Den peppiga träningsbloggaren

Jag tror jag har ett komplex, eller i alla fall något jag funderar ganska mycket när det gäller mitt bloggande: Jag vågar inte vara opeppig. Eller jo, jag vågar ju, det har ni säkert märkt?  Jag skriver ju om när jag är trött eller har pms (eller både och) men jag är alltid lite tveksam. På något sätt har jag en känsla av att en som träningsbloggare måste vara härlig jämt, bara sprudla av positiv energi- Inspirera! Jag vet inte riktigt var jag har fått det här ifrån, jag vet ju att det finns massor med träningsbloggare som skriver om dåliga dagar, att de känner sej låga (fast rätt ofta ackompanjerat med något glättigt ändå?). Ändå är min känsla att en inte får göra det? Kanske är det samhället i stort: Att vi överlag ska klara mycket, vara positiva, snygga, ha det fint hemma och ha en fantastiskt garderob för att ta några exempel. Det är ju ingen nyhet att många visar upp en förskönad tillvaro utåt, i vissa fall så mycket att det till slut kväver dem –Essena O’Neill är ju verkligen ett exempel i tiden.

Inser ju att det här är helt befängt, att jag ju måste vara jag. Samtidigt är det komplext, jag vill ju att bloggen ska växa, att ni ska gilla att vara här och jag vet att det är långt ifrån alla som är intresserade av eller kan relatera till t.ex. min ganska grava pms. Jag är rädd att uppfattas som gnällig tror jag? Det är kanske inte så konstigt att jag känner så i och för sej? När samhället vill ha den perfekta, starka människan. Sen kan en i och för sej fråga sej vad som är perfekt och starkt egentligen?

De här tankarna väcktes i alla fall när jag vaknade med rejäl mensvärk, min kropp vägde bly, jag helst ville stanna i sängen och jag tänkte: ”Ånej!”. För mej är det oerhört svårt att fejka det där positiva, jag vill alltid berätta om hur läget är, annars känns det som jag ljuger, jag känner mej plastig. Och jag tänker att jag måste dela med mej av de dagarna också, eller snarare: Jag vill. För att det behövs, för att allt inte är så himla perfekt och härligt jämt. För att jag bara är människa och tänker bädda ned mej i soffan, äta något gott och inte springa en meter idag.

tittaut 

13 thoughts on “Den peppiga träningsbloggaren

  1. kolla hur vanja (glam mom) gör för att förmedla sitt budskap: hon är i allmänhet extremt peppig – men skriver också om kejsarsnitt (tror jag det är) och brinner för det budskapet. jag tycker hon balanserar det bra.

    Gilla

  2. Känner igen mig mycket! Ibland känns det som att det är okej att vara ledsen/gnällig/whatever men bara tills en viss gräns. Till en viss gräns bryr sig folk men sen pallar de inte med längre. Som med mens, fick spel på min man i helgen för att han verkligen aldrig bryr sig och jag ”vågar” inte gnälla om ont i magen, svullen etc för vem vill vara en gnällkärring (vilket man blir i andras ögon). Nu ör jag ju rätt så ognällig överlag eftersom jag stör mig på folk som gnäller på ALLT men vad fan, ibland ör det tufft.

    Gilla

    • Det ÄR jobbigt, sjukt jobbigt: Att ha ont, att vara svullen, att bli personlighetsförändrad (jag kan t.ex. inte tänka helt klart när jag har pms, får på riktigt svårare att skriva ex. blogginlägg). Så himla knepigt att det fortfarande ses som gnäll när en talar om det, vi är sjutton hjältar som tar oss igenom det månad efter månad! Om en ser på det kliniskt, att det faktiskt är så att alla hormoner som gör oss lugna och lyckliga går i botten vid pms, då fattar en att det inte är så konstigt att en mår dåligt. Ibland kan det vara idé att berätta om det på det viset när personer inte förstår (sjukt att en inte får lära sej det redan i skolan).
      Kram!

      Gilla

  3. Ärlighet varar längst..Jag har också tänkt på det väldigt mycket. Man vill ändå förmedla sitt intresse positivt även om jag är ganska gnällig och ibland bloggen känns som en klagomur.. Men jag vill vara sann, skulle jag bara ta rollen som yogalärare skulle jag själv tröttna på att blogga. Jag vill att min blogg ska förmedla mig. Så jag uppskattade mycket ditt inlägg idag. Kram

    Gilla

  4. Nej det är okej att vara gnällig ibland. Det gör dig mänsklig! Jag är så fruktansvärt trött på alla bloggare med en glättig fasad där aldrig någonting går fel och det alltid bara är tipptopp hela tiden. Livet är inte så och det är viktigt att visa det för alla andra också.

    Gilla

  5. Hmm, svårt detta… Jag tänker ibland att jag är lite för peppig i bloggen (fast jag vet inte riktigt, jag delar ju t.ex. med mig av riktigt kassa löprundor likaväl som de riktigt bra), men jag tror helt enkelt det är så att eftersom jag mest bloggar om träning, och man oftast blir så himla glad efter träning så blir inläggen liksom automatiskt peppiga… Och så är det nog så att jag tycker att det är så himla tråkigt att skriva om mindre roliga saker, så när jag mår kass orkar jag helt enkelt inte skriva något om det. Kanske jag borde göra, för att liksom balansera upp och visa att mitt liv verkligen inte är perfekt. Fast å andra sidan tänker jag att det är nog mkt skit i världen att folk inte behöver få det i min blogg också.. Fast iofs vet jag inte om min blogg är så peppig jämt, med tanke på hur mkt jag gnäller i vanliga livet bör nog en del ha smugit sig in i bloggen också. Fast vet ej, svårt att se på sin egen blogg utifrån liksom.
    Eh, summa summarum: tycker man ska skriva det som känns bra för en själv, en fin balans är väl bra (orkar inte med folk som är alltför peppiga lika lite som jag orkar med de som aldrig är peppiga). Jag tycker framförallt inte att man alltid behöver vara pigg och glad, för det finns väl ingen i världen som är sån på riktigt?
    Åh, jag vet inte vad jag ville säga med denna kommentar – men lång blev den i alla fall! 😀

    Gilla

    • Är helt med på hur du menar tror jag 🙂 Jag vill ju att min blogg huvudsakligen ska vara positiv och glad eftersom det är sån jag är för det mesta, men sen har jag hjärtefrågor som jag ibland vill ta upp, så som pms eller psykisk ohälsa och det är där det känns lite darrigt, jag vet liksom inte riktigt hur jag ska förhålla mej till de här ämnena som jag tycker är viktiga och gärna vill skriva om ibland.
      Håller med om att det är svårt att se på sin blogg utifrån, vad det är en förmedlar egentligen. Jag tycker din är positiv och härlig utan att vara påklistrad, det känns liksom att det är på riktigt 🙂

      Gilla

  6. Åh det är svårt det där. När man allra helst bara vill ligga på soffan och äta godis. Jag tycker man ska blanda upp lite. Och som du skriver till Ida- skriv om det du tycker är viktigt, då blir det äkta och genuint.

    Gilla

    • Ja, precis, alla har ju trots allt såna dagar och jag klarar inte riktigt att låtsas som det regnar då. Tack för kloka ord! 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s