När naturen gör en andlös

Vi är väl alla ganska överens om att den bästa tiden är nu? Sommaren ligger lovande framför fötterna och vi har precis ALLT framför oss. Medans vi väntar på sommar så bjuder naturen på den ena syn och doftsensationen efter den andra. Det är försikta vårblommar, spirande gräs och små gröna löv. Det är doft av hägg, vårregn och fuktig jord.

Jag kan bli alldeles kollrig av lycka av allt det där, liksom nästan sprängas inifrån av värme för allt det vackra. Här om kvällen, när vi ännu var i Dalarna fick vi uppleva en sån där vackerhet som tar andan ur en. Jag och Daniel hade varit och handlat sent på kvällen, vid halv tio. När vi åkte hemåt igen såg vi hur solen gick ned över Siljan och färgade vattnet alldeles rosa. Det var så himla fint att vi fick lov att stanna bilen, gå ut på en brygga, fota och beundra. Såna små stunder gör mej helt lycklig, naturen är fantastisk och har så mycket att ge!

solnedgång2

solnedgång1

 

14 tankar om “När naturen gör en andlös

    • Tack snälla, eller ja, egentligen är det ju inte jag som ska tacka. Det var himlen och vattnet som gjorde jobbet 🙂

      Gilla

  1. Otroliga bilder! Håller med dig om den första meningen men får så mycket ångest över det ändå. Sorgligaste tiden på året tycker jag.

    Gilla

    • Tack!
      Tror jag förstår hur du menar? Jag är också sån, ofta blandas lycka och hänfördhet med ångest för att det är kort och tar slut. De går liksom hand i hand, de där känslorna.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s