Det här med stretch

stretch2

Bilden till trots, jag är faktiskt ingen vidare stretchare. Läste det här inlägget hos Linnéa och kände igen mej så himla mycket. När jag har sprungit klart så har jag, jag orkar inte ta tag i någon avancerad stretching då. Dessutom läste jag någonstans, någon gång att stretching direkt efter löppasset inte var så vidare bra. Detta valde jag att ta till mitt hjärta helt utan att kolla upp eller fundera över om det egentligen var sant -Det fungerar ju ofta så med sånt där en vill ska vara sant..hrm… Förresten borde jag ju rimligtvis lägga in stretchen på något annat ställe då, det stod ju faktiskt inte att stretch var dåligt…eh..

Den enda gången jag egentligen lägger krut på stretch är när något gör ont, t.ex. mitt knä som bråkar ibland. Då gör jag alltid nogsamt de där stretchövningarna mot löparknä och de hjälper alltid. En kan ju tycka att det skulle säja mej något? Fast näe. Jag förblir dålig på att stretcha (och stel). I och för sej yogar jag ju lite ibland men väldigt blygsamt jämfört med löpningen, det räcker liksom inte till..

Fast börjar förstå nu, att om jag inte vill få världens kortaste muskler och knarra mej fram så får jag ta tag i det där. Kanske ska jag lägga lite yoga efter löpningen, eller yoga de dagar jag inte springer?

Är ni bra på att stretcha? Har ni något smart sätt att få rutin på det?

stretch1

 

13 tankar om “Det här med stretch

  1. Jag stretchar aldrig, om jag inte fått specifika instruktioner från en sjukgymnast att stretcha en viss muskel (tex för löparknä). Men till och med då är det svårt eftersom jag är överrörlig i de flesta lederna.

    Gilla

    • Har förstått att överrörlighet också kan vara rätt jobbigt. Hur påverkar det dej? Själv har jag inte riktigt det problemet. Skulle bara vilja vara lite mindre kylskåpssmidig *host* 😀

      Gilla

    • Det kanske är det som är grejen helt enkelt: Att känna skillnaden 🙂 Vänjersej en vid det kanske en t.o.m vill stretcha?

      Gilla

  2. Kan ju säga så här: efter jag skadade mig är jag rätt duktig på att stretcha. Alltså, jag stretchar inte mkt, men iaf litegrann efter varje (löp)pass.
    Tror iofs inte att det var brist på stretch som gjorde att jag skadade mig, men jag tänker att det knappast kan vara en dålig grej att ta tag i det där.

    Gilla

    • Duktig du är! Ja, min kropp mår ju uppenbarligen också bra av stretch. Tänker att det bara är att GÖRA kanske 🙂

      Gilla

    • Haha, ja, blev så glad när jag läste ditt inlägg (inte för att du är stel då utan för att jag inte är ensam).

      Tack snälla! Blir så himla glad 🙂

      Gilla

  3. Jag var rätt bra på det när jag började springa. Men nu blir det oerhört sällan….
    Kanske när/om jag har känningar någonstans, då får den muskeln lite extra kärlek/stretch, men annars verkar yogan funka rätt bra. *peppar peppar* 🙂

    Kram M

    Gilla

    • Jag var också himla duktig i början, kanske för att det var så tydligt att det behövdes då? Får yoga mer helt enkelt!

      Gilla

  4. Alltså yinyoga är ju det bästa (i min värld) mot kylskåpsstelhet. Görs ju helst med kalla muskler också eftersom man kommer åt bindväven då och det är ju där stelheten sitter. Du kan alltså riva av några asanas innan löppasset och slipper tjorva med stretching efteråt 🙂

    Gilla

    • Tack för tips! Har ju varit och nuddat lite på yinyoga men inte alls mycket. Det var ju också en variant, att fixa stretchen innan. Ska testa! 🙂

      Gilla

  5. Ping: gröna blad, träningssamvetet och två fokus - Charlotta Sofia springer och trimmarCharlotta Sofia springer och trimmar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s