Springa sakta

springer2

Om det är något jag är dålig på så är det att springa sakta. Eller ja, nu är mitt grundtempo inte speciellt snabbt men det jag menar är att jag alltid jagar. Detta har jag skrivit om förut, att jag liksom alltid vill att senaste rundan ska vara den snabbaste. Jag VET ju att detta inte är något vinnande koncept, att en verkligen inte ska springa på sitt max jämt men ändå har jag så svårt att sakta ned? Så här brukar det se ut ungefär: Jag bestämmer mej för en lååååångsam runda och tycker också att jag börjar mycket lugnt och försiktigt för att sedan upptäcka att första kilometern gick alldeles för snabbt. I början är känslan: Men saktare än så här kan jag inte springa? Efter några kilometer är jag sedan långt nere under starttempot, så bevisligen går det att springa så mycket saktare än vad jag tror där i början.

Men jag ska verkligen träna på detta nu, se till att ta första kilometern (ja, resterande också så klart) i snigelfart om jag så ska stirra på klockan under hela tiden för att hålla tempot. Just nu behöver jag nämligen bara springa, springa långt, lugnt och jobba på uthålligheten. På senaste tiden har det ju mest blivit 5-kilometersrundor där jag jagar på och sliter på kroppen i onödan med en piriformis som trilskades som följd. En annan anledning till att jag plötsligt blev sugen på att satsa på långsamhet är att jag läste detta inlägg av Linnéa, det handlar om hur en gör för att börja springa (*tips,tips* till nybörjarlöparen) men hon skriver också om vikten av att springa långsamt och längre sträckor, något jag verkligen tog till mej.

Så denna veckas fokusord när det kommer till löpningen: LÅNGSAMT!

 

11 tankar om “Springa sakta

    • Haha, ja, det tvivlar jag inte på. Måste bara lära mej att det är OK att inte jaga iväg som en galning.

      Gilla

  1. Håller med Sara, långsamt är ju så skönt! Älskar att springa långsamt!
    Fast nu har jag bestämt mig för att bli snabb, så ska försöka att köra fler inte-så-superskönt-tempo-rundor framöver. Har lunkat på alldeles för långsamt alldeles för länge 🙂

    Gilla

    • Jag ska lära mej det, jag kan liksom inte hålla på och jaga på VARJE runda. Dessutom protesterar ju kroppen av spurter just nu 😦
      Förresten, säj inte det: Kolla boktipset från Åsa 🙂 (Apropå att du tycker att du sprungit långsamt för länge)

      Gilla

    • Tack för tips, verkar mycket spännande! 🙂
      Ja, jag tycker också det! Jag har så himla svårt att låta bli att dra iväg. Fast ikväll har jag varit ute på en långsam runda (sneglande på klockan stup i kvarten)

      Gilla

  2. Det är verkligen inte ett problem jag har! Men jag har två bra exempel på hur det kan löna sig att börja sakta.

    1) Jag brukade ta tid på min skogsrunda i Stockholm och försöka komma under timmen. De första tio gångerna eller så kroknade jag halvvägs och kom i mål på en långsam tid. Sen kom jag på att jag kunde springa jättelångsamt i alla uppförsbackarna och spara energi till platten och slog rekord.

    2) Vi fick testa på swimrun på ett triathlonläger på Mallorca förra året och fick köra en kort runda tre gånger. Efter två rundor med dålig simning bestämde jag mig för att simma med bra teknik oavsett hur långsamt det gick och kom in en hel minut snabbare än på de första två rundorna.

    Långsamt for the win!

    Gilla

  3. Min första kommentar här. Har läst din blogg i någon vecka, hittade den genom att söka på nybörjarlöpning. 🙂
    Ville mest bara tacka för all inspiration. Så, tack!

    Gilla

  4. Ping: Tankar efter gårdagens långsamspring - Charlotta Sofia springer och trimmarCharlotta Sofia springer och trimmar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s