Ett sommarminne och ett första försök till löpning

utflykt

Den här bilden är från förr-förra sommaren. Jag och Daniel var ute på utflykt, vi gick ganska långt längst grusvägar i skogen och hittade till slut en liten stig som ledde ned mot en glänta vid en sjö. Det här var precis, precis innan jag började springa. Att jag ville springa hade jag formulerat i mitt huvud men jag hade ännu inte gjort slag i saken. Vi åt matsäck i den där dungen och promenerade sedan hemåt igen.

Då, när vi gick där, så tänkte jag att jag ville testa att springa lite (i platta tygskor..eh). Så jag satte iväg, med långa, långa steg, ni vet så där som en springer när en vill göra sej till lite, så där med helt okorrekt teknik -”Annonsspring”. Jag kände mej som en gasell! Tänkte: ”Nu blir Daniel imponerad!” och tog ut stegen lite till. De första 20 metrarna (detta var alltså typ allt som allt, en 60 meters löpning) hann jag också tänka: ”Men hjälp! Jag har ju talang!” Så himla smidig och lätt på foten! De första 20 metrarna alltså, sen vände den känslan rätt abrupt och jag avslutade min lilla ”löptur”.

Alltså, det där kan låta futtigt, att en springer en liten kortis i skogen men det finns hårt fastetsat i minnesbanken av någon anledning. Jag tror faktiskt att den lilla ”tjurrusningen” är den som till slut fick mej att ta det sista steget, för kort efter det var jag igång med min löpning. Mycket för att jag en dag ville bli en sån som inte bara kände sej supersmidig i 20 meter.

8 thoughts on “Ett sommarminne och ett första försök till löpning

  1. Vilken fin liten berättelse! Jag kommer också ihåg när jag började springa, det var i tonåren när jag börjat bli medveten om min kropp och kunde känna början till komplex. Då gjorde jag en deal med mig själv: jag skulle springa en gång i veckan, äta vad jag ville och aldrig aldrig aldrig tycka illa om min kropp. Och så blev det!

    Gilla

    • Tack snälla! Det känns speciellt när det kommer från dej eftersom jag beundrar dina bilder så ofantligt mycket 🙂 Jag själv är mitt i det där, att hitta mitt bildspråk och testar lite olika.

      Gilla

  2. Blir fasiken lite tårögd. Jag har inget minne av när jag bestämd mig sådär. Löpningen var nog en övergång från annan idrott jag höll på med förr. Fin bild!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s