Mina sätt att hantera träningssvackor

charlottasofia

Det verkar som om det kommer en tid för många. En tid när en som rätt mycket ”nybörjartränare” tappar det lite och kanske lägger av ett tag? Känner du igen dej? Jag gör det: En kommer igång jättebra, en är frälst av träningen, en tänker att detta är MITT NYA LIV! Allt är jättepepp och bra och så plötsligt lägger en ned ett tag. Jag har ju skrivit om detta förut, att jag själv tenderar att göra tappa go:et och motivationen ibland. Jag har också funderat mycket på vad det beror på? Jag har kommit fram till främst två orsaker:

  • Det gamla är ändå tryggt. Vi blir vana att vara på ett visst sätt, vi har levt så i många år och det har ju fungerat. Förändring kan vara läskigt även om det gör en gott och när det blir läskigt backar en tillbaka till den trygga ”snuttefilts-tillvaron” en levt i i många år. Det känns liksom säkrast så.

 

  • En kan vara rädd för att lyckas. Här tror jag att jag själv är mest. Under många år hände så många jobbiga saker i mitt liv. Så fort jag kände mej bekväm i tillvaron inträffade en ny katastrof. Min hjärna kopplade samman detta och lärde sej (felaktigt så klart) att när jag är tillfreds händer något jobbigt. Då blir det lätt att en blir rädd när allt plötsligt känns bra. Och så backar en.

 

Fast så här kan en ju inte hålla på! Det är ju klart att både du och jag har rätt att må vårt allra bästa! Så vad ska en göra då? Jag har jobbat mycket med detta (O.B.S är ju ej någon psykolog men detta är sånt som har fungerat för mej):

  • Tala om för dej själv att du är värd att må bra. Du kanske t.o.m kan affirmera det så att du till slut lär om hjärnan.

 

  • Bli lite arg på snuttefilten! Släng den. Inse att den bara ger falsk trygghet och inte är speciellt gosig och snäll egentligen (snarare lite sunkig, nött och sur). Jag vet inte hur det är med er men jag tycker ofta att det är väldigt bra att tänka i bilder. Göra det som finns diffust i huvudet till något konkret, som i det här fallet: en gammal snuttefilt.

 

  • Var här och nu: Lättare sagt en gjort. Men om en jobbar tillräckligt på det så går det till slut. När du tränar, tränar du. Du är i den stunden. Du kan inte påverka något som är varken framför eller bakom dej. Du kan bara påverka vad som är just här och nu. Ibland när jag tänkt katastroftankar har jag utövat någon form av mindfullness genom att mantra ”här och nu”,  ”här och nu”. Det är liksom lite vad som fungerar för dej!

 

  • Om det känns jättetrögt att ta sej ut på springturen/till gymmet: Tänk i små steg. Tänk att du kanske inte ens behöver springa, tänk att du ex. bara ska ta en promenad runt kvarteret och jogga några steg. Ganska ofta blir det så att suget kommer när en väl tagit sej ut och det slutar med att en sprungit 5 kilometer. Och slutar det inte så så har du i alla fall gått runt kvarteret och börjat på en ny rutin.

 

Slutligen: Fina Anna-Karin skrev för något år sedan ett sånt himla klokt gästblogginlägg på Move it Mama-bloggenInlägget behandlar just det där med att inte hinna, när det är trögt, när en känner att en börjar om igen och igen och vad en gör åt det. Ord som jag tagit med mej från det inlägget är främst det lilla men så viktiga:

 

Jag gör fortfarande det här

 

(citatet kommer ursprungligen från Linnas träningsskola)

 

3 tankar om “Mina sätt att hantera träningssvackor

    • Tack! Ja, precis. Och gamla vanor kan sitta så in i bängen stenhårt. Det är liksom inte gjort i en handvändning.
      Kram!

      Gilla

  1. Ping: Garmin Forerunner 10Charlotta Sofia springer och trimmar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s