Tillsammansrunda

Jag och Daniel var för en liten stund sedan ute och sprang i elljusspåret, han 2 varv, jag 1,5. Så härlig springkväll var det, kvällssol, fågelkvitter och massor med midsommarblommor…och min älskade någonstans låååångt framför… Nä’rå, även om jag luftat ett visst missnöje över att han är snabbare trots mindre träning (fast nu börjar han komma ikapp) så gillar jag att ha honom där i spåret. Det är ändå härligt att kunna springa tillsammans om än åtskilda, att kunna nördprata om exakt varenda känsla en kände under rundan -Ni vet sådär, när en går igenom exakt allt ingående på typiskt löparvis? Älskar det!

Som sagt, det blev bara 1,5 varv för mej. Elljusspåret är ju väldigt kort, bara 2,5 kilometer men när jag sprungit 3,5 så kände jag att jag verkligen borde druckit mer vatten innan, det var varmare ute än jag trodde. Blev lite illamående och lite yr så jag bestämde mej för att kasta in handduken och gå tillbaka och invänta Daniel. Så himla dumt, jag som i vanliga fall har problem med att jag överdriver mitt vattendrickande, men inte idag tydligen?

Ja, men det var väl ungefär det! Härlig känsla av att vara på väg tillbaka dessutom, lite mer tryck i benen för varje gång, lite bättre flås. Det ska nog bli bra det här!

elljus2

 

 

7 thoughts on “Tillsammansrunda

  1. Alltså så fort det blir lite varmare ute blir det ju också så mycket jobbigare… Vill typ alltid ha vatten med mig, även om jag kör kortare rundor pga blir helt slut av värmen. Har dock aldrig vatten med mig. Men ibland tänker jag att jag kanske borde börja med det.

    Gilla

    • Jag vill också ha vatten med mej men har det näsan aldrig heller. Har liksom inte hittat någon superbra lösning. Vätskebälte eller rygga känns lite överdrivet för femkilometersrundan, har en mjuk flaska som jag kan ha i handen men det blir också lite obekvämt. Tror det finns någon variant en liksom kan fästa på armen?

      Gilla

  2. Härligt med en tillsammansrunda, men trist att du druckit för lite. Min sambo fick ut mig på en runda ikväll och det var evigheter sedan jag sprang överhuvudtaget. Jätteskönt, trots att det blev en minirunda på 1,3 km i snigelfart. Var härligt att bli peppad hela vägen. 🙂 Nu ska jag ta tag i löpningen igen, kom liksom bara av mig förut.

    Gilla

    • Vad härligt att ni kom ut och härligt att ha peppande partner 🙂 Och 1,3 är verkligen inte speciellt mini om en inte sprungit på ett tag. Tror att det är jättebra att börja så och bygga upp sakta 🙂

      Gilla

      • Det har du helt rätt i. 🙂 Sakta sakta. Det känns i kroppen idag så det var nog precis lagom. 🙂 Ska nog köra den rundan några gånger innan jag ökar. Är så lätt bara att tänka att jag vill springa långt och snabbt på en gång och blir helt slut efter några meter för att jag springer för snabbt för mitt eget bästa. Har liksom inpräntat i mig att jag är långsam och då tänker jag att jag minsann ska visa att jag är snabb, haha. Har som tur är en klok sambo som säger ifrån när jag ökar takten. 😉

        Gilla

  3. Att springa med Torkel är som att springa med en glad och skuttig labrador: han springer i från mig och sedan upptäcker han att jag inte är med och då kommer han rusandes tillbaka med fladdrande öron, gör några glädjehopp runt omkring mig innan han försvinner iväg igen och det hela upprepas rundan igenom. Väldigt trevligt när man väl har kommit över det orättvisa i skillnaden i de genetiska förutsättningarna.

    Fint foto på dig förresten!

    Gilla

    • Haha, det låter ju faktiskt jättehärligt! Vem vill inte ha en glad vovve med sej liksom?:-)
      Och tack snälla!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s