Det finns alltid så mycket att berätta om en löprunda!

jaglöpning

Är det inte lite så, att det nästan alltid finns massor att säja om senaste löprundan? Det är liksom mycket sällan att en bara: ”-Jag sprang, sen kom jag hem”. Jag tycker att det är så i alla fall. Vi får nästan ta det i punktform p.g.a mycket intryck på dagens 6-kilometersrunda (både bra och dåliga):

  • Yay! Pigga ben! Det var ett tag sedan men idag fanns det studs och spänst i benen. Fick lov att hålla igen rejält i början för att inte ta ut mej de första kilometerna.

 

  • T-shirt väder! Idag var första dagen för i år som jag sprang i t-shirt (Den uppmärksamma ser därför att bilden ovan är från en tidigare runda, en jackrunda). Detta kunde ju ha varit en härlig upplevelse om det inte varit för att jag valt mina äldsta tajts som sitter lite löst i midjan samt en t-shirt jag bara sprungit med under andra plagg förut. Varför gör jag så??? ”Spionk” sa det, så åkte mina tajts ned UNDER magen och t-shirten starade sin resa, destination OVAN magen och jag blev på sekunden look-a-like med Nalle Puh. Efter 2 kilometer var jag dock äntligen så pass svettig att kläderna satt kvar. Tur det, annars hade jag sprungit hem för det där kan vara ett av de obehagligaste fenomen som finns.

 

  • Konstigt betende en (jag) ägnar sej åt. När jag var på min femte kilometer hamnade jag bakom en tjej som verkade vara i början av sin löpkarriär, hon gick en bit, sprang en bit. Till slut var jag alldeles bakom henne och hade inget annat val än att springa om. Grejen är bara att jag inte är supersnabb nu. Ändå fick jag lov att liksom kuta på fast jag egentligen inte orkade, bara för att jag tyckte det skulle bli pinsamt om hon hamnade alldeles bakom mej istället. Alltså VA? Varför tänker jag så? Hon kan ju verkligen inte ha en aning om jag har sprungit i två veckor eller två år, dessutom ligger det väl ingen prestige i det?? Nåja, fick en ofrivillig intervall i alla fall 🙂

 

  • Slutligen, trots trilska t-shirtar och jobbiga omspringningar: Åh vad jag ÄLSKAR att springa, speciellt med pigga ben, speciellt när jag känner att jag har hittat tillbaka till mitt flow!

10 thoughts on “Det finns alltid så mycket att berätta om en löprunda!

  1. Jamen visst är det lustigt… ? Hur många löprundor kan man ha sprungit under sin snart 2-åriga karriär? Och att man alltid har något att berätta från varenda en? Fascinerande egentligen!
    Och HAHA på byxan/tröjan, jag känner igen fenomenet och det är egentligen inget HAHA, men du beskriver det så roligt 😀
    Härligt med en bra löprunda btw, heja dig!

    Gilla

    • Ja, jättemärkligt..haha. En tänker ju att det borde finnas slentrianrundor? Men tydligen inte! Varje gång jag sprungit så berättar jag, som någon slags omvänd sportreporter, för den minst ovilliga jag kan hitta (oftast Daniel) hur det gick, hur det kändes o.s.v.

      Haha, härligt att min utstickande mage kan roa, då känns det lite bättre.

      Gilla

    • Ja, när den väl hade klistrat fast sej vid kroppen var det faktiskt jätteskönt! 🙂 En känner sej friare utan så mycket kläder och byls.

      Gilla

    • Ja, det gör ju det! Massor! Så fort jag har hämtat andan babblar jag på i en halvtimme typ (med en å annan:”LYSSNAR DU?”-paus) 😀

      Gilla

  2. Ping: Träningslinnen med längd och utrymme - Charlotta Sofia springer och trimmarCharlotta Sofia springer och trimmar

  3. Ping: Att inspireras - Charlotta Sofia springer och trimmarCharlotta Sofia springer och trimmar

  4. Ping: Det längsta långpasset | hejaerika

  5. Ping: Det längsta långpasset |

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s