Nej, det är inte gnäll!

charlotta1

Idag är jag verkligen precis så förvirrad, trött och rufsig som jag ser ut på bilden. Veckan blev inte riktigt alls som jag tänkt utan lite omorganiserad. Just omorganiseringen visade sej ju bli jättebra i slutändan (jag åker till Dalarna imorgon istället och får på så sätt även tillfälle att träffa min bror och hans Matilda -Mys!) Något som däremot inte varit så jättemys är mitt humör och mående den här veckan.

Jag har tänkt ta upp detta förut men liksom inte riktigt orkat, men som ni kanske snappat upp har jag haft riktigt jobbig pms i några år. Nu har det varit lugnt ett tag men denna månad blev det rejält bakslag. Anledningen till att jag ens tar upp det var att jag för ett tag sedan blev delgiven en åsikt: att jag inte borde skriva så mycket om pms eftersom det ”upplevdes gnälligt”. Tänkte att jag inte brydde mej om det men det slog liksom ändå rot på något sätt, nu har jag i och för sej mått bättre och därför inte skrivit speciellt mycket om det ändå, men även om jag skulle ha mått sämre tänker jag att jag kanske skulle ha hållit det inne ändå p.g.a de där orden? För ingen vill ju upplevas som en gnällig person. Finns det ens något som låter tråkigare? Jag ÄR ingen gnällig person, jag är oftast en glad person.

Fast så tänker jag om och blir så himla arg, inte på just den kommentaren men på samhällets syn på kvinnohälsa, att det liksom upplevs som gnäll, även av andra kvinnor? Det är väl för otroligt typiskt och fruktansvärt förminskande? Anledningen till att jag skrivit om min pms är ju att jag vet att det är vanligt, att det behövs talas om, att många känner igen sej, men också för att det är väldigt SVÅRT att utestänga en så pass stor del av sitt liv och låtsas som att allt är tippen-toppen när det inte är det. Och det är INTE gnäll. Det är ett jobbigt hälsotillstånd som snor stora delar av ditt liv. Det är inte samma som att vara lite sur och ledsen dagarna före mens, det är personlighetsförändring, allt är plötsligt svart, som att ramla ned i ett hål.  Och det behöver pratas om! Jag förstår också att detta kanske är totalt ointressant för den om inte alls har samma problem, samtidigt känns det som att det vore jättekonstigt att utelämna det i en blogg som rör sej runt hälsa och MIN hälsa.

Nu hoppas jag för egen del att detta bara var ett tillfälligt bakslag för att jag varit lite slarvig med mina tabletter. Men jag vet att det är många som kämpar med detta. Om du är en av dem så kan jag rekommendera den här bloggen: ”Livet med PMS” Där finns andras erfarenheter och förslag på hjälp.

Har du några erfarenheter av detta? Känner du att det är jobbigt att tala om med tanke på att det inte riktigt tas på allvar och uppfattas som gnäll?

11 tankar om “Nej, det är inte gnäll!

  1. Jag tycker att det är otroligt förminskande att kalla PMS för gnäll! Det är liksom inget en bara kan skaka av sig, för att en vill, utan det är verkligen där och det tar fan över. Kram på dig!

    Gilla

    • Ja exakt, förminskande, typ: ”Dina problem är inte verkliga”. Nä jisses, om en bara kunde: ”Nähä, men då skärper jag till mej lite här då” och så var det över -Underbart skulle det vara. Men det är omöjligt.
      Kram!

      Gilla

  2. Man måste väl få gnälla hur mycket man vill på sin egen blogg (skriver hon som precis publicerat ett sur-inlägg)?

    Jag fick en gång frågan av en kvinnlig chef när jag hade ett fullt legitimt klagomål på hur något hade skötts om ”det var den tiden på månaden”. Resultat: jag blev ännu surare och problemet löstes inte. Hur konstruktivt är det på en skala?

    Gilla

    • Så klart! Sen kan jag tycka att ”gnäll” är ett så himla tråkigt ord som indikerar klagan utan orsak och då blir det liksom nedvärderande. Menar verkligen inte att märka ord på dej här, filosoferar bara lite kring ordet gnäll och fattar precis hur du menar 🙂

      Fy sjutton vad kränkande att få den frågan, i arbetet speciellt, när en gör sitt jobb? Alltså, folk..

      Gilla

    • Men fy sjutton så vidrigt! Kanske den första gången tonårstjejer får chansen att diskutera det där med PMS och då möts av skratt och okunskap. Jag känner att jag hade velat veta mer där i tonåren, infon i skolan var ju oftast: ”Ja, och så kan en bli lite grinig vid mens”
      Inget ”varför” och inget ”vad ska en göra då?” Det finns ju faktiskt enkla förklaringar till att en känner som en gör och ibland kan faktiskt den klinska förklaringen kännas bra att ha i ryggsäcken.

      Gilla

  3. Sen när blir några ”kvinnoproblem” tagna på allvar?? Så trött på det. ”Gnäll” på du, det är bara bra att det pratas mer om det. Jag drabbas mest fysiskt av mens och hela skiten, säkert mer psykiskt än jag själv fattar oxå. 🙂

    Gilla

    • Sant. En blir ju mörkrädd när en tittar närmare på vården av bl.a premenstruella besvär, förlossningsskador och endometriosis (för att bara ta några exempel).
      Jag har turen att inte drabbas så mycket fysiskt, får inte speciellt ont och så men däremot psykiskt. Jag blir så trött, ledsen, arg, inte mej själv. Det hade varit uthärdligt om det pågick någon dag men det drar ibland ut på tiden över en vecka,två t.o.m.(inte så mycket längre dock, tack gode Gud för det) Det är klart att en känner behov att prata om det då och det är sjutton inte gnäll när en berövas så stor del av sitt liv. Oj, sorry för ilskna ranten,(inte på dej så klart) blir bara så uppeldad av detta. Och tack för pepp! 🙂

      Gilla

  4. så fin blogg du har, är allt bra annars? Kika gärna in i min blogg där du kan följa mitt liv, där jag själv är hörselskadad, men många verka tro att det är ett handikapp, vilket det inte är, jag hör ju bara dåligt annars är jag stort sätt precist som du, just nu är vi i den perioden då allt ska vara perfekt för att allt ska funka, men jag ger inte upp, trots det så pluggar jag till elektriker och har massa drömmar i livet. Låter det intressant? varför inte ta ett kik? Ha en bra kväll!

    Gilla

  5. Näää vad ledsen jag blir när jag läser kommentarerna och bemötandet från omgivningen. PMS är INTE gnäll! Det är ju skitjobbigt. Och konstigt för jag blir lika förvånad varje gång, fattar inget… och det är konstigt att jag inte lär mig för jag har ju haft mens i 25 år eller så 😉

    Gilla

    • Ja, visst är det sorgligt.
      Haha, jag blir också förvånad, har t.o.m en kalender för att INTE behöva bli förvånad, men ändå, varje månad tror jag att jag är på väg in i en depression. Hur är det ens möjligt?

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s