/uppnå. Därefter tar man ett nytt papper och skriver:vad, hur, varför, när och hur viktigt. Sedan väljer man något av det man kommit på och besvarar hur, när, varför samt hur viktigt. Ex: under tex ”familj” skrev jag ”barn”. När ja sedan beavarade frågorna ovan så kom de liksom fram hur jag tänker om det just nu. Kanske verkar lite krångligt, men är faktiskt jättebra! Tar dock sjukt lång tid….

    Gilla

  3. Jag är nog rätt bra på att inte stressa. Men jag kan också göra det såklart och då snör hjärtat ihop sig så jag knappt kan andas. Jag har två tips: Meditera (jag har sagt det förr till dig, men det ÄR SÅ BRA) och skriva listor. Men bara på de sakerna som är de stora planerna du vet. Sen kanske du skulle kunna testa att inte göra såna saker som är mest tidseffektivt. Typ som att när du tänker sådär om kaffet och kattmaten och yoghurten så gör du ändå nåt annat först. Alltså lite trotsigt och ser hur det får dig att känna.

    Gilla

    • Jag ska verkligen försöka meditera mer. Det är väl någon slags meditation-light med mina här och nu-tankar men jag ska sätta in mej i det mer.
      Listor har jag jättesvårt att hantera tyvärr.. Eller någon slags veckoplanering går bra men annrs blir det list-race av det hela.

      Det ska jag testa! Att vara lite trotsig. Så himla bra tips 🙂

      Gilla

  4. Jag förstår precis. Stök/ostädat hem kan jag också bli så sjukt stressad av. Undrar varför, egentligen? Jag försöker aktivt att träna på att det är OKEJ om det står lite disk framme. Det är OKEJ om det är EN dammtuss under bordet. Världen går inte under. Inget dåligt kommer att hända bara för det. Städar ordentligt en gång i veckan och håller ”vardagsrent/fint” annars och försöker att inte stressa upp mig över det.

    Sedan kan jag bli jättestressad när jag har mycket saker inbokade, typ ”hur ska jag hinna det och det och det?” Men då försöker jag prioritera. Vad VILL jag göra? Det är det viktigaste.

    Och precis, det är nog en träningssak att lära sig att hantera sina stressorer. DIna städmantran låter jättebra, tycker jag! Jag tror att jag snor dem och använder själv också… 🙂

    Gilla

    • Jag tror att just städmanin, eller vad en ska kalla det, handlar mycket om kontroll. Plus att jag kan tycka att om det är stökigt runt om mej så känns det stökigt i min hjärna. Grejen är bara att det tar så himla mycket energi att gå och tänka på dt hela tiden.

      För många saker på agendan gör mej också sjukt stressad. Jag vill ha max en stor grej inplanerad per dag och gärna lite dagar då en gör ingenting där emellan.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s