Kroppen – Vad är rätt egentligen?

Senaste tiden har jag funderat på kroppen, både min egen och andras och det enda jag kommer fram till är att jag inte kommer fram till något…tror jag.

Eller, jag tycker och vill en himla massa, ibland motstridiga saker:  

Jag tycker det är helt ok att vara tjock.

Jag tycker inte hälsa alltid hänger samman med vikten

Jag tycker det är så himla sorgligt och tröttsamt med alla frågor på träningsbloggar om hur en ska punktforma den och den delen på kroppen.

Jag tycker att det är sjukt jobbigt att jag gått upp i vikt i jul, jag tycker att det är sjukt störigt att jag fokuserar på det.

Jag stör mej på överdriven, glättig: ”Bara kroppen fungerar är jag nöjd!

Jag blir förbannad över hur tjocka behandlas i samhället (följ @fetkvinna på instagram och förfäras, knyt nävarna och tappa hakan)

Jag vill inte att någon, en enda gång till ska fråga om jag är gravid. Jag är livrädd för det för jag vet att jag kommer tappa det då.

Jag tycker i grund och botten att min kropp är himla snygg.

 

Förstår ni vad jag vill komma med det här? Det är liksom en massa bra, sunda tankar blandade med motstridiga, en aning självdestruktiva tankar. Inte så konstigt egentligen: Hur vi bör se ut och hur vi bör tycka blir vi matade med varje dag. Men, det svåra är att liksom veta var en står i den här soppan?

Update Läste om texten och såg att den kunde tolkas som att jag uppfattar mej själv som tjock. Så är det inte. Detta är mer en samling kroppsfunderingar som rör sej i mitt huvud. Det stör mej förresten också lite att jag vill förtydliga men mest är det för att någon ska slippa tänka den där tanken: ”Om hon är tjock, vad är jag då?” Fast det blir ju också dumt i och med att jag då inderekt säjer att tjock är negativt och det tycker jag ju inte. Otroligt snårigt detta. Alltså, jag ger upp. Ibland vore det bara så skönt om kroppen bara var.

5 tankar om “Kroppen – Vad är rätt egentligen?

  1. Jag tror jag förstår vad du menar. Jag mår inte heller bra av all julmat och stillasittande. Kan inte påstå att jag tränar annars, men det blir lite väl mycket soff-slappning runt jul.
    Jag har ett hat-kärleksförhållande till min kropp. Då jag är reumatiker är det svårt att hänga med i svängar med skov. Jag måste lära mig att inte straffa min kropp när jag mår sämre. Det är en balansgång att inte ta i för mycket när det gör ont, men att samtidig inte bli passiv och låta värken och orörligheten ta över.

    Den kroppen som en människa trivs i är vacker! Oavsett storlek. Det finns många vackra ”stora” kvinnor, som bär sina kurvor med stolthet. Skönheten sitter inte i kilon, skönheten sitter i utstrålning och trivsel.
    Själv pendlar jag, och försöker att anamma varje storlek med kärlek och förståelse för vad jag går igenom mentalt och fysiskt. Det är ingen idé att skyla sig, bättre att framhäva det man är nöjd och stolt med – om det så bara är en snygg frisyr eller örsnibbar.

    Gilla

    • Det känns som du förstår PRECIS hur jag menar 🙂 Sen är det ju den där komplexiteten kring kropp och utseende som jag inte riktigt får huvudet runt.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s