Att vara ensam

Jag tänkte lite på det här med att vara ensam. Jag kände det extra tydligt nu när Daniel jobbar och jag har intensivumgåtts med människor under hela julen, hur stort mitt behov av ensamtid är. Alltså, jag älskar att umgås, älskar mina nära utan stopp, är social men om jag inte får några timmars egentid då och då fungerar jag inte riktigt. Jag behöver lulla runt, tänka på allt och inget särskilt, ladda hjärnan liksom.

Jag har alltid varit sån. Kan komma ihåg hur, när jag var yngre och bodde hemma, riktigt älskade de där stunderna jag ibland hade själv i huset. Hur jag kunde bli besviken om planer ändrades och jag plötsligt hade sällskap.

Jag vet inte? Jag kan nästan bli lite misstänksam mot såna som ALLTID vill ha något på gång. Jag undrar lite vad de flyr ifrån? Fast det kanske inte behöver vara så? Kanske fungerar vi bara olika. De kanske hämtar energi någon annanstans ifrån..

Behöver du egentid ibland? Varför eller varför inte?

11 tankar om “Att vara ensam

  1. Intressant fråga! Jag tror vi är väldigt olika vad gäller detta, olika personer eller personligheter. Själv kan jag vara väldigt social- men trivs också väldigt bra i mitt eget sällskap. Och BEHÖVER den där tiden med mig själv.. 🙂

    Gilla

  2. Gud ja!! Jag behöver verkligen ensamtid!! Fast det är rätt sällsynt men när det väl händer njuter jag till fullo. Jag har kompisar som måste bjuda hem nån som de är ensamma medan jag undviker det till Max. 🙂

    Gilla

    • Haha, åh, känner igen det! Det har hänt att jag mörkat att jag ska vara själv för att jag är rädd för att någon ska bjuda in sej själv. Samtidigt kan jag så klart älska att ha en vän över. Men just vid såna tillfällen då jag verkligen peppat för egentid får inget komma emellan.

      Gilla

  3. Hej! Jag känner absolut igen mig. Jag gillade att vara ensam även som ung 🙂 Egentid är nog det bästa som finns! Jag är ledig från jobbet varannan fredag och när dottern är ledig min fredag blir jag faktiskt lite sur 🙂 Jag älskar att lulla omkring hemma, fixa och dona…..

    Gilla

    • Haha, älskar att du erkänner att du blir lite purken när dottern inkräktar på din lediga fredag. Det är sånt en inte får säja egentligen va? Men sunt tror jag 🙂

      Gilla

  4. Ja, oj vad jag behöver ensamtid! Jag gillar att vara social men om det går för lång tid utan att jag får ensamtid blir jag på dåligt humör. Kände det nu efter att jag varit bortrest över julen och haft gäster över nyår, vad skönt det var att få vara ensam! Bestämde mig för att säga nej till att umgås med vänner sista lediga dagarna, behövde verkligen det. Gillar också att lulla runt, filosofera, fixa hemma. Kan verkligen få energi av att få hemmafixa, städa, organisera, möblera om, sätta upp en tavla, ta hand om växterna (i brist på husdjur 😉 ). Men för att kunna hemmafixa i den takt jag vill, alltså inte panikstäda, behöver jag känna att jag har inspiration och TID. Så skönt att kunna göra vad man vill, läsa, kolla youtube, kommentera bloggar, ta en promenad, äta choklad, dricka te, rensa en låda, sjunga, spela instrument, pyssla. 🙂

    Jag känner också att jag kan bli lite matt av folk som har saker på g hela tiden. Som har varenda helg och kväll inbokad. Hade också det under en period när jag var yngre, men det var inte alls min grej. Ensamtid är viktigt! 🙂 Råkade sova ett par timmar på eftermiddagen/kvällen, därav pigga kommentarer mitt i natten. 😉 Jag tänker väldigt bra på natten, ensam. 😉

    Gilla

    • Åh, dina ensamdagar lät urmysiga! Vad spelar du för instrument?
      Hade en sån vän förut som alltid, alltid ville hänga. Det gjorde mej så pass stressad att jag till slut kunda hitta på ursäkter bara för att få vara själv ibland. Sen gled vi ifrån varanda.

      Gilla

  5. Ja, jag gillar dem! Är himla skönt att ha hemmaspa också eller experimentera i köket. Jag spelade mandolin när jag var yngre, men nu försöker jag mig på gitarr och piano. Pianospelet går inte så mycket framåt än för jag har inget piano, men när vi bor lite större ska jag försöka få tag på ett, det har varit min dröm sedan jag var liten. Det kliar alltid i fingrarna när jag ser ett piano, jag skulle så gärna vilja kunna spela bra, det är så meditativt. Älskar att sitta och öva och öva tills jag lyckas med en låt. Spelar du något?

    Ååå, känner igen mig med sådana vänner, blir lätt att man hittar på ursäkter då och inser till slut att man inte funkar ihop. Jag tycker att det är liiiite lättare nu än när jag var tonåring, då var jag nojig för att missa något/ bli utanför om jag sa nej. Nu är det mer det dåliga samvetet som är jobbigt, men jag försöker tänka att jag blir trevligare när jag är sugen på att umgås. 🙂 Har en vän som säger att hon brukar tänka att världen inte kretsar kring en själv hela tiden, andra människor har egna liv och deras liv stannar inte upp för att man själv säger nej ibland, utan de hittar på något annat istället. 🙂

    Gilla

    • Förstår hur du menar med pianot! Det ser verkligen härligt ut att sitta där och trycka på tangenterna. Hoppas du får plats med ett någon gång 🙂 Nej, jag spelar inget instrument nu men har gått igenom den vanliga musikskolesvängen med fiol, tvärflöjt och så blockflöjt då 🙂 Har dock en gitarr hemma.

      Stort känn igen på att det blir lättare med åldern, det där att säja nej – Skönt. Klok vän du har också, så himla sant.

      Gilla

  6. Tack, ja det får vi hoppas! Lite större kommer vi nog att bo någon gång, nu har vi en 2:a på 54 kvadrat så det finns ju möjligheter. 😉 Oj, du verkar musikalisk, kul!

    Vad skönt att du också känner så! Ja, mycket klok vän.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s