Kommer vi någonsin kunna ta bort allt fokus på kroppens utseende (och borde vi låtsas)?

Detta är ett ämne jag återkommer till gång på gång: kroppens utseende vs. kroppen funktion och vad som egentligen är ok att älska den för, vad som är ”fint” att älska och vad som är ”fult”. Jag tänkte extra mycket på detta då jag läste detta, väldigt bra och tänkvärda inlägg hos Sara/Träningsglädje. Hon skriver bl.a:

Likaså kan jag tycka att det känns märkligt att läsa om dissen av bilder med hårda magar hos andra – av tjejer som samtidigt står i shorts och sport-bh på headerbild.

Detta har jag tänkt på jättemycket, hur människor desperat vill utge sej som sådana som ”minsann bara tänker på kroppens funktion och inte utseende” för att det är det ”rätta”. Jag får ofta känslan av att något är skevt när jag läser/hör de människorna uttala sej eftersom det syns på andra sätt, genom bilder o.s.v, att fallet inte riktigt är så. Och så tänker jag: Är det fel att visa upp sina bästa sidor eller är det ett ganska allmänmänskligt beteende? Och borde vi skämmas över de anledningar vi är stolta om anledningen är en hård mage eller synliga armmuskler?

Jag tänker lite så här: Jag är absolut nöjdast med min kropp utifrån funktionen – utan funktionen skulle jag ju inte kunna springa. För den sakens skull säjer jag inte att jag inte bryr mej om hur den ser ut. Detta har jag brottats massor med, att vilja vara mitt snyggaste jag men samtidigt försöka mota utseendehetsen. Och så tänker jag: Är jag mer ”utseendehetsarsafe” eftersom jag är av det kurvigare slaget och säjer att jag älskar min kropp? Skulle det vara ok för mej att visa min mage i en kort topp nu eftersom den inte är rutig, skulle jag då stå för sunda ideal? Och skulle jag behöva sluta göra det om den BLEV rutig (mindre troligt).

Ni hör ju: Det är bara frågor och inga svar. För precis som Sara skriver är det inte svart och vitt, snarare grått. Vore det kanske bättre om vi stod för det gråa? Jag lutar åt det hållet eftersom den ändå lyser igenom, den där grånyansen. Då kanske vi t.o.m skulle komma längre i diskussionen eftersom det är svårt att diskutera något en hävdar inte finns.

2 tankar om “Kommer vi någonsin kunna ta bort allt fokus på kroppens utseende (och borde vi låtsas)?

  1. Det är verkligen svårt. Som du säger; funktionen och känslan av vad man klarar av är ju ALLTID bästa, bästa känslan och det går först. (För mig).
    Men det innebär ju inte att jag vill att kroppen ska ”fallera” hur som helst. Visst jag har kurvor, rynkor och veck pga tre graviditeter och är lååångt ifrån en rutig mage. Och det stör mig inte alls. Visst hade det varit lite coolt med rutor, men jag varken vill eller orkar lägga ner den tiden det skulle ta att få fram dem. Så jag ÄR ju nöjd.

    Intressant ämne!

    Gilla

    • Ja, visst är det svårt! Jag skulle också säja att jag är nöjd med min kropp men det är klart att jag känner viss tillfredställelse när jag kommer i ett par mindre jeans. Sen kan jag fundera i en evighet på VARFÖR jag känner så? Men grejen blir lite att människor ofta mörkar de känslorna och så syns det ändå.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s