Allt eller inget – Om att ta det lilla lugna

framåt

Jag är verkligen ingen kontrollerad, metodisk människa, inte tålmodig för fem öre.. Det är en egenskap jag både kan se för- och nackdelar med: Fördelarna är att saker blir gjorda snabbt, att jag gör sånt som jag tycker verkar kul per omgående om det är möjligt eftersom jag inte orkar vänta. Men. Det finns alltid ett ”men”… MEN när det kommer till löpningen så kan det vara ganska mycket en nackdel, i alla fall ibland.

Nu har jag ju börjat springa ”ordentligt” igen, sprang senast igår och vill bara springa mer och mer (och mer). Fast nu så har mitt knä börjat trilskas lite (det brukar göra det ibland när jag är ovan men med lite stretch och vila så ger det med sej på några dagar). Tror det beror på att jag är lite sned? Men alltså, det där med vila.. Jag vill inte vila alls! Jag vill springa varje dag, hela tiden, på en gång. Jag är helt enkelt usel på att dra igång med något lite lagom.

För ska jag vara ärlig så kändes knät lite, lite, redan efter 6-kilometersrundan i tisdags, det kom smygande en stund efteråt. Och ja, det ilade lite när jag gav mej ut igår men jag valde att strunta i det för SÅ ont gjorde det inte och det här är så dumt och så typiskt mej, att jag gör så här, kommer från sparsam träning och sätter igång som jag var någon slags elitlöpare (nåja) på en gång. Jag har liksom ingen mellanväxel?

Fast nu har jag tagit mitt förnuft till fånga, nu ska jag vila över helgen och hoppas att det känns bättre sen. Det fattar ju vilken människa som helst att det är det enda logiska att göra. Ändå försöker jag liksom gå runt mej själv, hitta ursäkter. Men lovar, ska inte springa så länge det gör ont. Ibland önskar jag att jag var en sån där som nogsamt la upp en plan och följde den, var lite mer metodisk och ehm.. logiskt. Fast en å andra sidan: Ibland gillar jag alldeles för mycket att vara jag för att vilja ändra på mej.

Hur är du: planerad och lugn eller lite som jag: aningens dumdristig och otålig (eller kanske något slags mellanting)?

 

18 thoughts on “Allt eller inget – Om att ta det lilla lugna

  1. Jag är ALLT annat än planerad och strukturerad när det gäller träning! Andra delar av mitt liv är mer strukturerade, men det är oftast av tvång (läs: jobb), träning och mat går alltid på lust och vilja 🙂

    Hoppas att ditt knä blir bra fort!

    Gilla

    • Skönt att höra på något vis 🙂 Ibland känns det som ALLA har avancerade planer och upplägg (fast vet ju att det inte är så). Gillar också att gå på lust och känsla. Härligt ju 🙂

      Gilla

    • Haha, jag är exakt så: En vet vad som är rätt i huvudet men agerar inte alltid där efter. Ha en riktigt fin fredag du med!
      Kram!

      Gilla

  2. Jag har lärt mig av mina misstag och är verkligen tålmodig när det kommer till löpningen. Just nu är jag dock otålig över min stressiga jobbsituation för det betyder att jag inte har tidatt springa alls 😦

    Gilla

    • Klokt. Jag önskar att jag också kunde lära mej av misstagen 😉 Som tur är har jag aldrig skadat mej illa…än.. *peppar, peppar*
      Vet du? Jag tänker så här: Har en löpning i sitt liv så finns det där även om en får lov att pausa lite ibland. Snart hittar du en lucka att springa i! 🙂

      Gilla

  3. fan jag är precis sådär faktiskt.
    dumdristig och otålig, allt eller inget.
    fast när det gör ont brukar jag lägga av faktiskt. tyvärr kanske alldeles för lätt.
    men jag skulle oxå vilja hålla mig till en plan, och jag försöker nu faktiskt.
    jag har hittat en 12 v plan för att springa milen, och jag har ju inte sprungit sen i höstas, jag har gått upp tio kg och opererats…så att denna gången SKA jag följa planen. jag bara ska det.
    så det så.

    Gilla

    • Jo, jag försöker efter bästa förmåga (och tålamod) 😉
      Är nog rätt säker på att jag är sned men har mest tänkt: Är inte alla människor det? Fast du har rätt, borde kolla upp. Men blä, vill inte ha inlägg eller tjocka skor. Är ju så sugen på lätta skor *tjurigt barn*

      Kram!

      Gilla

      • Jo, de flesta är nog lite sneda. Framför allt har vi en starkare och en svagare sida.
        Men det kan ju finnas låsningar (orsakat av den naturliga snedheten) som gör att du överbelastar vissa leder/muskler mer än nödvändigt.
        (Förstår ditt sug, jag hade tjocka skor i början, men skulle inte sätta på mig några jättedämpade skor nu. Sedan är ju allting relativt). 🙂

        Gilla

      • Åh, du är så himla bra och pedagogisk!

        Ja, jag är bra sugen! Jag vet inte, ibland känns för mycket dämpning som det gör att en blir lite vårdslös med hur en sätter ned fötterna eftersom det ändå inte spelar så stor roll (fast det gör det ju).

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s