Trött kropp och dålig farthållare

smoothie3

 

Jisses, jag är trött i kroppen idag! Drack just upp smoothien ovan (nektarin, banan, turkisk yoghurt och kokosolja) och känner mej nästan redo att knyta mej nu? Det måste ha varit den extra snabba språngmarchen igår  som tog på krafterna. Jag glömmer hela tiden att det sliter så mycket mer att springa snabbare än vanligt och att kroppen behöver ordentlig återhämtning även efter en kortare runda då jag gjort det.

Jag hade ju tänkt mej ett långsamt långpass idag men det blev istället en lugn 5 kilometersrunda. Kroppen var så himla trött och tung och även om jag försökte hålla ned på tempot så kändes det motigt, så istället för att släpa mej vidare vek jag  av och sprang hem. Nåja, jag har ändå samlat på mej 12 kilometer av veckans mål på två mil (jag sprang 2 kilometer till efter femkilometraren igår).

Annan grej jag noterat: Det är svårt att springa sakta. Hur menar jag då? Jo, idag tänkte jag ju verkligen, VERKLIGEN ta det lugnt. Så lugnt att jag tänkte att jag skulle jogga strax under 7-tempo. Det trodde jag också att jag gjorde, jag trodde verkligen att jag startade snigelsakta men sen visade det sej att jag ändå kutat på i 5.52-tempo första kilometern. Problematiskt men ändå kul på något vis eftersom det visar på utveckling och utveckling är ju kul grejer. Också kul att tänka på att jag slet som ett djur för att komma under 7-tempo hela förra sommaren och nu KAN jag inte ens komma över även om jag försöker. (5.52-tempo är ju inget jag kan hålla speciellt länge än, även om det kändes lätt och sakta så där i början. Hela rundan slutade på 6.30)

Men imorgon ska i alla fall den här kroppen få vila riktigt ordentligt, inte ett löpsteg ska tas. Eller ja, vilan har redan börjat. Nu ska jag bara softa resten av kvällen.

4 tankar om “Trött kropp och dålig farthållare

    • Ja, det är så himla märkligt! Jag kan på allvar tro: ”Nä, jag kan inte längre” för att nästa dag vara på topp.

      Gilla

  1. Hoppas att du får en riktigt skön vila! Förra veckan hade jag ett pass där jag kom typ en km innan jag insåg att det bara skulle bli kass. Så jag sprang hem och vila istället – sen 16!!! dagen efter det. Är svårt att lyssna på kroppen ibland, men skoj när den är schyst tillbaka!

    Gilla

    • Ja, superskön! Känner i varenda fiber av kroppen att den behövde det 🙂
      Som jag skrev till Linnéa: Det är så märkligt. En kan nästan tappa hoppet för att nästa dag springa som en gasell 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s