Spring, omelett och en kant av sorg

I början av helgen beklagade jag mej ju lite över söndagar, att jag inte riktigt gillar dem. Denna söndag har dock börjat fin-fint även om den också bär på en sorg (kommer tillbaka till det där med sorgen lite senare i inlägget).

Det första jag gjorde när jag klev ur sängen var att ta på träningskläder och ge mej ut på en löptur (VARFÖR börjar jag inte alltid dagen så?). Det var i och för sej noll hurtvarning på det där med mitt morgonspring, klockan var nog närmare 11 när jag sprang iväg -Sovmorgon är ju faktiskt viktiga grejer det med! Det blev i alla fall en fin tur på fem kilometer. Allt som allt har jag skrapat ihop ungefär 1,5 mil denna vecka vilket jag tycker är en perfekt sträcka i läget jag befinner mej nu. Första kilometern kändes i och för sej riktigt trög för benen och andningen var lite flåsig under hela rundan men överlag var det skönt att komma ut.

När jag kom hem gjorde jag en supergod frukost-, eller kanske mer brunchomelett (?), klockan var ju trots allt nästan tolv då. Jag stekte ett äpple i kanel med två finhackade, färska dadlar och hällde sedan över omelettsmet på 2 ägg och en skvätt kokosmjölk. Serverade sen med mer kanel, kokosflingor och en klick creme fraishe -Som en äppelpajs-omelett blev det!

Och så var det det där med sorgen då… Trots en härlig start så känns dagen lite dov, något ligger i bakgrunden, någon fattas. Det är fars dag idag och dessutom min pappas födelsedag och han finns inte här att fira. Jag saknar honom så otroligt mycket! Jag saknar att vara hemma i Dalarna och se hur han går över gården för att fixa det ena och det andra. Jag saknar hans knäppa lappar (han kunde ex. skriva inköpslistor som en skrattade högt åt), att åka bil med honom och prata om livet. Jag saknar hans varma stöd, att han fick mej att känna mej som en fantastisk person. Jag saknar honom så mycket! Har bestämt mej för att hålla mej ifrån sociala medier så gott det går idag. Det är inte det att jag inte unnar andra att fira sina pappor, det är bara så jobbigt att läsa saker som: ”Glöm inte pappa idag!” och andras pappahyllningar. Ibland får en göra sitt bästa för att det ska göra så lite ont i hjärtat som möjligt, skydda sej lite.

adidasboostrevenge

omelett

tatuering

11 thoughts on “Spring, omelett och en kant av sorg

    • Tack fina ❤ Min pappa dog 2008 så det är också ett tag sedan men det är konstigt, ibland känns det långt bort och ibland som om det hände igår.

      Gilla

  1. Kan inte tänka mig hur det känns. Men massor av kramar till dig! ❤
    Fin dag du fick till i övrigt. Jag körde också 5 km morgonjogg idag. Samma här; väldigt seg första km (innan frukost) men sedan kändes det lite bättre. 🙂

    Kram

    Gilla

    • Tack fina du <3.
      Haha, ja, kroppen blir lite förvånad när den får gå rätt ur sängen och ut, utan att passera frukost 😀
      Kram!

      Gilla

  2. Ping: apelsinomelettCharlotta Sofia springer och trimmar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s