Tomt huvud

agnes

Sällan händer det, men ibland upplever jag att jag har absolut noll att säja, noll att blogga om. Oftast finns det ju massor att säja, massor att tycka om eller dela med sej av men ibland händer det att det bara är tomt. Just nu är det lite så. Alltså, nej, jag är inte deppig eller så (förutom min vanliga söndagsdepp). Det är bara tomt i skallen. Den här känslan är faktiskt blandad med lite panik för mej, tycker det är obehagligt och det gör mej stressad. En kanske kan tycka: ”Men tagga, det är bara en liten blogg”. Fast det är det som är grejen, det är faktiskt inte bara en liten blogg för mej, det är viktigare än så. Det är något jag skapade för att visa att jag visst kunde hålla något flytande en längre tid. Efter utmattningsdepressionen var det så lätt att jag kände mej värdelös, känslan var att jag aldrig kunde slutföra något – Ni vet, en dömer sej själv så hårt. Då var bloggen min arbetsträning, mitt sätt att visa för mej själv, att kolla, jag kan visst, jag kan ha rutiner och göra något regelbundet. Jag tror det är därför jag tar det så hårt när det knakar i just bloggmaskineriet. Förstår ni hur jag menar?

Nåja, this too shall pass. Men jag kan tycka att det är viktigt att prata om såna här små grejer som får en att må dåligt, typ: ”Jag har ingenting att skriva i min blogg och känner mej därför lite kass” – Helt trivialt egentligen men alldeles säkert finns det någon som känner likadant, som kan få lite bomull runt själen. Jag kan förresten tycka att det är bra att prata om svagheter överlag. Ofta tycker jag att vi ska vara så himla perfekta, aldrig ha inspirationsbrist, alltid ha kul saker på gång, alltid vara så jäkla käcka och hejsanhoppsan. Fast INGEN är ju så alltid. Det är nästan som att det blivit lite farligt att ”vända upp halsen” idag, kanske speciellt på nätet. Undrar varför det är så egentligen? Är det för att allt vi gör här kan ses som något slags CV över vår person?

Men ehm.. Nu blev det ju ett helt inlägg fast jag inte hade något att säja? Fast jag tror det ofta fungerar så, en låser upp spärrarna genom att prata om dem.

 

 

18 tankar om “Tomt huvud

  1. Kan du inte sammanfatta lite om dig själv, hur du började träna / blogga, vad du gör, vem du är? Jag har bara läst här i ett halv år eller så och har ganska dålig koll på din historia. Det finns säkert fler än jag som är nyfikna!

    Gilla

    • Jo men det kan jag så klart göra, ibland kanske det kan bli lite luddigt p.g.a att det är jobbigt att skriva om vissa saker. Men kort (innan jag orkar skriva det där inlägget): Efter plugg (innovationsprogrammet) startade jag eget inom design och sömnad men p.g.a min pappas död och nära anhörigs sjukdom gick jag in i en utmattningsdepression, lade ned företaget. Att börja springa blev terapi, bloggen blev en väg tillbaka (och är fortfarande). Är 35 år, bor med Daniel och mina katter i ett samhälle utanför Västerås 🙂
      Här är förresten ett inlägg om hur och varför jag började springa: http://www.springerochtrimmar.se/hur-det-borjade/ett-hej-och-min-traningshistoria/

      Gilla

      • Jättebra sammanfattning! Och jag förstår precis hur du menar, jag vill helst inte blanda in jobbet tex på bloggen även om det så klart är en stor del av mitt liv (hade det inte varit för jobbet hade jag ju inte bott i Bryssel).

        Gilla

      • Ja men precis, ibland får eller har vissa grejer liksom inte en plats på bloggen. Det är ju en sån där gräns som är olika för alla.
        Kul att du gillade:)

        Gilla

    • Ja, så är det nog.
      Och ja, verkligen, låt oss. Ibland kan jag känna att en uppfattas som svag när en vädrar det där sköra men det är kanske precis tvärt om.

      Gilla

      • Jag tänker att ingen är bara stark hela tiden, i så fall är det nåt som är fel, typ ett starkt förnekande. Ibland kan jag känna att en ska vara så himla peppig och tuff, att det liksom är att klanka ner på sig själv om en visar svaghet, men så tycker jag inte det är!

        Gilla

    • Har faktiskt tänkt på det men törs inte riktigt?! Tänk om ingen vill veta något eller folk vill veta alldeles för jobbiga saker? Fast iof, så många mörka hemligheter har jag inte 🙂

      Gilla

  2. Min mamma sa en gång till mig (jag var tonåring och uttryckte min tonårsangst på något sätt) ”Ångest, alla kreativa människor har ångest, var glad att du har ångest”. Jag brukar tänka på det när jag har mina svackor. Och så småler jag lite. Svackorna är ett bevis på att jag är kreativ, jag har ett stort behov av att skapa saker, hitta lösningar, utveckla mig osv. Ibland orkar jag inte och då blir jag deppig och tror att jag aldrig ska klara något igen. Ofta går det över med vila, mat och träning (eller vila från träning om det har blivit för mycket av det). Med åldern har jag också lärt mig vilka personer som hjälper mig ur mina svackor och vilka verktyg jag kan ta till. Ibland handlar det om att ”bara”göra saker även om det känns motigt. Eller våga vara lugn i att det släpper. Jag vet inte vart jag ville komma med hela den här harangen inser jag, men du är inte ensam. Och så ville jag nog bara dela med mig av mammas klokhet. 😉 Hoppas det går över, jag tycker ditt inlägg var bra. 🙂

    Gilla

    • Världens bästa harang ju 🙂 Hjälper mej så mycket! För ja, jag är nog en ganska kreativ person (om jag får säja det själv i alla fall) och det är ju så logiskt det där, att hjärnan inte kan gå på högvarv och spruta idéer jämt, den måste ha återhämtning också, annars får den ångest.
      Mycket klok mamma du har!

      Gilla

  3. Känner verkligen igen mig! Är också lite inne i en sådan period just nu, men försöker ta det med ro och kanske tillåta mig själv att inte skriva varje dag. Tids nog släpper ju proppen och idéerna kommer tillbaka! 🙂

    Gilla

    • Bara att höra att andra känner igen sej är så himla skönt tycker jag. Jag har en tendens att måla upp andra människor som ofelbara, perfekta ibland, speciellt i tunga perioder. Och om du, med din super, superfina blogg också känner så ibland, då känns det ändå ganska lugnt 🙂 Tack för kloka ord!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s