Att gå ned i vikt men ändå vara nöjd här och nu

kroppen2

 

Först och främst: Haha, fick lov att välja denna bild då jag tycker att jag ser så hård och bestämd ut med min lilla hantel. Men i alla fall, tänkte skriva om det som jag återkommer till nu och då: Detta med att älska sin egen kropp trots att en samtidigt går ned i vikt. Jag tycker det är viktigt att ta upp det här ibland eftersom jag tror att det råder en tro om att om en nu så att säja ”bantar”, så är en också fylld av i alla fall en viss portion av självförakt. Jag känner bara: NEJ! Det behöver inte alls vara så! (Även om det så klart kan vara så men då behöver jobba med helt andra saker än vikten).

Okej, jag kan inte säja att jag var supernöjd när min kropp börjat närma sej en mycket högre vikt än jag någonsin har haft, när människor titt som tätt frågade om jag var gravid (Vad är det MED folk?). Samtidigt har jag alltid gillat den här kroppen, alltid tyckt att den varit snygg på sitt vis även om det är svårt att värja sej när kritiken kommer utifrån i form av preggofrågor. Samtidigt visste jag om var vikten kom ifrån, varför den hamnat på min kropp (det finns att läsa om om en går in under kategorin ”vikt”). Och jag måste ändå säja att min livsstilsförändring, även om det så klart fanns en viss utseendeaspekt, kom från ett ställe som handlade om att ta hand om och pyssla om mej själv. Förstår ni skillnaden? Den föddes aldrig ur ett: ”Du är så himla fet och ful, skärp dej!” utan snarare ur ett: ”Jag gillar dej kroppen. Jag vill ta hand om dej!

Även om det inte är svart/vitt, det ena eller det andra, hela vägen så känns det ändå bra att mitt viktnedgångsbeslut hade den grunden. Sen är det så klart att jag påverkas av normer, media o.s.v jag med men det har i alla fall alltid funnits en grundtanke om omtanke om mej själv. Jag tror det är lite nyckeln också! Att faktiskt älska dej själv, känna att du är värd att ta hand om. Sen ser jag också till att alltid vara nöjd här och nu. Jag ser inte alls vitsen i att tillåta sej själv vara nöjd först när en nått den där målvikten. Det är liksom bara slöseri med tid. Jag vet inte heller vad det kommer ur att människor tänker så? En rädsla över att de ska bli FÖR nöjda och nöja sej? Det är ju i såna fall helt befängt.

Men om en tycker att en är fullkomligt vidrig då? För det första: DET ÄR DU INTE ALLS! Sen är jag ingen expert men jag tror på att tala snällt till dej själv. Tänka på vad din kropp faktiskt gör för dej varje dag, för den gör massor. Om en byter ut de taskiga tankarna mot andra snälla, konsekvent, så tror jag att en är en bra bit på väg.

 

4 tankar om “Att gå ned i vikt men ändå vara nöjd här och nu

  1. Jättebra skrivet! Jag håller med dig. Att älska sin kropp oavsett ur den ser ut är jätteviktigt. Och att en tränar och går ner i vikt ska inte ha någonting att göra med att en inte är nöjd med utseendet. Det ska tvärtom ha att göra med, precis som du skriver, att en vill ta hand om kroppen så att en kan leva ett långt och bra liv utan att få onödiga krämpor.

    Gilla

    • Tack!
      Ja, jag tror verkligen det är nyckeln, att känna kärlek till sin kropp. Gör en inte det kan viktminskning lätt leda in på en destruktiv bana.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s