Löparkurvan

Se där, idag är jag mycket piggare än igårSå himla skönt. Jag funderar på om det kanske har något med den där burken magnesium Daniel köpte igår att göra? Jag har ju brukat äta magnesium regelbundet men när förra burken tog slut så blev det aldrig att jag köpte en ny (the story av my kosttillskott-life). Hur som helst: Jag är pigg, sen spelar det inte så mycket roll vad det nu beror på.

Piggheten bidrog till att jag stack fötterna i löparskorna vid 12-tiden idag och begav mej ut på en runda, min vanliga 5-kilometers. Försöker ju annars variera mina löpturer men ibland kan de där invanda rundorna vara sköna, som ett par gamla tofflor: En vet vad en får. Först blev jag nästan överväldigad av mina pigga ben och försökte medvetet hålla ned farten men det är sjutton svårt när benen vill springa på, det är som det har en egen vilja och sakta försöker öka i smyg? Det lite höga tempot resulterade dock i att jag blev lite trött på sluttampen. Känner mej nöjd i alla fall, det känns som att jag hittat tillbaka till motivation och kontinuitet, något som jag känt haltat ett tag, speciellt regelbundenheten.

Tänkte mycket på det där när jag sprang, att det här med löpningen är en svängande kurva med toppar dalar och jag har kommit att se på den på ett nytt sätt: Med ro. Så här: När jag började springa trodde jag liksom att kurvan bara skulle peka snett uppåt, att jag bara skulle öka både fart och längd hela tiden. Nu har jag insett att det ofta är lite mer svängigt. Den insikten tog lite tid att greppa men både av egen erfarenhet och andras, har jag fattat att det verkligen är så i många fall. En kanske har en period där allt går toppen, en känner sej i superform, sen blir det en lugnare, annat prioriteras. En kanske tappar motivationen en stund för att sedan återfå den med besked -Det går upp och ned helt enkelt. Men vet ni? Jag tycker att det gör det mer spännande. Så länge inte kurvan helt suddas ut så är det lugnt för mej.

porträtt

 

6 tankar om “Löparkurvan

  1. Tidigare kunde jag bli väldigt stressad av ifall jag inte hela tiden blev bättre, snabbare, kunde springa längre… Men nu har jag lärt mig att det kommer svackor ibland, och så plötsligt vänder allt igen och det känns som om man skulle flyga fram.

    Gilla

  2. Det där med toppar och dalar tycker jag stämmer så bra. Vissa perioder känner jag mig snabb och det går lätt att springa och andra perioder får jag slita varje pass. Spännande är det.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s