Men hjälp! Det går ju bra?

image

Precis som jag skrev att jag inte hade någon inspiration så letade sej tydligen lite in ändå. Det är en grej i mitt beteende jag funderar mycket över. Tänkte att ni kanske antingen känner igen er eller har lite goda råd?
Så här är det: Som ni som läst här ett tag vet så vilar jag från arbete just nu (Om du är ny här och undrar varför så går det att läsa om här). Men i alla fall, jag börjar helt klart må bättre. Jag har gjort positiva förändringar i mitt liv som att börja träna och äta bättre. Och så driver jag den här bloggen som går riktigt BRA, växer och frodas. Plus att jag får massor med glada tillrop och pepp från er. Hur härligt som helst egentligen. Jag är på rätt väg med andra ord.

Det är bara det att jag blir VETTSKRÄMD när något går bra, när jag har flyt. Jag får en del prestationsångest och tvivlar på mej själv:
Kan jag hålla i? Eller kommer det som är bra att bli dåligt? Jag vet inte hur jag ska förklara riktigt. Jag antar att positiva grejer gör mej rädd för att fallet blir längre om det skulle skita sej?
Detta är ju jättedumt och något jag försöker ignorera men ändå nästlar de sej in, de där tankarna. De är så himla onödiga bara, det är inte som att jag tänker lägga ned p.g.a dem. Men jag vet inte, de är som en liten mobbare (eller flera) som gör oönskad entre i huvudet.

Jag vet att jag är långt ifrån ensam om det här. Det är rätt vanligt att gå och vänta på misslyckanden och katastrofer har jag förstått. Men varför gör en det? Det är ju bara så destruktivt och energiätande?

13 tankar om “Men hjälp! Det går ju bra?

  1. Du kan! Se bara på löpningen!! Något du aldrig gjort men började försiktigt med och faktiskt håller i! Du kan och du borde tro lite mer på dig själv!

    Gilla

  2. Jag känner framförallt igen mig i det där att rationellt förstå att något inte är riktigt rätt (i det här fallet: att tänka att du ska misslyckas) men samtidigt inte kunna skaka av den tanken. Som att två röster, en rationell och en irrationell tjatar i huvudet samtidigt. Om du kommer på hur man blir av med den irrationella kan du väl säga till 😉

    Jag är lite nyfiken på din vila men du behöver inte svara, förstås. Personliga frågor ju (som vi gillar ;-)). Går du och pratar med någon? Läkare/terapeut? Har sjukpenning? Eftersom du är egenföretagare så kanske du inte har företagshälsa som backar upp som jag har som anställd?

    Var inte rädd för att falla. Du kan, du orkar och du ÄR bra därmed GÖR du också bra saker. Men även om något skulle misslyckas (det är mänskligt) så har det inget att göra med den du ÄR. Bara det du GÖR. Eller hur?

    Gilla

    • Men precis så! Jag VET att jag är kapabel och kan men ändå finns de där jobbiga tankarna i bakhuvudet. Och nej, jag vet inte hur en får bort dem men kommer jag på’t så lovar jag att tala om hur.

      Förstår att du undrar över min vila. Började skriva ett svar men det blev liksom för personligt för bloggen om du förstår. Det är inte så att något är hemligt eller att jag inte skulle kunna berätta för dej. Det är bara det att jag inte vill att det ska finnas på pränt på bloggen. Hoppas du förstår. Jag går på den där magkänslan om vad som hamnar här helt enkelt 🙂

      Tack för dina kloka ord!

      Gilla

  3. Jag känner verkligen igen mig. Jag har tur som har en person i mitt liv som brukar påminna mig om att ”Det får vara så här bra!” Att må bra har hört till ovanligheterna i mitt liv och det är inte konstigt att det känns konstigt (eller att mindervärdeskomplex & katastroftankar pockar på) när det är annorlunda (bra, alltså). Så länge jag vågar lita på att ett bra liv, bra mående och framgång även är för mig, så kommer jag också komma dit/klara av att vara där. Men ibland behöver jag någon som påminner mig. Och idag har det gått så långt att jag oftare behöver påminna mig om att det inte alltid varit självklart att det ”bara är” att må bra. För det är också något som jag tror är viktigt; att inte glömma var jag varit. Idag är det du som påminner mig, och för det vill jag säga tack.

    Hoppas att inte det här blev allt för rörigt!

    Gilla

    • Du beskriver det så bra. Så är det nog för mej också. Jag har liksom beredskap för att det där dåliga ska komma så att jag slipper bli överraskad. Det är bara det att den där beredskapen verkligen är skitdålig. Den gör mej bara ängslig och rädd.

      Vad klokt, det du skriver om att våga lita på ett bra liv och mående. Det ska jag verkligen ta till mej! Så självklart egentligen men så svårt att fatta, att en måste tro på det själv.

      Tack själv för dina superkloka ord. Det är så himla skönt när någon förstår och känner igen sej. Det är rätt ofta jag går och känner mej som ett litet ufo med alla tankarna..haha

      Gilla

  4. Jag känner igen mig också. Det är lätt att bli rädd när en känner att det går åt ett håll lite snabbt eller hoppar över några steg. Jag tror att det är viktigt att, precis som du skriver, också tänka positvit. Det går BRA. Du börjar må bättre, du äter bättre, du tränar. Det är positiva saker som du kan fokusera på. Tankens kraft är större än vad en tror faktiskt 🙂

    Gilla

  5. Ping: Tankens kraft | Charlotta Sofia springer & trimmar

  6. Ping: Svackar lite | Charlotta Sofia springer & trimmar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s