You live and you learn

Jag tänkte på en grej efter Craft-eventet, en grej jag egentligen tänker ganska ofta på efter att jag gjort nya grejer. Så här: När jag kom hem så laddade jag över bilderna från kameran och insåg att jag ställt in den för hastigt, tagit för få bilder i min nervositet. I samma veva kom jag på massor med olika frågor jag borde ställt om kläderna. För ja, jag var faktiskt lite nervös (och glatt förväntansfull), jag har ju  inte rört mej i den här träningsbloggsvärlden speciellt länge, inte gått på liknande grejer tidigare. Det där som är en vardagsgrej för storbloggare är en ganska big deal för mej, en förstagång.

Nu skulle jag ju kunna gräma mej, tänka att jag är dum som inte tog en närmare titt på kameran, som skulle tänkt på att knäppa av minst 5-10 bilder på varje motiv, men vet ni? Jag gör inte det! Kanske lite, men allra mest tänker jag som jag gör mest när jag gör nya grejer: ”You live and you learn!” .  Även om en nu är vuxen så är det fortfarande så, jag tror det pågår så hela livet, en växer inte ifrån det. Saker en inte är bekant med kan en inte göra perfekt första gången (Om en nu inte råkar ha någon exceptionell begåvning för just det).

Jag tänker på när jag startade den här bloggen, jag gjorde så bra och snyggt jag bara kunde. Det var liksom min ambition att det skulle vara riktigt fint och bra, det var det jag strävade efter. Men ändå, fast jag kämpade med det så får jag nästan plocka fram skämskudde när jag ser bilder från då, bara två år gamla. Och jag kommer säkert att få plocka upp skämskudde igen, när jag ser mina nuvarande om två år, i alla fall i vissa fall. Men förhoppningsvis kommer jag också att glädjas åt min utveckling, så som jag gör idag. Det är så viktigt för en ”duktig flicka”, det där, att kunna ta sej tiden att utvecklas, att inse att en inte kan vara bäst jämt och glädjas åt resan. Det gäller nästan allt i livet tycker jag. Ofta kan vi vara så taskiga mot oss själva, bara se andras fantastiska förmåga att skriva, fota, springa, argumentera, klä sej, måla, inreda, starta företag eller vad helst en nu vill uppnå och glömma allt arbete och den ihärdiga träning som ligger bakom.

För det är ju så med livet, en lär sej, en skaffar erfarenheter. Om jag går på något liknande igen vet jag att jag ska: 1. Tänka ut frågor innan och leta upp en person som kan svara, 2. ställa in min kamera mer noggrannt och 3. ta massor av bilder.

”You live and you learn” helt enkelt!

Brukar du gräma dej för det som inte gick rätt eller ser du det som värdefulla erfarenheter?

lilahår

Och så får en komma ihåg: Andra gånger när det blir lite fel kan det faktiskt bli helt perfekt! En kan t.ex. råka få en fantastisk lila nyans på sitt hår.

14 tankar om “You live and you learn

  1. Jo, jag är nervös när jag gör nya saker. Särskilt om jag gör det IRL. (På bloggen kan man liksom ”gömma sig lite”… 😀
    Men som du säger; man lär ju sig efter hand. Ingen är bra från början. Det gäller ju allt! 🙂

    Kram M

    Gilla

    • Håller verkligen med om det! Det är ju t.ex övervägande väldigt kul och spännande att träffa bloggvänner irl men en liten, liten rädsla kan jag ha, att folk ska bli besvikna och inte tycka att jag är lik mitt bloggjag.

      Gilla

    • Haha, på något vis känns det betryggande när du säjer så, då finns det liksom hopp även för mej 🙂
      Så sant!

      Gilla

    • Så jobbigt. Det tar så mycket energi det där. Ett tips är att fokusera på de bra sakerna, vad du fick ut för grejer som var bra med det som inte gick som tänkt. Lovar, det finns alltid något! 🙂

      Gilla

  2. Jag är också extremt duktig på att gräma mig och sparka hårt på mig själv så fort något inte är tipp topp. Vissa saker kan jag låta vara precis som är, men vissa saker, som jag bryr mig extra om – och som inte blir så bra som tänkt, kan rubba mig helt. Så jäkla jobbigt!

    Gilla

    • Usch, jag vet, jättejobbigt. Har varit exakt så men till slut kunnat vända det. Alltså, klart jag grämer mej men jag har lärt mej stoppa och tänka om. Tror det blev så efter perioden av utmattning? Jag har liksom inte råd att slå på mej själv för då är det lätt att jag hamnar där igen.

      Gilla

  3. Jag är jättebra på att älta saker som kanske inte gick som jag ville – men övar på att se ”misslyckanden” som tillfällen att lära av istället. Att liksom fokusera om, se det ur ett nytt perspektiv. Jag tror också att en förstorar saker i sitt huvud och gör allt till en så mycket större grej än vad det ”egentligen” är. Och jag blir också alltid nervös när det är nya grejer – då vet en liksom inte vad en har att förvänta sig. Det är nog också en övningssak! 🙂

    Gilla

    • Jo, det tror jag också, att det är en övningsgrej! Sen tycker jag iof att det kan vara skönt att bryta ihop lite..haha Bara en inte fastnar i det och slår ned på sej själv.

      Gilla

  4. Sjukt modigt endå att du gick fast det var läskigt! För varje gång blir en lite modigare! Jag är bara glad att jag inte visste något om någon där annars hade jag varit lika nervös!:) bra inställning med att man lär sig. Så är det ju. Jag känner så där inför gig med andra musiker. Men ska SLUTA jämföra mig och fokusera på att jag faktiskt tycker det är kul. Egentligen…

    Gilla

    • Jamen exakt! Det blir så himla mycket roligare så 🙂 Annars är det så lätt att en sänker sej själv.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s