Internets ibland ganska taskiga attityd mot tyngre löpare

jagbacke

Jag har googlat runt lite, hamnat på forum av olika slag angående det här med kroppsvikt och löpning. Anledningen till det? Tja, jag är själv inte en fjäderlätt person och ville också veta hur attityderna såg ut. Ganska dåliga visade sej (även om det finns positivitet och pepp också). Men några exempel då ”Överviktiga som envisas med löpning”-Eh, va?? Den här människan som vill börja löpträna trots sin övervikt och blir totalt nedröstad av diverse förståsigpåare.. Eller denna person som undrar över sina ständigt trötta ben och får veta att anledningen kan vara hans bmi på hissnande (obs ironi) 25,6, alltså nära nog normalviktig.

Kort sagt: Det är väldigt mycket information om hur leder tar stryk och hur knäna kommer stryka med om en springer som överviktig. Och jag blir så FRUSTRERAD! Det är liksom inte detta som en vill att en löpnyfiken person med extra kilon ska mötas av när den letar information. För så här: Utan att vara vare sej personlig tränare, läkare eller någon annan sorts expert så vågar jag säja att en visst kan springa som överviktig (om en inte har andra medicinska problem så klart). Allt handlar ju om i vilken takt en tar det. Och lyssnar en på kroppen, känner efter och tar det lugnt så tror jag att det kan gå hur bra som helst. Det gjorde det för mej i alla fall. Sen tänker jag också att det är rätt osannolikt att en nybörjarlöpare sätter iväg i 5 kilometer i för hög hastighet så där på en gång. Jag tänker att en snarare joggar några hundra meter och går lite, joggar igen och hinner känna hur kroppen reagerar.

Jag vet själv inte riktigt vad jag har för bmi (tycker överlag bmi är ett ganska dåligt mått) men jag misstänker att det ligger lite över 25 (högre när jag började springa). Och vet ni: Jag har aldrig gjort mej riktigt illa. Visst har jag haft småkrämpor, visst hade jag ont i benen i början men ingenting har någonsin *peppar, peppar* gått sönder. Jag tror t.o.m att det kan vara så att en är försiktigare när en har en tyngre kropp, tänker extra på leder och ligament och då skadar sej mindre.

Naturligtvis kan jag inte säja att eftersom det var så här för mej så kommer det vara så här för dej, jag är som sagt ingen expert. Men att det skulle vara döden för knäna att springa tror jag helt enkelt inte på. Sen är det klart: Är det så att en är så pass tung att en långpromenad är jobbig och gör ont, då kanske en ska långpromenera lite mer innan en börjar jogga.

Och slutligen, lite mer läsning:

  • Här har jag tidigare skrivit om samma ämne
  • Här har Sara/Träningsglädje skrivit intressant om samma sak: ”Är du tjock? Men spring då!”
  • Här har en idrottsläkare gett råd om hur en ska göra om en ska börja springa som överviktig (tycker förresten råden går att applicera på alla nybörjarlöpare)

Vad har ni för tankar kring detta?

20 thoughts on “Internets ibland ganska taskiga attityd mot tyngre löpare

  1. Jag är inte överviktig men absolut ingen lättviktare heller med 80 kg som skall bäras runt i löparspåret så jag bidrar med mina 20 års erfarenhet som löpare här. Löpningen påverkas mer av vikt än tex simning eller cykling helt enkelt eftersom man bär sin egen kroppsvikt helt och hållet. Det innebär att det går långsammare, blir jobbigare och fram för allt uppförsbackar blir tuffare. Däremot har jag inte varit skadad mer än lättviktslöpare och jag har minst lika roligt.

    Vad gäller knän så finns det ganska mycket forskning som visar att löpare har starkare knän, inte svagare, än icke-löpare. Det är helt enkelt en myt att löpare får dåliga knän. Det beror på att belastningen stärker knäna helt enkelt. Sen behöver man ju bygga upp belastningen långsamt men det tror jag att de flesta överviktiga gör helt naturligt – då ligger fd vältränade mer i riskzonen för skador.

    Gilla

    • Ja, det blir ju tyngre och går långsammare men betyder inte, precis som du skriver, att det inte är för himla kul:)

      Och exakt: Jag tror att en kanske blir duktigare på att vara försiktig om en vet med sej att en har lite tyngd att bära på. Tycker det är så förbannat trist när människor svartmålar löpning för överviktiga, det vore så synd om folk avstod bara därför. Eller som jag läste någon gång: ”En löpare med övervikt klarar sällan mer än 5 kilometer” För det första: Inte sant! För det andra: Som om fem kilometer skulle vara dåligt? Alla vill väl inte satsa på att bli elit eller ultralöpare heller.

      Gilla

      • Och skall den överviktiga gå ned i vikt om den inte får löpa? Min grannes son får inte spela fotboll för att hans föräldrar tycker att han är för tjock – det är ju precis lika absurt!

