Ytan

Tillfredsställesen i att mina forna tajtaste jeans som knappt gick över rumpan nu är mina skönaste, lösaste, slapparjeans.

Tillfredsställesen i att mina forna tajtaste jeans som knappt gick över rumpan nu är mina skönaste, lösaste, slapparjeans.

Det är ju väldigt viktigt att tala om träning i den bemärkelsen vad den gör för kroppen: Hur en orkar mer, hur en sover bättre, hur mycket gladare en blir. Men. Kan vi för en liten stund prata om ytan? Ren njutning för mej just nu är nämligen att kunna gå till min garderob, välja vilka plagg jag vill, inte tänka: dölja, inte kämpa med dragkedjor, inte svettas i kampen med ett par jeans. Det är faktiskt det: Ren njutning.

Egentligen handlar det inte så mycket om att jag blivit jättesmal (för det har jag verkligen inte). Det handlar nog mer om att jag hittat tillbaka till min kropp. Kläder har alltid varit viktigt för mej, jag har älskat att klä mej, visa vem jag är utifrån klädsel. När jag gick upp i vikt slutade klädseln att handla om att visa vem jag var och började handla om att dölja. Vad skulle minst visa att jag faktiskt blivit så mycket större? Eftersom detta med kläder alltid varit ett så stort intresse för mej kan en nästan säja att en del av min personlighet försvann.

Missförstå inte detta nu! Jag menar inte att man inte kan visa sin personlighet genom klädsel om en är överviktig. Jag tror en kan vara nöjd med kroppen i nästan vilken storlek som helst. Detta handlar mer om att jag fick tillbaka MIN kropp. Jag känner mej helt enkelt lite mer hel igen när jag får botanisera i min garderob utan begränsningar.

Bara så.

 

 

 

 

4 thoughts on “Ytan

  1. Svårt det där att prata om vikt och kropp eftersom det så lätt missuppfattas och blir fel. Förstår precis vad du menar med att ha hittat tillbaka till din egen kropp igen. Jag har gått ner i vikt de senaste två åren och är idag normalviktig. Utseendet var inte det viktiga utan jag ville ner i vikt för hälsans skull MEN det är roligare med kläder och så nu när min kropp känns som min igen. Bra kämpat av dig att hitta tillbaka. Kramar Liza

    Gilla

    • Ja, jag tror det handlar mycket om det där: att känna sej hemma i sin kropp. Min kropp blev större när jag mådde väldigt dåligt och då blir det ju så att jag kopplar en större kropp (eller min större kropp) till dåligt mående. Sedan har jag den största respekt för de som trivs i sina större kroppar. Det är liksom inte det det handlar om för mej. Men det är svårt att skriva om detta med kroppens utseende tycker jag. Och bra kämpat själv fina du! Kram!

      Gilla

    • Ja, det är faktiskt det. Gött! 🙂
      Ja, jag vet. Men det är svårt tycker jag, att prata om yta. För om jag säjer att jag är nöjdare som mindre så blir jag orolig att någon annan ska tro att det inte är ok att vara större (vilket det verkligen är). Och så allt detta med ideal och grejer… Svårt. Men ja, jag är nöjd och glad och tänker vara det 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s