Att ha en plats som är sin

jagskor

Jag tog mej en liten söndagspromenad för ett tag sedan, det blåste rätt rejält men var soligt och varmt. Jag skulle gå upp till affären för att handla lite, egentligen funderade jag på att transportspringa upp dit men kom på att jag skulle köpa kattsand… Lade därför ned den idén ganska snabbt, tänkte att de skulle bli väl kämpigt..;) Förresten, jag pratar ju om att gå ”upp” hela tiden.. Det är för att den lilla orten jag kommer ifrån liksom ligger omringad av berg, det blir alltså rätt backigt och också väldigt vackert. Så här ser det ut åt ena hållet (platsen med snö där uppe är skidbacken som fostrat många framgångsrika snowboardåkare, häftigt ändå med tanke på att detta inte är ett så stort ställe):

granberget

Och åt andra hållet:

björkberget

Jag har talat om det tidigare, att jag nästan blir lite sentimental när jag rör mej här. Det är så hemma, så himla vackert. Jag kan varenda sten här, varenda genväg och gata på ett sätt som jag inte kan på orten jag bor i nu. I dungen på bilden under har jag plockat vitsippor sedan jag var riktigt liten. Tänker att jag är väldigt tacksam för det här, även om livet ibland har varit jobbigt så har jag fått växa upp på den här trygga, vackra platsen. Det är verkligen något som inte är förunnat alla.

vitsippor

6 tankar om “Att ha en plats som är sin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s