När en inte riktigt vill men det blir bra ändå

skorIdag hade jag faktiskt ingen vidare lust att springa (jo, det händer ibland). Jag gick liksom och drog på det här på förmiddagen och hade nära nog bestämt mej att köra ett innepass styrka istället då jag plötsligt upptäckte att jag var i färd med att dra på mej tajtsen och snöra skorna. Eller ja, jag gick ju inte i trance eller så men jag körde det gamla knepet ”BARA gör’t!” med tillägget ”Det kommer att kännas så himla bra efteråt”. För jag vet att om jag bara får på mej kläderna så finns det inte en chans att jag plötsligt ändrar mej. Dessutom fattade jag oviljan berodde dels på vädret (regn) och dels, kanske allra mest, på att jag inte sprungit på en vecka minst. Jag blir alltid lite nojjig då, tror att jag ska vara tillbaka på ruta ett, behöva stanna och hämta andan vid slutet av kvarteret.

Lite så kändes det också när jag började springa, jag kände mej en aning flåsig och liksom stel och tung i kroppen så jag fokuserade på att bara ta mej runt fem kilometer utan krav. Men ja, trots tung kropp och jobbig andning hade jag till min förvåning tagit mej 5.03 km på 31.43 (6.18-tempo) när jag kom hem. Det är snabbt för att vara jag och en tid som jag bara sprungit fem km på en gång förut. Det tar sej m.a.o!

10 tankar om “När en inte riktigt vill men det blir bra ändå

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s