Insomnia och gårdagens löpning

springer

Inte för att vara gnällig eller så men: Herrejösses så trött jag är! Min kropp tyckte tydligen inte att det där med sömn var någon vidare idé inatt? Jag tror jag somnade någon gång efter två och vaknade tjugo i fem när Daniel gick upp. Sedan försökte jag förtvivlat somna om ett tag utan att lyckas. Vad är poängen med det? Nu är jag så trött så att ögonen går i kors och jag är totalt oförmögen att tänka en klar tanke.

Fast jag skulle egentligen skriva om något roligare: Det känns verkligen som jag börjar få snurr på löpningen igen och det känns så himla kul. Igår sprang jag en runda på strax över 5 kilometer och det kändes äntligen så där skönt och bekvämt, inte motigt och tungt. Har saknat den känslan, en behöver ju den ibland för att känna peppen att fortsätta ( i alla fall jag). För många sega turer kan göra att en tappar suget lite men nu är jag äntligen sugen på att nöta löpning igen. Dessutom har jag fått in rutinen med regelbunda löpturer på nytt. Det har ju annars varit lite ”duttigt” hela vintern. Men nu så!

 

6 tankar om “Insomnia och gårdagens löpning

  1. Jag brukar tänka att det är de jobbiga rundorna som verkligen ger något, att det som tar emot är att kroppen bygger upp styrka och uthållighet (eller pannben om inte annat) medan de lätta rundorna är mer ”transportsträckor” som underhåller styrkan och uthållighet. På så vis är det alltid något positivt med varje pass – antingen är det lätt och roligt eller så är det sjukt bra träningseffekt!

    Gilla

    • Ja, håller med dej där. Har ett mantra som jag kör i huvudet när det är segt: ”Detta bygger styrka”.
      Men det jag menar med texten är snarare att jag behöver de där härliga belöningsrundorna också för att fortsätta tycka att det är kul och känna att jag utvecklas 🙂

      Gilla

    • Ja, jättekul 🙂
      Aj då! Fast vet du, jag har också haft så där plötsligt ont i ljumsken och sedan försvann det bara. Håller tummarna för att det är puts väck för dej inom kort också 🙂

      Gilla

  2. Usch för de tuffa sega passen, särskilt i början, när man har sin uppstartsfas. Men som någon annan skrev: Kanske är det de passen som ger mest? För sen släpper det ju plötsligt.
    Har just själv överlevt ett gäng trista sega pass, för att sedan få några lite roligare, lite lättare, som gör att det blir otroligt mycket roligare att bege sig ut!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s