Frost och julfunderingar

Jag skrev ju tidigare att det var så vackert här, efter att jag varit utepå min promenad. Jag tror egentligen inte att det har kommit så mycket snö, det är mer så att allt vatten har blivit gnistrande iskristaller istället. Kände genast peppen för en vit jul, men sen läste jag om plusgrader på julafton… Vi får se hur det blir? Hoppet är ju det sista som överger en!

Till julen åker jag som vanligt hem till Dalarna (på lördag närmare bestämt). Vi brukar göra så eftersom det blir ett himla pusslande annars. Daniel firar här hemma med först sin mamma och sen sin pappa. och jag med min familj i Dalarna. Sen kommer alltid Daniel upp på juldagen och så har vi en liten julafton igen -Fungerar perfekt för oss! Jag tycker annars att det verkar svårt det där, att hålla på och kompromissa med olika familjekonstelationer.. Ännu svårare om en har barn. Eller det kanske det inte är? Det beror väl också på hur en lägger upp det antar jag. Jag är ju också så pinsamt traditionsbunden, vill att det ska vara ungefär samma. Alltså, om jag ska vara riktigt ärlig så skulle jag helst vilja gå i barndom över julen (Mmm, vet…. Kanske inte helt sunt?)

Jag funderar lite på varför en blir så där, på olika sätt? Väldigt trygghetsberoende som jag, eller en sån som bokar en sista minuten dan före dopparedan? Fast det är klart, jag kan ju vara ganska orädd och äventyrlig på andra sätt.

Hur är du? Tryggt traditionsenlig eller impulsivt äventyrlig?

frost2

frost3

7 thoughts on “Frost och julfunderingar

  1. Vissa detaljer vill jag har samma, men överlag behöver det inte vara exakt samma.
    Som jag skrivit flera gånger, drömmer om att dra familjen till fjällen och skita i allt. Räknas det som äventyrligt?

    Vad gäller barn och flängande.
    Alla gör ju som de vill. Men personligen flänger jag inte längre. Vi firar bara hos sambons föräldrar, plus att mina föräldrar + bror kommer hem till oss. (Relativt) lugn och ro. Jag vägrar fara stad och landskap runt, sen vi fick barn. 🙂

    Kram M

    Gilla

    • Haha, lite äventyrligt väl? Haha, jag är inte heller så att allt måste vara exakt, på pricken lika (insåg att det kanske lät så) men har svårt att tänka mej att fira utanför Dalarna. Fast när jag var liten firade vi iof hos mina morföräldrar i Gävle och det hade jag ju verkligen inget emot 🙂 Och nu, nu firar vi hos min lillebrors frus familj -Du hör ju: Äventyrligt så det förslår 😀

      Vad skönt att ni slipper flänga runt 🙂

      Kram

      Gilla

  2. Jag tycker faktiskt det har blivit enklare sedan vi fick barn. Vi kör varannat år med min släkt på julafton. Och varannat år med sambons. Innan barnen delade vi på oss något år. Det gillade jag inte alls.

    Gilla

  3. Dessa jular, både jag o maken har skilda föräldrar. Här finns inga traditioner med var vi ska vara vilket jag tyckt varit mycket jobbigt. Nu för tiden skönt eftersom vi gör vad VI vill. I år är bara vi jag, maken och våra tre tonåring. Känns underbart spännande och faktiskt 15- och 17 åringens önskan. Den bästa julen och nyåret jag haft var 2012-2013 då vi var i Callifornien och nyår i Las Vegas.

    Gilla

    • Jag tror att det är mycket det som är problemet med julen, att den är så himla byggd kring kärnfamiljen fast långt ifrån allas familjer ser ut på det sättet. Härligt att ni kommit på att ni kan göra hur NI vill 🙂

      Gilla

      • Håller med. Fast jag gillar eller älskar traditioner egentligen men när det är svårt att få till får man bli impulsiv

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s