Hemma igen och Stockholm marathon

Bild "hemmifrån" som min bror tog. Tyckte den var härlig på något sätt.

Bild ”hemmifrån” som min bror tog. Tyckte den var härlig på något sätt.

Alltså, jag har ju inte sprungit Stockholm marathon men jag har suttit klistrad framför tv:n och tittat. Jisses, vad inspirerande det är att se andra springa och hjälp vad övermänskligt fort eliten springer! Jag är sugen på att någon gång springa marathon, jättesugen faktiskt. Men så länge får det nog bli ett långpass imorgon för att stilla springsuget.

Annars har dagen varit tämligen lugn. Jag kom ju hem igår men hela dagen idag har jag haft en jobbig huvudvärk, som en stor, tung mössa på huvudet. Tror att det beror på vädret, att det liksom är något tryck i luften – Jag är så känslig för sånt. Ett tag trodde jag att det berodde på vinet jag drack igår men det känns lite osannolikt att det skulle hålla i sej än, jag menar, jag hällde ju inte i mej massor. Någon kombination kanske?

 

4 tankar om “Hemma igen och Stockholm marathon

  1. haha, och själv tänkte jag då jag såg tv idag: ”en sak är då säker och det är att jag aldrig kommer springa ett marathon”! Jösses, som att springa i mål på Göteborgsvarvet och bara: ”Äh, tar ett varv till!”. Jeez.

    Gilla

    • Haha, jag har iof inte sprungit halvmara som du så jag kanske ändrar uppfattning när jag väl gjort det. Samtidigt är det något med utmaningen som lockar massor 🙂

      Gilla

    • Ja, men det är något eggande med att se lopp på tv! Sen är Stockholm så fint och jag tänker att jag liksom ska springa och njuta? Haha, tror jag kanske bedrar mej själv lite där?

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s