Den snabba lunchen och den sköna ilskan

äggröra1

äggröra2

Något som jag äter relativt ofta och som jag tycker är sjukt smidig mat när jag ska äta själv p.g.a går fort, är äggröra och en och annan omelett. Äggröra behöver ju faktiskt inte bara vara ägg: Jag brukar blanda i lite vad kylen bjuder och på så sätt få en ganska komplett måltid. Just denna blev en riktigt god variant: Jag stekte en halv paprika och en fjärdedels rödlök i smör, sedan blandade jag tre ägg med en skvätt vatten (här kan en ju också lyxa med grädde), vispade lite, hällde i pannan och lät stelna under omrörning. Ovanpå hade jag lite riven parmesan, persilja och svarta oliver.

Annars då? Jo tack, jag känner mej lite stel efter gårdagens ”latmansintervaller”, mina ben är liksom inte vana vid såna där spurter i nuläget. Samtidigt var det så himla härligt att springa fort igår, jag fick en släng av riktigt starkt pannben (haha, släng av pannben?), lite ilsk blev jag nästan och bara: ”Nä, nu orkar jag inte valsa runt i någon himla mysjogg längre, nu får jag ta i om flåset ska förbättras någon gång” -Sån där skön, jädrar anamma-ilska liksom. Idag blir det dock vila (och stretch) men imorgon är det på’t igen!

2 tankar om “Den snabba lunchen och den sköna ilskan

  1. Bästa ilskan! Superkvinneilskan. Tycker också mycket om den. ”Nu får det vara nog!” är en av mina favoritfraser ochd et känns alltid gött att säga den.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s