Löpningen -Hur går det egentligen?

Ja, hur går det egentligen? Jag tycker det hackar sej fram så där faktiskt. Målet är ju att springa Midnattsloppet under förra årets tid (1.10), helst vill jag springa det på timmen. Sen har jag lekt med tanken på halvmara ett tag, närmare bestämt Stockholm halvmarathon. Ännu mer pepp på det blev jag när jag var på Craft:s AW och träffade en man som talade så himla gott om det loppet.

Samtidigt måste jag se nyktert och realistiskt på det hela (sjukt tråkigt). I dagsläget hankar jag mej fram på 5-6, som mest 7-kilometersrundor ungefär 3 gånger i veckan. Just nu känns det som att min kropp inte håller för mer. Jag tappade en del under vintern och har dessutom lagt på mej lite vikt. Nu menar jag så klart inte att vikt är ett hinder för att springa, det vet ni att jag inte tycker. Men med kombinationen av att min hjärna vill springa lika fort och långt som förut, att mina muskler inte är lika starka och att jag har lite extra vikt blir lite problematisk. Jag får liksom hacka i mej att jag MÅSTE ta det lugnare. Träning är en färskvara, det har jag bittert lärt mej efter vintern.

Så det är lite så det ser ut just nu: Jag är i något slags semi-nybörjarläge igen. Lite tråkigt men samtidigt lite kittlande. Jag tror att det är lätt att tänka att det bara ska gå framåt, framåt, nästan av sej själv, när en väl börjat med en träningsform men så behöver det ju nödvändigtvis inte vara och det är inget jag tycker en ska skämmas för. Det är som livet i stort, lite upp, lite ned. Jag har verkligen inte lagt ned tankarna på snabbare Midnattslopp eller att försöka mej på en halvmara men jag tänker lite så här: Jag får kämpa på, göra mitt bästa och se hur långt kroppen vill och kan komma. Det är liksom ingenting att gräma sej över, det är som det är. Ja, och ni får ju hänga med på resan! En sak är klar i alla fall, jag tänker aldrig släppa efter så där igen om jag inte blir tvingad. Jag mår alldeles för bra av att träna och springa för att låta det stå åt sidan och det är ändå det viktigaste, inte tider och lopp utan känslan jag får av att springa. Jag ska aldrig mer förneka mej själv den igen!

starthopp

19 thoughts on “Löpningen -Hur går det egentligen?

  1. Stockholm halvmarathon är jag också sugen på. Och Midnattsloppet i Göteborg då minst en av dem jag coachar ska springa det. Jag är dock typ sämst på att anmäla mig till saker så vi får se 🙂 Jag tycker att ett millopp låter som ett bra mål och så har du ju dessutom ngt att utgå från. Halvmaran en kittlande utmaning. Jag hänger med här i bloggen 🙂

    Gilla

    • Haha, exakt så är jag också. Jag hade vårruset som mål förra våren, att jag skulle springa det under 30. Anmälde jag mej? Eh..nej. Jag vet inte varför det blir så?
      Och ja, exakt så tänker jag: Midnattsloppet är liksom målet och så får halvmaraton kanske vara extra grädde på moset, garnering på löpsommaren om jag känner för´t 🙂

      Gilla

  2. Å jag är i lite samma läge som dig, typ joggade på förra sommaren, tappade allt under vintern pga sjukdom och allmänt stressig tillvaro. Tagit upp det nu på våren, men går segt, harvar mig fram på ca 5 km. Är inte där jag hade velat eller trodde jag skulle vara. Så lite besviken, och samtidigt svårt att hitta ny motivation och mål. 5 km under 30 känns långt borta och 1 mil klarar jag. Behöver ngt bra mål. Tips?

    Gilla

    • Låter som att vi är precis i samma läge. Känner igen känslan, det är lite segt att göra om allt en redan gjort en gång men det positiva är ju att det går snabbare att komma tillbaka nu 🙂 Om jag ska komma med något tips så tänker jag: Strunta i tidtagning, åteminstone ibland. Det är så lätt att bli sänkt av att en inte är lika snabb som förr. Bättre då att njuta av att springa och hitta tillbaka till formen. För mej känns det också taggande att ha ett lopp som mål, ett räcker, annars blir jag bara stressad. Hitta något som ligger i slutet av sommaren kanske? 🙂

      Gilla

  3. Halvmara tycket jag absolut att du kan ha som mål. Oavsett hur länge du orkar springa i ett sträck. Jag ska själv springa halvmarevarianten i Kristianopels Kustmara om 3 veckor. Har nog bara klarat springa en hel halvmara utan att stanna en gång. Då skadade jag mig. Nu när jag tar mig runt sträckan tillåter jag mig själv att gå då och då. Och får faktiskt bättre tid än när jag sprang hela sträckan. Men visst värker det i musklerna de sista kilometrarna. Men redan nu 2 dagar efter senaste långpasset känner jag att träningsvärken lagt sig. Kram till dig och tack än en gång för en bra löparblogg ❤️

    Gilla

    • Exkat, jag tänker att jag får ta det i min takt:) Spännande med din halvmara och tack för tips och fina ord ❤

      Gilla

  4. Klokt att vara realistisk, allra mest för kroppens skull men också för att vara schysst mot sig själv ju! Jag tror absolut att du kommer fixa Midnattsloppet senare i sommar, och en halvmara säkert inte omöjlig heller, men det ska ju kännas rätt i magen och som att kroppen ändå kommer hålla. Om jag får komma med något tips så hade jag försökt bygga på distanspassen med en kilometer i taget. Tex försöka jogga 7 km idag, 8 km om 10 dagar, 9 km om ytterligare 10 dagar, och sen försöka sig på milen nästa gång. Däremellan kan du ju roa dig med intervaller, backlöpning och kortare pass i olika tempo, och njutar-rundor förstås! Om tio dagar mellan passen är optimalt för dig vet jag ju inte, du kanske kan springa så var sjunde. Det är inte det viktiga, utan mer att de långa passen blir av och att du känner dig återhämtad inför nästa, allt för att kroppen ska få vänja sig långsamt. När jag sprungit långpass skiter jag totalt i tiden och lägger in gång om det känns som att det behövs. Det viktiga är att vara ute lite längre än vanligt 🙂 Tror du det kanske kan vara något för dig?

    Gilla

  5. Jag känner igen känslan… Ska springa Mälarenergi Stadslopp (10 km) på torsdag och känner mig sådär förberedd för det med dåligt med träning de senaste veckorna. Jag anmälde mig faktiskt till Göteborgsvarvet nästa år härom dagen. Så nästa år ska jag springa en halvmara. Gulp.

    Gilla

    • Det fixar du finfint vännen! Nu vet jag inte men inbillar mej att Mälarenergi Stadslopp är en bra uppvärmning inför Midnattsloppet, inte lika backigt 🙂

      Gilla

  6. Ping: Min bästa träningskompis |

  7. Spring Göteborgsvarvet i välgörenhetsklassen med mig! Du får en träningströja på köpet…och en minisemester i Gbg! Jag tror vi har samma tempo! *peppar och lockar*

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s