En lördag i ultrarapid

Vill ju så hemskt gärna vara peppig och glad men jag känner mej inte riktigt så just nu. Det är den här pms:en som tar kål på mej! Pms, tänker kanske ni? Men det har du ju pratat om i en vecka nu? Jo, men min pms håller i sej så pass länge och det är faktiskt för himla jobbigt. Det börjar med några dagar av dovhet, lätt depp och en trötthetskänsla och arbetar sej upp till ett ännu större depp och en del tårar. The gråt-part dök upp idag tillsammans med en ännu massivare trötthet. Jag hade tänkt träna eftersom det faktiskt blir bättre då men energin ville inte räcka.

Det är knepigt, det där med hormoner: Jag kan ju mekaniken bakom vad som händer i kroppen och varför jag blir så ledsen men när jag är mitt i det är det svårt att liksom se objektivt och utifrån på det. På ett sätt kan det vara skönt att kapitulera, gråta lite och tycka synd om sej. Tårar är verkligen förlösande och det känns alltid mycket bättre sen.

Min dag har alltså inte varit så aktiv. Istället har det varit kramar, varmt bad, mys i soffan, hemgjord pizza och choklad. Fast det är klart, när jag läser det så här så inser jag att det ändå inte är ett sånt dumt sätt att spendera en lördag. Sämre kan en ha det!

8 tankar om “En lördag i ultrarapid

  1. Hej!

    Jag lyssnade på ett avsnitt av Kropp och Själ om PMS för några dagar sedan: https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/319403?programid=1272

    Det var intressant tycker jag och olika vinklar och perspektiv. Tänker att PMS kanske inte alltid tas på allvar eller används som nåt slags skällsord till kvinnor som är arga.

    Håller med dej angående hormoner. Som du skrev i ett annat inlägg, en glömmer bort från månad till månad vad det är som gör en nedstämd. Och också som du skrev i det här inlägget, en vet rent ”objektivt” vad som händer i kroppen, men en blir ju inte mindre deppig av det.

    Kram!

    Gilla

    • Åh, tack för tipset! Lyssnade igår och kände mej mindre ensam 🙂

      Ja, jag tror du är något på spåren där. Det tas inte på så stort allvar detta med pms. Det är som att det är fullt accepterat att kvinnor ska vara ”lite gringa” runt mens och att det inte behöver göras så mycket åt. Som det där, nästan klassiska ”säjet” när en kvinna är sur eller arg: ”Ha’ru mens eller”?

      Gilla

  2. Men din stackare, det är fan hemskt att det ska vara så jävla illa!
    Har du privat nån medicinering? Kanske kan vara värt att kolla upp iaf? Många verkar ju bli hjälpta av det.
    Kram

    Gilla

    • Ja, just att det drar ut mer och mer på tiden ju äldre jag blir, är så jäkla jobbigt. Några dagar sådär kan jag leva med men en freaking vecka!! Plus att jag blir deppig runt ägglossning också.

      Ja, det där med medicin ja. Jag äter ju anti-depp sen många år tillbaka, inte pga pms iof..men det är ju samtidig det som oftast skrivs ut till kvinnor med pms-besvär. Det hjälper nog lite, det kan jag märka om jag missar tabletter men det känns ändå inte tillräckligt. Och öka dosen vill jag absolut inte göra då de tabletterna har andra jobbiga biverkningar.

      Gilla

  3. Femal Balans!! KÖP!!! Utan dem hade jag inte klarat mig. Det tar ca en månad tycker jag inan jag märkte skillnad men sen så blir känslan helt annorlunda. PMS är ett minne blott! Finns hos hälsokosten och hos apoteket.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s