Årets första och omätta(!) löptur

första2015

Först och främst: Weeeeei!! Så skönt!! Varför gör jag inte detta jämt? Jag gav mej alltså ut på, för mej, årets första löptur idag. Dessutom första löpturen för mej på rätt så länge. Och ja, som ni förstår, det var otroligt skönt. Det gjorde liksom inte något att det både var halt, blött och plaskigt. Jag blir alltid så himla glad över att jag fortfarande kan springa också när jag haft ett längre uppehåll. Jag tror att jag ska få börja om från noll och då är det så underbart att upptäcka att kroppen fortfarande är med mej och inte har säckat ihop totalt.

nyförsta

Och ja! Jag gjorde en grej, som jag aldrig har gjort tidigare, idag. (Tror jag i alla fall?). Jag sprang utan att sätta igång runkeeper, alltså utan att mäta varken sträcka eller tid. Det kanske låter lite knäppt men jag tycker det är läskigt. Samtidigt är det just därför jag gör det. För så här: Med löpning är det väldigt lätt att det blir väldigt prestationsinriktat. Utvecklingen går ofta så fort precis när en startar och då blir det en vana att mäta precis varje tur, alltid försöka vara lite, lite bättre. Och ja, det är klart att det är roligt att se framsteg, men jag märkte också att det kanske blev väl mycket prestation och stjälpte mej mer än det hjälpte, dödade lusten lite.

Jag tänker så här: Idag när jag sprang för första gången på länge och dessutom efter en rätt rejäl förkylning kände jag att det var läge att äntligen ta steget och strunta i tid och sträcka. För ganska sannolikt skulle jag springa saktare än jag gjort tidigare och ganska sannolikt skulle jag orka mindre. Där kan en ju välja att vara snäll mot sej själv och inse att det beror på den och den orsaken. Men jag har upptäckt att jag inte är helt logisk i de lägena. Tanken vill gärna dra åt: ”Ånej! Nu har jag förstört allt!” vilket ju är jättedumt. Men genom att springa utan att bry mej om varken tid eller sträcka så eliminerade jag risken för taskiga tankar och kom hem glad och nöjd. Häpp!

Så ja, jag ska bli duktigare på att strunta i klockan ibland och bara springa för att jag älskar det!

10 tankar om “Årets första och omätta(!) löptur

    • Ja, det är ju det! 🙂 Jag är så sjukt inriktad på prestation hela tiden har jag märkt. Märker jag t.ex. att det går fortare än vanligt älgar jag på ännu mer fast jag egentligen tänkt mej en lugn runda. Det gör att själva springglädjen kommer lite i skymundan.

      Gilla

  1. Jag vägrade klocka länge, just för att jag inte ville känna att jag sprungit ”dåligt” (jag vägrade vågen väldigt länge också av samma skäl). Om man springer för att må bra så är fart och distans ändå inte viktiga så varför skall man då mäta dem? Jag är lite mer avslappnad nuförtiden och springer nästan alltid med klocka men det är nog för att jag är mer trygg i min egen löpning och vad jag vill åstadkomma med den. Om klockan någon gång skulle ge mig prestationsångest skulle den åka av illa kvickt!

    Gilla

    • Jag gillade verkligen att springa utan p.g.a noll prestationsångest. Samtidigt tycker jag ju också att det är väldigt kul att se resultat och framsteg. Det får bli en lagom blandning tänker jag 🙂

      Gilla

    • Ja, det är verkligen så himla störigt. Ofta brukar det hända när en känner att en nog sprungit rätt bra också..

      Gilla

  2. Åh vilken härlig läsning!
    Själv har jag mer och mer vågat släppa både RunKeeper och musik i öronen när jag springer. Har märkt att jag får en helt annan känsla då. I början kändes det så jäkla läskigt, men nu tycker jag mest bara att tex musik stör min takt och rytm. (dock kan musik behövas på riktigt tuffa pass då det är mentalt jobbigt) Ibland när jag vill se hur fort det går eller hur långt det blir har jag RunKeepern på, men kollar/lyssnar aldrig till den under passet. Kollar bara igenom tiderna efteråt. Man får liksom hitta sitt eget sätt 😀

    Gilla

    • Det var verkligen superskönt att släppa det där med tid och sträcka. Haha, jag har ju varit värsta sorten som haft runkeeper på röstuppdatering var 5:e minut. Det har gjort att jag blir sjukt stressad om jag märker att jag tappar tempo. Ska göra som du i fortsättning och låta den vara på men tyst 🙂

      Gilla

  3. Härligt med en tur! Jag får snart ge mig ut, har inte sprungit på väldigt länge nu. Det är en sådan härlig känsla att springa och det ger en positiv kick!! Jag springer aldrig på tid (för jag springer rätt långsamt) men jag vill veta hur långt jag springer.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s