Hemma och ett litet blogglöfte

Sådärja! Nu är jag hemma från Dalarna.  Inte mycket bloggande där (som vanligt) men en massa härligt bara vara. Men vet ni? Nu får det faktiskt vara slut på denna lättjefulla tillvaro, i alla fall bloggmässigt lättjefulla, då jag bara låter dagarna gå utan ett endaste litet blogginlägg.

På något sätt kanska jag har behövt ta det lite lugnt, nyorientera. Ni som hängt här ett tag vet att jag har en ganska jobbig period bakom mej. Men nu, nu känner jag att jag kan ta livet på ett annat sätt, lite lättare. Och jag saknar er! Saknar interaktionen med er som läser här, feedbacken jag får.

Så. Nu ska bloggen få börja leva på riktigt igen tänkte jag. Ser fram emot en springig och härlig höst!

2 tankar om “Hemma och ett litet blogglöfte

  1. Och vi ser fram emot blogginläggen! Men det är nyttigt att pausa och tänka ibland. Jag fick möjlighet att ta ett break på ett par månader mellan två jobb en gång. Tjänsten jag lämnade hade varit ganska tuff och jag hade tappat bort mig själv på vägen lite grann och visste inte längre om jag gjorde saker för att jag gillade dem eller för att jag tyckte att jag borde gilla dem. Inget kändes liksom roligt längre. Så jag valde att inte planera in något alls för min ledighet utan bara göra vad jag kände för. Första dagen kände jag inte ens för att gå upp ur sängen, den andra dagen kände jag för att bara äta lösgodis – och då var det ok. Det tog ett par veckor och sedan kom lusten tillbaka och jag började göra saker igen. Ungefär samma saker som innan men med lite mer glädje. Det var ett par år sedan men den perioden är fortfarande helt avgörande för hur jag lever mitt liv idag.

    Gilla

    • Åh vad mycket klokhet det finns i din kommentar! Det är ju precis så: Att en ibland behöver ta ett steg tillbaka, bara vara och liksom betrakta för att kunna uppskatta saker igen. Jag startade den här bloggen för att jag dels var helt frälst av löpning, hög av den nästan och behövde få ett utlopp men också för att jag efter en tuff period behövde se att jag visst kunde hålla något flytande och igång en längre period. Nu är det som att jag tagit ett andetag och bara: Ja, jag kunde ju det! Nu får det bara vara för att jag tycker det är kul istället (inte för att jag inte tyckte det var kul innan) utan någon tanke på prestation.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s