Hur mycket har du gått ned? (a.k.a sånt folk säjer om min löpning)

”För skojs skull” skriver om såna där kommentarer en får när en tränar – Den störiga sorten. Min absoluta hatkommentar som jag faktiskt fått ett antal gånger är den som kommer i direkt anslutning till att jag pratat om min löpning: ”Hur mycket har du gått ned i vikt?

Alltså, jag kan förstå att folk blir nyfikna eftersom min omfångsminskning är det som syns utanpå. Men för mej blir det en så himla tråkigt kommentar. När jag pratar om min löpning vill jag tro att jag pratar om det med passion och framför allt om hur mycket bättre jag mår, hur mitt psyke mår. När den, min passion, sedan blir reducerad till något jag plågar mej igenom för att ENDAST få en snygg kropp så blir jag lite brydd. Det känns så torftigt – Därmed inte sagt att jag inte gillar vad löpningen gör för kroppen.  Jag kan också få känslan av att människor som ställer just den frågan överväger om ”det är värt”, d.v.s är det värsta viktminskningskuren och ska de, som det tror, också börja plåga sej runt spåret några gånger i veckan?

 

Får ni dryga kommentarer kring er träning? Vilken är den värsta?

18 tankar om “Hur mycket har du gått ned? (a.k.a sånt folk säjer om min löpning)

  1. Minns personer som liksom hånat att jag käkat glass på lunchpromenader, under en period då jag ofta gick en promenad på lunchen. De menade liksom att promenaden var bortkastad för att jag käkade en glass. Hallå!? Jag rör mig ju inte för att gå ner i vikt (även om det kan vara en ren bonus om jag går ner liiite…). Jag rör mig för att jag tror och märker att jag mår bra av det… Och för att det faktiskt är skönt.

    Gilla

    • Vad är det med såna personer? Jag tror att de innerst inne också önskar att de gick lunchpromenader. De vill liksom ”sätta dit”: Haha, du åt ju glass.

      Gilla

  2. Folk brukar ofta fråga: hur långt springer du då? Kanske inte en så dryg fråga men vad menar de??? Vadå hur långt? Beror väl på när jag springer, vad för pass jag springer. Eller tror folk att en mil är det jag springer varje gång?

    Gilla

    • Haha, ja, den ja! Alltså, jag vet inte heller? Kanske hur långt en springer som längst? Iaf det jag brukar dra till med..haha M.a.o kan du ju svara 4,2 mil nu 🙂

      Gilla

  3. Den värsta kommentaren är väl i stil med ”nu är du ju smal, nu behöver du inte träna mer”. Och ”ska du inte sluta träna, du försvinner ju” (trots att jag haft exakt samma vikt i två år och träningen inte har med det att göra…)

    Gilla

    • Ja, det är lite inne på samma område som min hat-kommentar: Att en tränar BARA för att ändra på kroppens utseende. Visst, jag tränar för det också, det ska jag inte sticka under stolen med men helt ärligt är det kanske 20% kropp och 80% mående.

      Gilla

  4. Jag har kommit på ännu fler under dagen! När vi sprang Kungsleden i september och fick frågor om varför vi ”stressade” och om vi ”hann uppleva” något. Vi njöt mycket, på vårt sätt, och utan att ifrågasätta om det går att njuta när man tex bär 25 kg på ryggen eller äter påsmat till middag.

    Sen retar jag mig på alla som omedelbart skall fokusera på prestation, dels distans som Linnea också nämner men också fart. ”Jaså springer du, hur snabbt springer du då?”.

    Och för den som undrar har dagens två höjdpunkter varit: 200 gram norsk nötchoklad och ett träningspass på lunchen!

    Gilla

    • Jag har ju nyligen börjat träna, för mig väldigt mycket, eftersom jag anmälde mig till tjejvasan. Helt fruktansvärt otränad är jag. Jag kan väl hålla med om att det är lite korkat, men för mig är det nog enda möjligheten att komma igång med träning. Behöver definitivt inte gå ner i vikt, snarare bygga muskler och få en bra kondition. Må bra helt enkelt. Men den vanligaste kommentar jag fått när min träning kommer på tal är ”har du en ålderskris?” Tycker det är rätt taskigt. Jo, jag är 35 och har väl insett att den här kroppen har varit i bättre skick, men att kalla min ambition att ändra mina vanor för att må bra är väl knappast legitimt?!

      Gilla

      • Så jävla oförskämt! (säger hon som också är 35)

        Jag tror att kommentarerna ofta kommer från någon sorts känsla av misslyckande, eller till och med ångest över att de själva inte tränar. Det är ju väldigt bekvämt att skylla på att man är rädd för att få ont i knäna istället för att faktiskt komma igång med att springa.

        Gilla

    • Alltså, jag tror lite att såna som kritiserar ens träning genom att komma med dryga kommentarer är såna som tänker att de vill/borde själv?
      Förstår hur du menar, det är lite som att det ”inte räknas” om det inte går tillräckligt snabbt eller blir tillräckligt långt.

      Gilla

    • Hm.. undrar varför de vill veta liksom? Det är ju ändå så totalt olika vad olika människor behöver. Jag skulle dessutom inte ha en aning om någon frågade mej det 🙂

      Gilla

    • Mm.. för det är ju säkert BARA DÄRFÖR du tränar. Lika mycket som jag BARA tränar för att gå ned i vikt. Såna kommentarer liksom skalar bort allt det andra, härliga med träning.

      Gilla

  5. Folk tycker mest att jag är galen (som typ springer i snöslask och regn). Själv tycker jag att jag är galet BRA! Haha…men det säger jag inte till nån 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s