En hjärtefråga

Jag har ju ett ämne som jag tar upp lite nu och då här på bloggen, det har blivit lite av en hjärtefråga kan en säja, det där att springa med övervikt. Här om dagen skrev jag om det på instagram (@springerochtrimmar):

Nu har jag sett det igen på lite olika ställen, den där uppmaningen som alltid gör mej så irriterad: Om en har ”extrakilon” så ska en inte testa att springa även om en vill, en ska istället ta promenader eller cykla. Min åsikt är att om en känner sej sugen så ska en testa! Det behövs ingen fjäderlätt vikt! Det behövs bara du, dina ben och en känsla som leder dej rätt. Mitt eget bmi är ”för högt” men jag har en kropp som kan springa ganska långt och ganska snabbt. I min värld är det ett mer korrekt mått på min hälsa. P.S Har aldrig skadat mej illa och definitivt inte mer än andra.. Våga spring helt enkelt!

charlotta2

Det retar verkligen livet ur mej, det där när folk blir uppmanade att inte springa fast de vill. Tänker att det få bli lite av min uppgift att vara en motvikt till det. Grejen är att jag själv är sån som vill göra saker NU om jag ska göra dem. Hade jag börjat gå promenader eller cykla när jag egentligen ville börja springa så kan jag nästan säkert säja att jag aldrig hade börjat. Alltså, det är verkligen inget fel med varken promenader eller cykling men jag tror stenhårt att om en verkligen vill springa så kan en. Allt handlar om att lyssna på sin kropp. Du kommer liksom i alla fall inte att kunna sätta iväg 5 kilometer i för hög fart om du aldrig sprungit förr. Kroppen är väldigt duktig på att tala om vad den mäktar med. Så klart finns det sjukdomstillstånd som gör att det är olämpligt att springa men är en fullt frisk så tror jag verkligen inte att det är någon fara så länge en lyssnar på kroppen.

charlotta1

Det pratas ju också mycket om att skaderisken är hög för de som springer med övervikt. Jag vill börja med att säja att min övervikt inte är så stor och att jag bara har mej själv som referens och absolut inte är någon expert, men jag har verkligen inte skadat mej mer än någon annan och aldrig någonsin haft problem med knäna som det säjs att en ska få. Vet att många brukar dra den där referensen med mjölkpaket; att det blir tyngre att springa om en t.ex. håller två mjölkpaket i händerna. Ja, så klart är det det men jag tycker inte att den referensen håller riktigt. Jag menar, det är inte dödvikt jag går omkring och drar på, det är min kropp!

Visst, så klart finns det en anledning till att proffslöpare ofta är lätta, det går ju helt enkelt fortare då men jag tänker att det inte är någonting en måste hålla på och tänka på om en är vanlig motionär. Jag vet t.ex. att jag springer saktare än många som är lättare än mej men jag vet också att jag springer fortare än många som teoretiskt sätt skulle vara snabbare p.g.a vikten. Dessutom springer jag nu lika snabbt som jag gjorde med färre kilon på kroppen, tänker att allt beror på träning och ens egna förutsättningar.

Jamen dåså! Ut och spring om du är sugen! Kan lova att det finns få saker som får en att älska sin kropp så mycket som när en inser att den kan springa.

Förresten, har ni några tankar om ämnet? Jag känner att jag dragit det från mitt perspektiv ett himla antal gånger nu så det vore superhärligt med ert 🙂

 

4 thoughts on “En hjärtefråga

  1. Hej, bra inlägg!! Jag brukar tänka (fast lite i smyg…) att vi som springer med övervikt är äääännu duktigare än pinnfolket. Måste ju vara större prestation att ta sig runt med fler kilon. Samt att vi övervinner många andras fördomar om att vi inte borde springa.

    Sen en mer praktisk detalj som jag lärt mig under färden – vikten av att ha bra kläder. När vissa kroppsdelar skumpar så föredrar i alla fall jag att de stängs in i shapekläder. Blir betydligt mer behaglig springtur. I början hade jag urdåliga kläder så att hälften av energin gick åt till att dra upp, rätta till, vrida tillbaka kläder som inte satt där de skulle. Älskar Rönisch shapekläder, och då de med extra hög midja.

    Gilla

    • Haha, jo, lite så tänker jag också ibland: Att det faktiskt är en prestation att flytta omkring mer vikt springande. Sen tycker jag såklart att alla som springer är grymma, smal som tjock 🙂

      Håller med dej om kläderna, gillar också när det sitter åt och shapear lite 🙂 Springer faktiskt allt som oftast i kompressionstights. Och för att inte tala om tröjor: De får absolut inte hasa upp, det är det värsta som finbs att ägna en löprunda åt att dra ned tröjan.. Fy sjutton.

      Gilla

  2. Jag håller helt med dig!
    Sedan ska man kanske vara försiktig om man har myckiet övervikt och det kan väl vara svårt att veta var man drar gränsen där. Men som du säger; man får prova sig fram och testa vad som funkar för en själv!

    Det har inte med vikten att göra, utan mer tempot: Men jag brukar säga att vi som är lite långsammare får njuta extra länge…. 😉

    Kram M

    Gilla

    • Ja, såklart, det är ju lite knivigt med gränser p.g.a att övervikt finns i så många grader. Fast jag tror, precis som du, att en nog känner vad som fungerar 🙂

      Haha, jamen exakt!!

      Kram!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s