Dagens löptur, eller: Att hejda sej

skor1

Jag fick till en härlig löptur idag: Solen värmde precis lagom och luften var frisk. Det hela slutade på 8.41 km på 55,46 minuter – lugnt och skönt. Men i alla fall, när jag sprang så tänkte jag en hel del (som vanligt). Jag tänkte på saker som är så självklara men som jag ändå inte fattar innan jag har kört trial and error typ tusen gånger – Är det bara jag som är sån här?

Min stora uppenbarelse blev: Jag måste hejda mej! Jag är en sån person som vill ALLT precis här och nu. Jag har MYCKET svårt för att vänta. Det är nog också lite därför som detta ,som jag skrev om igår, sker? Alltså att jag i en period springer som en galning, ofta flera dagar i rad, bara för att jag blir så uppfylld av det. Det som händer då är att kroppen blir ganska trött och jag glömmer löpningen i  typ 2 veckor – Det är nästan alltid två veckor, nu när jag tänker på’t.

Så, min slutsats blir då: Jag försöker komma så mycket framåt att jag istället går bakåt (eller står still). Därför har jag bestämt att det viktigaste är att jag får till mina 2 mil i veckan fördelat på 3-4 pass, att jag ser till att vila i alla fall en dag mellan passen. På så sätt kommer jag att springa mer sammantaget än vad jag gör nu och dessutom få mer kontinuitet.

Men ni hör ju! Så himla enkelt. Sånt där som människor försöker förmedla till en gång på gång men som ändå inte går in. Tydligen måste jag göra allt på mitt sätt för att jag ska kunna ta till mej saker. Tjurskallig? Va? Nä? Vadå?

 

2 tankar om “Dagens löptur, eller: Att hejda sej

  1. Hej! Jag har precis hittat till din blogg (sökte på kokosolja tror jag!) och blev så glad när jag insåg att du är en ”vanlig” människa som springer. Det behöver jag! Mina brorsor springer ultralopp hit och dit, då känns det fattigt att knappt klara att springa 2km utan att stanna. Men nu började jag i september med en annan inställning (jag är precis en sån allt eller inget-människa som du beskriver, så därför har det ju tidigare bara hållit ett par veckor och sen har jag gett upp för att jag tycker jag är så dålig) och det är att springa kortare men oftare, och att tiden per kilometer inte har huvudfokus, utan bara att jag tar mig runt, gåendes eller joggandes. Och det har hjälpt! I tisdags sprang jag min första mil!! Så det känns så himla skönt att jag har fortsatt den här gången, eftersom det är så skönt att springa. I alla fall, SÅ bra inspiration för mig med den här bloggen, och inte bara för löpningen utan för dina andra kategorier också (skönhet/kroppsvård och no poo.) Så tack, ska bli kul att följa dig!

    Mvh Johanna

    Gilla

    • Åh vad glad jag blir över dina ord:) Tack! Det var lite så jag tänkte när jag startade den här bloggen nämligen: Att jag ska vara en ”vanlig” människa som springer. Jag googlade själv runt i jakt på löparbloggar när jag började men hittade liksom ingen som var på min nivå – Alla var så sjukt duktiga och sprang jättelångt och jättesnabbt. Känner igen mej i mycket av det du skriver om 🙂
      Grattis till första milen!!!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s