Internetstrul och varför jag förmodligen aldrig blir en trail-löpare

lingonris

 

Först och främst: Gaaaaaaaaah!! Detta, som ska föreställa ett förtvivlat skrik, beror på att vårt internet har strulat hela helgen (och fortfarande gör). Det har gått ultra-super-mega-segt. Om ni tänker er ett gäng åldriga sniglar med gikt som försöker kravla sej fram genom sirap – Det har gått saktare!! Därav denna ofrivilliga frånvaro. Nu är det lite bättre även om det tar en miljard år att ladda upp bilder. Dessutom är inte själva internetleverantören av det hjälpsamma slaget..grrrr

Men det å sido då: Jag har haft en fin och mysig helg. I fredags hörde min vän Sofie av sej och berättade att hon var i Västerås. Vi har inte setts på typ två år så att träffa henne, luncha och prata igen de där åren så gott det gick var tokmysigt. Det där med vänner alltså, såna en bara tar upp tråden med: Så härligt!

Och så rubriken då: Varför jag aldrig blir en trail-löpare? Jo, igår bestämde jag mej för att gå ut i storskogen a.k.a dungen bakom vårt hus för att samla ihop lite kvistar, lingonris och sånt för att göra lite adventspyssel. Jag gick glad i hågen lite längre än jag brukar. Men så plötsligt hör jag ett knak. Ett sånt där knak som offren i Morden i Midsummer hör strax före att de bli genomstungna med en pil alt. tvingade att äta supergiftig ört. När jag sen märkte att jag själv tittade mej förvirrat omkring PRECIS som  tv-offren blev jag rädd och älgade hemåt i en himla fart. Så DÄRFÖR -I och med att detta skedde 200 meter hemifrån i en skogsdunge i ett bebyggt område…. (Och att Morden i Midsummer uppenbarligen skrämmer mej…)

Stora, farliga skogen...

Stora, farliga skogen…

 

7 tankar om “Internetstrul och varför jag förmodligen aldrig blir en trail-löpare

    • Jag är ju uppvuxen precis i skogsbrynet så jag borde verkligen inte vara så harig..haha Med sällskap kan det vara härligt men själv? Näe

      Gilla

    • Vad då rovdjur? Här talar vi realistiska saker som galna mördare. Med pilbåge. Jorå satte…

      Eh..nä.. Det var solsken. Men det var faktiskt lite skuggigt 😉

      Gilla

  1. Jag tycker att det låter som om du har stor talang det är ju jättejobbigt att ”älga” fram genom obanad terräng i en skogsdunge! Det här kanske var början till något riktigt stort?

    Gilla

  2. Ping: Murriga mornar, tända ljus och juliga dofter - Charlotta Sofia springer och trimmarCharlotta Sofia springer och trimmar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s