Springmål inför 2015

midnattslopp1

Det måste finnas mål, en måste ha mål med sin träning, annars kommer en bara att lägga av! Det är något jag hört en hel del gånger, att det behövs mål, nya mål, ännu nyare mål o.s.v för att en ska hålla igång detta med träningen. Men jag tänker lite att vi är olika, alla är olika, det finns olika saker som driver oss. För mej var ”att kunna springa” länge en sån himla bedrift att jag inte behövde något annat. Bara insikten om att jag faktiskt kunde räckte långt.

Fortfarande tror jag, att detta, att jag kan, räcker långt för mej. Jag blir faktiskt mest stressad av intervaller, att slipa på farten o.s.v . Jag är helt enkelt inte sån. Därmed inte sagt att jag inte vill förbättras, för det vill jag ju! Men själva upplägget, som många kör, passar inte mej. Mål för mej måste ligga långt fram i tiden, de måste vara supertydliga och de måste vara supersynliga. Därför har jag bestämt mej för ett endaste mål denna säsong: Jag vill springa Midnattsloppet snabbare än förra året (då var tiden 1,10). Om jag springer det på 1,09 kommer jag att vara nöjd, för att jag vet att jag går framåt, att jag blir bättre. För det är jag helt med på, utveckling är det som driver. Sen handlar det om hur snabb utveckling en vill ha. Allt är ok! Allt beror på var en vill komma och hur en vill komma dit! Att bara kunna springa är ett helt ok mål,  att kunna springa snabbt och snabbare är också lika okej. Jag tänker att, att allt som gör något för hälsan och glädjen är fina grejer!

Känner ni någon gång er stressade av att ”en ska ha mål”?

 

18 tankar om “Springmål inför 2015

  1. Jag blir uttråkad av mål; tänker på det så mycket att jag vill ha det gjort innan det ens är. t.ex. 4-dagarsloppen i Cypern 2013. Jag hade gått och laddat inför det i flera månader att när det väl var dags var det redan över i mitt huvud. Jag vill vara tränad för att kunna göra lite vad som. Jag gör sällan saker två gånger så det där med att förbättra mig går liksom bort; har jag gjort en grej en gång så har jag gjort den. Och för egen del ser jag inte poängen med varför jag ska springa snabbare nästa gång. men det är ju min syn på det; och hur jag känner. Så det är tur att vi funka olika! 🙂

    Gilla

    • Kan faktiskt känna igen mej lite: Det där att vara ombytlig och liksom vilja göra det en vill utan för mycket ramar 🙂

      Gilla

  2. Jag sprang hela förra säsongen utan direkta mål. Ville i och för sig göra en bra tid på milen, vilket jag lyckades med, men anmälde mig hejvilt till olika distanser, allt från ultra till mil och halvmarathon utan att direkt träna för någon av dem specifikt. Det gick skitbra och var jättekul, så kör samma koncept i år. Ha kul! Och med det kommer ”resultat”.

    Gilla

  3. Jag måste ha mål, annars har jag jättesvårt att peppa mig själv till att träna. Just nu har jag fyra mål som jag ska nå under året. Snabbare, starkare, smalare och springa en femma på under 25 minuter. Jag älskar att springa intervaller och vet att det är ett måste för att bli snabbare. Bara springa samma tempo hela tiden ger bara uthållighet och inte att man springer snabbare.

    Gilla

    • Härligt med olikheter tycker jag 🙂
      Jag är helt med på att intervaller är en bra grej för att bli snabbare fort. Dock köper jag inte helt att intervaller är ett måste för farten, i alla fall inte på min nivå. Intervallar väldigt sällan men har absolut förbättrat farten ändå 🙂

      Gilla

    • Jo, jag är nog också lite på det spåret förutom att jag inte gör ditten och datten ..haha. Springer ju mest. Nedtränad? Måste googla 🙂

      Gilla

  4. Jag tycker att det låter himla vettigt!
    Känn efter vad du vill och vad som funkar för dig. Jag är själv uppe i den processen, att inte snegla på hur andra gör, utan skapa min egen väg. Känns lite crazy, men rätt gött också. Jag kan också bli så himla stressad av alla olika mål hit och dit..

    Gilla

    • Ja, jag tänker att det beror lite på hur en är som person. En del kanske verkligen behöver olika mål hela tiden för att fortsätta mej jag känner att jag inte alls är sån. Härligt att göra som en vill 🙂

      Gilla

  5. Alltså, för egen del så var det verkligen jätteviktigt med mål i början. Mål kunde vara: springa 7 km, springa ett lopp, springa 5 km under 30 min och sedan blev det ju lite mer och mer… Jag tror mest pga rädsla att lägga av. Men nu när det har gått snart två år klarar jag mig bättre och bättre utan direkta mål. Okej, jag ska ju springa Gbg-varvet och det är ju ett mål, men jag tror egentligen inte att jag behöver något direkt mål för att ta mig iväg att träna, för nu gillar jag det ju och har lärt mig hur bra jag mår av det. Vill aldrig tillbaka till mitt tidigare slöa jag, och det är nog motivation nog.

    Gilla

    • Håller med! För mej var målen viktigare i början, då när det handlade om att kunna springa 3 kilometer rakt av. Då var målen så nära och med hela tiden. Nu springer jag ju faktiskt mest för att jag älskar det och inser att ett mål räcker för mej. Jag behöver inte målen för att hålla igång, det gör jag ändå.

      Gilla

  6. Jag har insett jag blir galet stressad av mål! Både medvetet, men framför allt omedvetet.
    Därför har jag bara ETT inplanerat lopp i år. Resten får bli som det blir och om jag har lust. Jag kör gärna intervaller emellanåt, men inte för att jag har ett mål att bli snabbare inför ett lopp. Utan pga känslan jag får efter ett intervallpass. Lovely! (på sitt sätt). 🙂

    Kram M

    Gilla

    • Så befriande att läsa på något vis. En kan ju faktiskt bara gilla att springa och det räcker liksom. En MÅSTE inte ha tusen mål för att komma framåt. Tror vi är lite lika på det viset 🙂

      Gilla

  7. Jag är lite kluven till det där med mål, men har insett att jag behöver ha det för att sporra mig själv till att både göra och göra bättre. Målet i år är att springa Midnattsloppet på under 65 minuter. Och så funderar jag på att kanske kanske åka Halvvasan nästa år. Det skulle vara ett rejält mål att bita i…

    Gilla

    • Först och främst: Ååååh! Du ska springa midnattsloppet! Vad kul!!
      För mej räcker det att ha något sånt där litet, blir det för mycket uppstakat får jag panik istället och lägger ned.

      Gilla

  8. Jag har själv inget behov av att ha konkreta mål med min träning. Tränar gör jag ändå, helt enkelt för att det är så roligt. Visst blir det mer träning om jag har ett lopp inplanerat än om jag inte har det, men det är inte så att jag måste ha något inplanerat eller i sikte för att träningen ska bli av. Och allra bäst gillar jag den där kravlösa träningen, att jag kan göra vad jag känner för just för dagen utan att behöva tänka på om det är ”rätt” träning inför ett specifikt mål.

    Gilla

    • Vad härligt! Jag lutar nog också åt det hållet. Sen kan det ju så klart bara kul med något mål men i slutändan är det egentligen inte det det handlar on för mej.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s