Att bara ta sej ut

Ibland är det ju bara så där: En känner sej trött, en vill stanna inne…Men nej…Det är liksom inget fel i kroppen, en känner att en nog snarare skulle må bättre och bli piggare av lite träning. Exakt så där kände jag idag. Mitt bästa knep då är egentligen bara att ställa mej upp, ta på kläderna och gå ut. Ibland hänger jag nästan inte med mej själv, plötsligt står jag bara på gatan i träningskläder. Precis så gjorde jag idag och såklart känner jag mej som en ny människa nu!

Ett annat knep jag brukar ta till om det verkligen känns motigt är att tänka att jag bara behöver springa jättekort, bara jag tar mej ut. Oftast är jag totalt inställd på att bara springa den där korta snutten under den första kilometern, men mer ofta än sällan brukar det vända och det slutar med en rejälare tur än jag tänkte från början. Och skulle det vara så att jag fortfarande känner mej trött och sliten efter den korta rundan så är det ju inte mer med det. Då har jag ju i alla fall kommit ut en sväng -Bra grej!

Nu behövde jag inte ta till det andra knepet idag eftersom jag bara ville springa en liten snutt för att få igång kroppen efter krassligheten. Lilla turen på 4 kilometer idag gav dock verkligen mersmak, nu är jag igång igen! Eller, har förresten (nästan) helt slutat tänka i termer som ”börja om”. Jag tycker att det blir så negativt och slitigt, det är ingen tanke som ger energi. Livet ser ju helt enkelt ut så, ibland blir en sjuk eller får andra förhinder och då känns bara onödigt att hålla på och gräma sej allt för mycket över missad träning.

Summering av dagens träning då: Lite tungt och flåsigt men skönt, soligt och upp-piggande!

påväg

8 tankar om “Att bara ta sej ut

    • Ja, det är ju faktiskt sjukt mycket mer peppande att tänka att en tog sej längre än en hade tänkt än att lägga upp värsta mastodontpasset och sedan inte riktigt orka. 🙂

      Gilla

  1. Ja det gäller att ta sig över tröskeln… Brottas själv just nu med min längtan efter mer ”utomhus” – och hur jag ska få till det… 🙂 dock gläds jag också över att längta utomhus, det var nämligen inget jag längtade efter förr…:)

    Gilla

    • Jamen bara en sån sak, att upptäcka att en plötsligt har den längtan är ju så härligt. Om någon sagt, för 3-4 år sedan, att jag skulle bli nipprig om jag inte fick springa så hade jag nog haft svårt att tro dem. Hoppas du kommer över tröskeln snart 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s