Mer om pms och mens

Jag märker att det är så djupt rotat i mej, det här med att en inte ska prata så mycket om pms och mens, då kan en upplevas gnällig. Som nybliven tonåring lär en sej att mens är äckligt, något en ska dölja och katastrof om det skulle läcka eller på något vis synas. Sen lär en sej också att kvinnor med pms är jobbiga, labila, galna och okontrollerade – Inget att ta på allvar med andra ord. Och så går en genom livet och vill varken upplevas äcklig, jobbig, labil, galen, eller okontrollerad. En tycker ju att en ska växa ifrån de där föreställningarna men fakum är att jag märker att jag inte gjort det. Jag hajjar fortfarande till innombords när jag säjer ”mens” eller ”pms” högt och det är ju inget annat en helt galet.

Jag tycker också att det är svårt att blogga om detta, för som sagt, jag vill ju inte upplevas som en ”sån där gnällig, jobbig kvinna”. Det här gör en ju så klart rosenrasande, för som vanligt, som med många kvinnliga sjukdomar och problem, tas de inte riktigt på allvar (Det vittnar detta blogginlägg om förlossningsskador om – LÄS!) . Allt är nooormalt och en ska minsann vara en personlighetsförändrad människa någon vecka i månaden. Men för den sakens skull ska en inte göra något himla väsen av sej, gråta, skrika eller må dåligt. Och gör en det så klappas en överseende på huvudet.

Så ja, jag ser det som en viktig grej att blogga om min pms, jag ser det som en viktig grej att vid 34 års ålder kunna säja ”mens” på samma odramatiska vis som jag säjer ”sko”. Min pms verkar dessutom bre ut sej över fler och fler dagar ju äldre jag blir. Från att vara en 20-something som bara hipp-happ, fick lite mens ibland utan att tänka på det, så har det dåliga måendet tagit mark och brer ut sej på ungefär en veckas yta innan mens. Och jag är inte mej själv då. De första dagarna är jag lite milt deppig men sen eskalerar det till enorm ledsenhet och ilska. Igår var en sån dag då jag grät ibland och blev blixtrande arg ibland. Fick t.ex. lov att gå in och sätta mej i sovrummet och andas en stund för att inte fara ut på Daniel då vardagsrumsmattan låg snett efter att han dammsugit – fullt normalt beteende. Städning verkar för övrigt vara en grej jag hänger upp mej på extra när jag har pms. En dammtuss transformeras i min hjärna till att vi bor i någon form av ohygiensk kvart och så städar jag hysterisk fräsande…ELLER.. gråter lite över misären.

I alla fall: Igår när jag bloggade om min pms tipsade Hanna om detta radioprogram: ”Gåtan pms”  på Sveriges radio. Och så hittade jag genom det Karin Adelskölds blogg: Livet med pms där en kan läsa om hennes och andras upplevelser om pms. Två bra länkar för dej som känner som jag eller dej som vill bli mer insatt (eller förfäras över att så lite ändå görs åt typiska kvinnoproblem).

2 tankar om “Mer om pms och mens

  1. Men fy, vad jobbigt det är för dig. Det låter som att du skulle testa det där som någon tipsade om i förra inlägget. Femal eller vad det hette. Värt att prova menar jag. Hoppas att det hjälper lite grann.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s