        Gilla

      • Men fy, om barnet vill spela fotboll så är det klart att han ska få göra det kan en tycka. Tänker också att, som jag skrev tidigare, att en reglerar belastningen ganska bra själv om en är överviktig. Det är liksom inte som en som nybörjare kan springa jättefort och jättelångt.

        Gilla

  2. Känner igen det du skriver om. Jag var både betydligt tyngre och dessutom reumatiker när jag började springa. Nu är jag något lättare men fortfarande reumatiker. Många människor ser ner på en när man säger att man springer… Tråkigt. Var och en känner sina kroppar bäst, vill du springa och kroppen är med på det så spring för livet 🙂 Rörelse är hälsa.

    Gilla

    • Vad tråkigt att du upplevt att människor ser ned på dej när du säjer att du springer 😦 Det borde vara tvärtom. Heja dej som springer trots reumatism, den styrkan borde ju folk se upp till tänker jag.
      Ja men precis! Löpning är så himla härligt 🙂

      Gilla

  3. Alltså jag tycker det är så sjukt detta. Alla som springer borde hyllas! Hurra för alla som vågar börja springa, med eller utan övervikt! Trist att folk ska få höra massa negativt för att de vill springa. Fy vad jag blir förbannad.

    Gilla

    • Eller hur! Jag blir så frustrerad över att det sitter massor med människor (säkert utan kunskap, alla kan ju inte vara läkare, sjukgymnaster, pt:s o.s.v) och bara: ”Det gåååår inte!” Det går visst och är dessutom så himla härligt! Jag tror bara grejen är att våga testa och det kanske en inte gör om en bara får negativ feedback. Tragiskt ju 😦

      Gilla

  4. Förstår inte varför man ska lägga sig i hur, varför eller om någon annan tränar? Om man bestämt sig för att börja springa tycker jag att man ska få en fet applåd för det är JOBBIGT att komma igång. Har man aldrig sprungit tidigare är det ju en pina att ta sig ut och bara jogga en minut (i alla fall för mig). Har en bekant som är rejält överviktig men har tusen gånger bättre kondition än jag har så att döma någon pga utseende känns ju så onödigt.

    Aja, för att göra en lång kommentar lite kortare så håller jag helt och hållet med Mia här ovan. Sen vill jag säga tack till dig, Charlotta, för den fina omnämningen i inlägget nedan!

    Gilla

    • Visst är det märkligt? Det kanske bara är jag som är cynisk men jag tycker inte som det känns som omtanke heller, som att de människorna som är neggo på riktigt bryr sej om någon annans knän.
      Haha, ja gud ja, det är skitjobbigt att komma igång. När jag sprang första gången tog jag mej cirkus 200 meter innan jag fick stanna, övertygad om att jag skulle drabbas av plötsligt hjärtstopp.

      Åh, varsågod! Din blogg är en sån enorm blogg-crush för mej. Så himla fin och välarbetad, tycker alla borde läsa den 🙂

      Gilla

  5. Ping: Veckans blogg och ett läsmåste | Träningsblogga

  6. Irriterande är bara förnamnet! Klart löpning är för alla. Sen får man anpassa det efter sina egna förutsättningar. Och de behöver nödvändigtvis inte ha med vikten att göra. En del tål mer en del tål mindre. Om man lär känna sin kropp och lyssnar på den kommer man långt, oavsett om man är tunn eller modell större. Bra inlägg!

    Gilla

  7. Ja men precis, där tror jag att du satte fingret på en viktig grej: Alla är olika och har olika förutsättningar. Det är ju inte så att alla som bär på övervikt har exakt samma förutsättningar och någon som är överviktig kan ju också ha en naturlig fallenhet för löpning medans en person som är fjäderlätt inte alls har det.

    Och tack snälla! 🙂

    Gilla

  8. Jag är så himla less på att folk är så vidriga, att man ska klanka ned och förlöjliga och säga att nej SÅ HÄR KAN DU INTE GÖRA BÄST DU INTE ENS TESTAR, enkom utifrån någons vikt. BLÄ, det är vad jag tycker!

    Gilla

    • Word!
      Dessutom tycker jag att de där råden alltid kommer från ett ställe som är lite översittigt, som att den med högre kroppsvikt inte är kapabel att räkna ut sitt eget bästa alldeles själv…grrrr

      Gilla

  9. trams att överviktiga inte skulle kunna springa eller bli skadade lättare! du har SÅ bra inställning, heja heja heja du! Som du skriver, ta det i rätt takt och lyssna på kroppen – då går det bra!

    Gilla

    • Ja, trams!:) Klart att det kanske inte går lika fort och klart att det är tyngre men det innebär verkligen inte att det är omöjligt.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s