Att lyx-springa!

spring1

 

spring2Även om jag har skrivit att jag fegar när det gäller att pressa mej när jag springer så är jag på något sätt ändå väldigt målmedveten med min löpning. Jag vill att VARJE runda ska gå lite bättre än förra, jag vill springa fortare, fortare och bättre exakt VARJE gång jag springer. Jag kan t.o.m bli lite besviken när jag inte gör det. Fast jag försöker släppa det tänket eftersom utvecklingstrappan inte riktigt ser ut så och det är rätt osmart att hålla på och bädda för besvikelser.

I alla fall: En del av strategin för att komma ifrån det tänket lite är att bara lyx-springa ibland. Det har jag gjort idag! Med lyx-springa menar jag att bara lunka på i det tempo som känns bekvämt, det där tempot där det känns som en skulle kunna springa hur långt som helst. Och ja, det är verkligen en LYX. Tänkte på att det kändes sjukt lyxigt idag när jag gav mej iväg: Bara massor med härligt spring framför mej, inget tidssjagande, bara löpningen och här och nu. Det blir nästan lite som att vila i löpningen, som meditation. Älskar det!

Vädret var i och för sej kanske inte så väldigt fint idag, lite mulet och blåsigt men jag njöt ändå. Kanske lite mindre när det var total motvind. Alltså, själva motståndet gör mej inte så mycket men jag gillar inte när det blåser i munnen. Det känns som jag inte får luft då. En å andra sidan hade jag vinden i ryggen sista backen hem – Bra grej!

Så vad blev det då? Jag hade sett ut en ny runda som jag ABSOLUT trodde skulle bli en mil om inte mer men jag hade tydligen fel. När jag kom hem och stannade klockan visade den 8,86 km. Jag blev så snopen att jag inte ens tänkte tanken att springa en kilometer till för att få ihop milen. Själva rundan sprang jag i 6,59-tempo. Under sjuan i alla fall!

7 tankar om “Att lyx-springa!

  1. Skönt med lyx-spring! Hade tänkt mig nåt liknande idag jag, men jag börjar fasen alltid att tävla mot mig själv… Måste bli bättre på lyxspring!

    Gilla

    • Jag vet, det är supersvårt att låta bli. Hör jag på runkeeper att det går hyfsat försöker jag alltid sätta iväg. Har märkt att jag hanterar det bättre på längre sträckor. Kanske för att jag vet med mej att det inte går att springa lika snabbt då?

      Gilla

  2. Det kommer med tiden. Jag jagade också tider i början. Men ju längre man håller på desto mer uppskattar man (jag) de lite längre, lugna passen. Sååå skönt att bara njuta och strunta i klockan!

    PS. Kontrollmäter du (jag gör det på t.ex. jogg.se) för jag har upptäckt att min spring-app mäter för kort sträcka i 98 % av gångerna… GPS-klockan är något mer ”säker” vad gäller längden.

    Gilla

    • Det kanske har att göra med att utvecklingen går så snabbt i början och då tar det liksom ett tag innan en lär sej att kurvan planas ut 🙂 Men ja, det är ju så himla skönt att bara springa för springandets skull. Det blir helt lugnt i huvudet och tankarna blir så bra och strukturerade.

      Nä, jag har faktiskt aldrig mätt upp så men tack vare ditt tips vet jag nu att min 5 kilometersrunda är 5 km. Haha, fatta jobbigt om den varit typ 4..

      Gilla

  3. Ping: Att lyx-springa eller inte? | Charlotta Sofia springer och trimmar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s