Att komma ihåg att promenader också är träning

Idag gjorde jag något jag väldigt sällan gör: Jag tog en promenad (eller en power walk om en så vill). Innan jag började springa så var power walks min föredragna motion, men så fort jag fick lite fart på det där med löpning så dumpade jag promenaderna. Missförstå mej rätt nu, det är klart jag går, fast bara när jag ska någonstans, aldrig ”bara” för att gå så som jag gjorde förr. Jag vet inte vad som hände egentligen? Jag tror jag tyckte promenader blev tråkigt? När en plötsligt kunde förflytta sej mycket längre, mycket snabbare så kändes det plötsligt så trist och ej tidseffektivt att gå tror jag?

Fast är det speciellt smart och logiskt då, att bara dumpa promenader för att en kan springa också? Nej, jag tycker inte det (lätt att vara efterklok här va). I en drömvärld skulle jag vilja kunna dra av minst 5-6 löprundor i veckan men min kropp klarar inte det, i alla fall inte i nuläget. Det som händer då, när jag inte kan springa, är att jag blir sittande hemma istället, tjurande över att jag inte kan springa -Så dumt! Jag behöver rörelse så extremt mycket för att må psykiskt bra och då ska jag så klart inte förneka mej själv det. Ok, det är inte samma endorfinkick att promenera men det är i alla fall nyttig rörelse. Dessutom märkte jag att det var rätt trevligt idag, att plugga in en podcast i öronen och gå och suga in doften av sommar i näsan. Så nu får det minsann bli så: Fler promenader som komplement till löpningen.

Brukar du gå power walks?

promenad2

promenad

Här är det inte jag som promenerar utan min bror och Daniel som tog sej en promenix på midsommaraftonskvällen (jag var ju också med men mer på efterkälken med kameran i högsta hugg)

6 thoughts on “Att komma ihåg att promenader också är träning

  1. Pratade om just detta med en vän igårkväll faktiskt. Att PW faktiskt är skitbra träning! Glömde liksom bort det när jag lärde mig att springa… Nu skulle jag typ aldrig få för mig att gå en promenad så där. Dumt!
    Men jag menar, det var ändå så jag byggde upp min kondition för att lära mig springa, så borde ju vara evigt tacksam till dessa promenader 🙂

    Gilla

    • Ja, exakt så har det varit för mej med. Jag slutade gå när jag började springa. Grejen är ju bara att jag inte kan springa jämt och då är ju promenader toppen 🙂

      Gilla

  2. Ibland Power och ibland bara walks. Tycker att man hinner insupa omgivningen lite bättre än när jag springer . Nu låter det ju som att jag springer i racerfart. Haha, så är verkligen inte fallet. Men när jag springer har jag lixom fullt upp med att just springa

    Gilla

    • Jamen jag håller med! 🙂 En hinner liksom titta lite extra, lukta lite extra och sånt när en går. Annars swishar (nåja) allt bara förbi.

      Gilla

  3. Nä. Förr brukade jag göra som du skriver, och gå rundor dagar när jag inte sprang. Tyckte om att bara lalla runt och lyssna på musik. Nu hinner jag inte det, prioriterar annat. Däremot går jag överallt jag ska och snittar på omkring 15 000-20 000 steg per dag så det löser sig av sig självt ;=) I grunden är det bara ren transport, men jag njuter av att hinna lyssna på poddar och ny musik som jag ändå vill undersöka under tiden. Eller ringa mamma!

    Gilla

    • Åh, du hinner ju traska en hel del ändå, det känns inte som om det behövs extra promenader 🙂 Jag tror inte alls att jag kommer upp i den stegmängden. Jag får verkligen se till att komma ut istället då jag har jobbet hemma 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s