Men yoga då! – Att ge det en ärlig chans

Jag vet inte hur många gånger jag igår skrev eller uttalade att jag så gärna vill yoga men inte riktigt får till det – Flera gånger i alla fall. Men sen tänkte jag en hel del på varför jag inte får till det och kom fram till att jag aldrig gett det en ärlig chans. Mina yogaförsök har mest bestått av osäkert stapplande framför någon you tube-video, aningen irriterad över att jag måste titta upp hela tiden för att hänga med i rutinen. Sen har jag bara kommit ihåg irritationen och det har dröjt en lång tid tills nästa gång. Yogan har verkligen inte fått en ärlig chans tänker jag.

Men gör om, gör rätt – Baby steps. Jag tänker så här: Jag börjar med en riktigt enkel rutin, en som tar högst 10 minuter för 10 minuter har jag alltid. Letade på you tube (Igen. Inser att jag inte kommer att prioritera att ta en klass just nu) och fann denna här under, med Tara Stiles – Henne har jag hört mycket gott om! Den verkar väldigt basic och enkel men sen mina tidigare försök inser jag att det är här jag ska börja. Allt är inte så basic och enkelt som det ser ut har jag insett när det gäller yoga.

Och så tänker jag att jag ska köra denna rutin tills den sitter, tills jag har flow, tills jag liksom kan känna själva yogan och inte störa mej på att jag behöver kolla på skärmen hela tiden. Jag tänker också lite som jag gjorde med löpningen: 20 gånger är en vana! Kanske blir det denna alla 20 gångerna, kanske vill jag gå vidare efter ett tag.

Så 10 minuter yoga, minst tre gånger i veckan. Jag gjorde t.o.m..ehm en liten lista så jag kan bocka av:

yoga1

En lista och jakt på antal gånger? Är det verkligen så himla bra? Ska inte yoga liksom vara avslappnat och kravlöst? Kanske är det så, men jag tänker också att när en verkligen vill något så måste en kanske kämpa lite för det ibland. Det får vara så här nu helt enkelt. För att få en kick (äääälskar att bocka av) och för att komma igång.

För jag tror verkligen yoga skulle vara så himla bra för mej som är otålig och har lätt till oro, som springer och är ganska väldigt stel. Jag behöver sakta ned ibland och vara i mej själv. Lovar att rapportera på bloggen hur det går med mina yogaförsök och hur jag känner för dem.

Yogar ni? Tog det lång tid för er att börja gilla det?

P.S Kanske var det detta fantastiska inlägg av Upp och Hoppa som på riktigt fick mej att tänka att jag vill ta tag i detta med yogan. Läs! Otroligt inspirerande om vad yoga kan göra för en.

14 tankar om “Men yoga då! – Att ge det en ärlig chans

  1. Lycka till med yogan!
    Önskar jag också kunde komma igång med det… Körde ett yogapass för ett tag sedan, tyckte det var bra, men det har liksom prioriterats bort ändå… Kanske är din metod rätt väg? Köra korta snuttar… 10 minuter är ju ändå bara 10 minuter, och det borde man ju kunna fixa! Jag avvaktar och kollar hur det går för dig 😀

    Gilla

    • Jo, jag tror att de korta snuttarna är nyckeln (i alla fall för mej) eftersom jag har en tendens att dra på så stort med allt – Det fungerar aldrig! När jag började springa tänkte jag precis så här:Baby steps och det fungerade ju riktig bra 😀
      Haha, ok, tar mitt uppdrag som testpilot på största allvar!

      Gilla

  2. Ja, baby steps tror jag är kanon! Åtminstone var det så för mig. Jag var ju väldigt tveksam till yoga innan, men sen började jag med 5-10 min om dagen och nu är jag fast och kan inte få nog av yoga!

    Gilla

    • Ja, jag tror det är grejen, det där att ta det lugnt och börja smått. Egentligen är jag en person som har svårt för sånt men inser ju samtidigt att det är det som verkligen fungerar. Hoppas också att inte kunna få nog av yoga vad det lider 🙂

      Gilla

  3. Jag yogar regelbundet till och från. Just nu är det till.
    Förra året gick jag på en yoga-kurs. Jag l ä n g t a d e efter den, men när jag väl var där kunde jag inte koncentrera mig. Jag funderade på all möjligt och tittade på klockan och ville vara klar så den där lugna, varma känslan skulle infinna sig.
    Nu har jag börjat med mindulness-yoga. Mycket enklare för mig, och lagom svåra rörelser.

    Ge inte upp! Bocka av!

    Gilla

    • Åh, jag känner igen det där med att liksom vara före sej själv. Kan känna så när jag springer ibland: ”Åh, vad skönt detta kommer att vara efteråt”. Det är himla dumt egentligen efter som jag ju egentligen njuter av själva springet också, konstigt vore det ju annars..haha

      Ska absolut inte ge upp! Bockade min första bock idag och känner mej sjukt taggad på fler 🙂

      Gilla

  4. Jag var jätteskeptisk till yoga först, mycket på grund av att jag har rätt svårt för den typen av mentalitet som omger yoga. Det blir lite för mycket doftljus och newage och ansträngt lugn – men så insåg jag vilken fantastisk träningsform det är, eftersom att den går att ta med sig överallt. Sedan märkte jag hur mycket bättre jag mår i rygg och nacke och nu älskar jag det.

    Jag gillar tuffare yoga, när man står i en ställning så länge att kroppen skakar och svetten rinner. Går på ashtangayoga för det mesta. Vill ha fokus på uthållighet och spänst, inte så mycket på ”carpe diem”. Carpe diem får komma på köpet av att det inte går att göra annat än att fokusera på nuet, för att överleva 🙂 Älskar avslappningen i slutet av varje pass, men har väldigt svårt för instruktörer som kör med mantran.

    Gilla

    • Jag tänker nog också att ”carpe diem” får komma på köpet om det behagar. Kan nästan få lite ångest av det uttrycket annars, eller vill inte gå omkring och tänka på att ”carpa” hela tiden.

      Hehe, körde mitt första lugna pass idag och min kropp skakade av bara det så tror jag väntar lite med den där ashtangayogan 🙂

      Gilla

  5. Ooooh ja! Första gångerna jag körde yoga tänkte jag: ”Vad i hela friden är detta…??” Haha!
    Nu minns jag inte hur många gånger det krävs att få in känslan och rutinen och längtan efter yoga, men ge inte upp. Det är fantastiskt skönt när man hittar dit. 🙂

    Kram M

    Gilla

    • Haha, lite samma som jag. Eller jag tänkte mest vad seeeeegt!
      Men nej, jag ska absolut inte ge upp. Nu ska det allt få en riktig chans 🙂
      Kram

      Gilla

  6. Ja älskar yoga,men det tog tid! Går en ut för hårt gör det bara ont! Bättre med baby steps, precis som du gör! Finns ju olika sorters yoga med. Hatha yoga tror jag brukar vara lite mjukare.

    Mina favoriter på youtube är ”yoga with adriene”, Eckhart yoga och yogayak!

    Kram

    Gilla

    • Åh, tack för tipsen! Eckhart yoga älskar jag (det var du som tipsade mej om den kanalen också) men de andra måste jag kolla upp 🙂

      Gilla

  7. Ping: Vilodag och lite mer yogalovsång | Charlotta Sofia springer och trimmar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s