De små, små lyckostunderna

mellis2

Ni vet de där små stunderna? De där som inte är något speciellt egentligen men som ändå ger en varm lyckokänsla i magen. Som nyss: Att sitta i solen, äta mellis (eller..hrm..nåja, seeeen frukost), titta på blå himmel och känna förväntningar på sommaren. Det kanske låter klyshigt men såna där ministunder betyder så himla mycket för livskvalitén tycker jag. Är så glad att jag har så lätt att känna lycka i det lilla. Det blir som små pauser i vardagen.

Testade förresten sån där kvarg med hallonsmak, god tycker jag. Egentligen var jag ute efter den där nötvarianten, som jag hört från olika håll smakar ljuvligt respektive spya?! Det måste en ju liksom testa känner jag. Testa och hoppas att en tillhör de personer som har den tidigare kategorins sorts smaklökar…(Oh, the thrill!)

mellis1

Annars då? Jo, planerade ju att åka till Dalarna idag men skjuter på det en dag eftersom jag har en del saker att fixa hemma först. Det är förresten lite ”the story of my Dalarese-life”, kommer allt som oftast iväg någon dag senare, vet inte varför egentligen? Tidsoptimism kanske? Ja,  och sen tänkte jag springa i eftermiddag. Nu har tröttbenen fått vila hela helgen så nu förväntar jag mej stordåd, hoppas på i alla fall. Återkommer om hur det gick!

12 tankar om “De små, små lyckostunderna

  1. Nu är det så himla längesedan jag kommenterade! Det har varit full rulle så jag har fått spara några av dina inlägg som jag vill kommentera. Tänkte att jag kan ju börja nu igen. 🙂 Jag tycker att det är så imponerande att kunna hålla liv i en blogg och samtidigt hinna läsa massa andra. Jag hinner bara läsa och kommentera ibland. 🙂

    Well well, ville mest säga att det var så komiskt när jag läste det här inlägget. Jag har haft en effektiv dag idag, en sådan där när jag är nöjd över att ha bockat av massa saker som legat på min att-göra-lista jättelänge. Typ fixat en smidigare plats till mina pysselgrejer så att jag kan pyssla oftare och fått tummen ur och lagat saker. Sånt som egentligen tog jättelite tid men som jag föreställde mig som jätteprojekt. Såååå skönt! När jag läste det här inlägget var jag mitt uppe i ett speedat tillstånd när jag bara ville fixa mer mer mer. Satt och åt lunch och åt jättesnabbt, som att jag hade bråttom fast jag inte hade det. När jag läste vad du skrivit började jag skratta åt mig själv. ”Små pauser,” ”livskvalité”…Började genast äta långsammare och faktiskt tänka på vad jag läste. Haha! 🙂 Tack för den!

    Gilla

    • Men HEJ!Har saknat dej 🙂
      Åh, så där kan jag också göra, vara så uppe i varv att jag liksom bara stressar runt. Vad kul att jag kunde bidra med lite lugn 🙂
      Apropå att tänka sej saker som jätteprojekt: Hög igenkänning! En står nästan där och är lite snopen när det gick så fort?

      Gilla

    • Ja, åh, vaniljen är nog min favorit. Hm undrar hur det blir om en BLANDAR vanilj och nötchoklad? *smider planer*

      Gilla

  2. Ååå, tack, vad glad jag blir! Fint att vara saknad. 🙂 Såhär 2 månader (!) senare svarar jag, har tänkt svara jättelänge men har varit annat som kommit i vägen. Du, av någon anledning blandar jag alltid ihop Sura och Hallsta, är det i Sura du bor? Min bror har nämligen precis flyttat dit och jag var där för ett par veckor sedan och tänkte på dig. 🙂

    Gilla

    • Ja, GÖR det! Tänkte nästan be om det men var rädd att verka som påflugen 🙂 Skulle vara superroligt att träffa dej! 🙂

      Gilla

  3. Men åååå vad roligt! 😀 Vad glad jag blir! Haha, tänkte precis likadant, vill inte vara för på. Då hör jag av mig! 😀 Blir jättekul! Blir nog framåt sensommaren nästa gång tror jag. 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s