Lite intensivt

image

Oj, oj! Jag brukar alltid hinna blogga men de senaste dagarna och veckan som kommer är liksom lite intensiv: Det är resa hit och dit och det är ett gäng födelsedagar som ska firas och sånt. Trevliga saker mao men det tråkiga är att det blir lite lite bloggtid. Idag är i alla fall en ganska lugn dag, vi ska bara fira Daniels pappa, som fyller 60, med middag ikväll. Imorgon åker vi upp emot Dalarna (igen) för att fira min lillebror som också fyller år och så ska vi hjälpa till med en del grejer i barndomshemmet.

Jag kan märka att jag fortfarande är rätt stresskänslig när livet går lite ”utöver det vanliga”. Det behövs liksom inga stora grejer för att jag ska tappa fokus lite. Jag är fortfarande väldigt mycket ”var sak på sin plats” i mitt liv. Det är kanske just därför det faktiskt är bra för mej att göra spontana grejer och märka att inget går sönder för det.

6 tankar om “Lite intensivt

  1. Jag känner också igen mig. Fast när det gäller mycket av sånt jag känner att jag kan och behärskar är det lugnare. Det jag har haft mycket av på jobbet i början på året är helt nya grejer och D.Å. (!) får jag lite småpanik…. 😉

    Gilla

    • Jo, men så är nog jag lite också. Fast just nu är det iof inga jobbiga grejer men de rör sej lite utanför ”min rutin” och då tappar jag fokus och blir lite stressad.

      Gilla

  2. Har jättesvårt att hamna ”utanför rutin” också. Även fast jag vet att världen inte går under blir jag extremt störd. Önskar att jag var lite mer ”nu gör vi det bästa av situationen”-person men har nog en bit kvar där. Dock var jag sådan när jag var yngre och tänker att det fortfarande borde finnas i mig någonstans. Hur som helst. Nu kommer jag med ett råd fast du inte bett mig. Hoppas du inte misstycker, men det har hjälpt mig massor! Det finns en bra mindfullness-övning som går att ta till:

    1) Stanna upp.
    2) Observera. Rent konkret: vad är det som händer/ska hända?
    3) Acceptera. Konstatera att verkligheten är som den är oavsett vad du känner.
    4) Släpp/svara an. Alltså: kan du göra något efter att du accepterat att det inte blir som du vill? Gör det eller släpp och ”följ med”.

    Alltså det låter ju flummigt men kort sagt handlar det om att stanna upp, andas och fråga sig själv vad det värsta som kan hända är och varför det känns jobbigt. Upplever att mycket stress släpper bara av att den identifieras. Sedan är det ju det där svåra att komma ihåg att stanna upp som tar lite tid att få in 🙂

    Gilla

    • Jag känner igen det det där med att ha haft mycket lättare för oväntade saker då jag var yngre. Jag undrar vad som hände? Kanske är det så att man som vuxen har mer krav på sej (eller skaffar sej mer måsten) så att det inte finns plats för oplanerade händelser?

      Klart jag inte misstycker! Älskar att få såna här ”verktyg” att använda när det känns jobbigt. Tack! 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s