Så, du har börjat springa? Yay! Du har sökt information på nätet och frågat löpare om råd, du är igång och nöjd över det. Men… Så finns de ju de där sakerna en funderar över, de som inte är lika vanliga att hitta information om, men ja, som en ändå tänker rätt mycket på så där i nybörjarlöparspåret. Saker som sorteras in i kategorin: ”Det här är det säkert BARA jag som funderar över?” Jag kan omedelbart säja: Nej, det är inte bara du, vi är alla lite osäkra i början. Där av denna okonventionella löparserie som inte handlar om tider och distanser, inte om intervaller och backlöpning, utan om, ja, det där andra… Först ut är löpartjatsen!
Löpartajtsen
Nu ska vi alltså inte tala passform och sånt, utan mer inköpet av ett par ordentliga löpartajts. Kanske är du en helt obrydd människa som bara: ”Jag ska börja springa, jag behöver löpartajts!”? Då är inte den här texten för dej, den vänder sej snarare till dem som tror att de måste vara värdiga tajts. Jo, du läste rätt: Värdiga. Tajts (?)
Så här, jag vet att det är rätt många som tänker tanken: ”Jag har ju precis börjat, jag promenerar ju egentligen mest. Om jag köper riktig utrustning, då kommer folk tro att jag tror att jag är en RIKTIG löpare (hemska tanke)”. Själv anser jag mej vara en person som är relativt trygg i mej själv, jag bryr mej inte jättemycket om vad andra tänker, speciellt inte om hur jag klär mej, men ändå var det där med att införskaffa löpartajts rätt känsligt. Jag började min löparbana i bomullstajts (det kan ju kanske i och för sej vara bra, att en kollar om en gillar’t innan en köper på sej all utrustning). Ganska snart kände jag dock att jag ville ha ordentliga brallor men tvekade pinsamt nog lite, just av anledningen ovan.
När jag läser detta nu, så tänker jag att de här tankarna är fullständigt absurda, lik väl så vet jag att just det där med tajtsen är rätt vanligt, jag har hört om det så många gånger. Men vet du? Köp tajts! Absolut ingen bryr sej om vad du springer i. Eller jo, om någon springer i joggingbrallor kanske en flyktig tanke om att det inte ser speciellt bekvämt ut snuddar hjärnan, annars: Ingenting! Nu har jag sprungit i 2,5 år och aldrig har jag väl stött på någon och bara: ”Vänta nu, det där är ingen riktigt löpare men den har mage att ha riktiga löpartajts? Vafalls!” -Och om det mot förmodan skulle finnas någon dåre som tänker så, då är det ju just för att hen är det: en dåre! Du behöver följaktligen inte bry dej om denna knäppa person, eller hur? Alltså, folk promenerar ju i löpartajts utan att någon höjer på ögonbrynen. Så, om det känns osäkert: Det är bara din hjärna som bråkar med dej. Klart du har rätt till bekväm löpning. Och du: Du är en RIKTIG löpare!
Kan ni relatera till detta? Berätta gärna!
Har du förresten någon sån där okonventionell löpargrej du tycker att jag borde ta upp i min serie? Tipsa!
Jo visst ja! Glömde säja: Efter ditt inköp kommer ditt nya problem vara att INTE. kunna. sluta. köpa. de små rackarna. Anse dej själv varnad….
Vilken bra idé med den här serien 🙂
Jag jobbade tidigare på sportbutik och det var ofta som kvinnor kom in och behövde springkläder men inte vågade sig på tajts. Men om de väl vågade prova tajtsen i butik så gick de oftast ut med ett par tajts också 🙂
GillaGilla
Tack 🙂 Åh vad härligt att de ändå fick de där tajtsen, tyder på en bra försäljare 🙂
GillaGilla
Denna serie blir intressant att följa! 🙂
GillaGilla
Vad kul att du tycker det!:-)
GillaGilla
Jag känner så igen mig i det där. När jag började springa sprang jag i nå gamla collagebyxor (och svettades nästan ihjäl), för jag kunde ju inte springa i tajts… Sen när jag väl köpte tajts var det från typ HM, för jag kunde ju inte springa i nåt ”riktigt” sportmärke… Nu springer jag däremot alltid i tajts av varierande märken
GillaGilla
Ja, en har ju konstiga grejer och tankar för sej..haha Relaterar!
GillaGilla
jag har nog tvärtomtankar: tycker det är lite synd att de som springer (och ser ut att vara i början av sin löparkarriär) inte har på sig skönare kläder och att de absolut borde testa riktiga löpartights. har aldrig, aldrig, aldrig tänkt att det är konstigt att nybörjarlöpare har löpartights mao – utan att tvärtom är skumt. bomullstights låter extremt oskönt!
GillaGilla
Exakt, så tänker ju jag också, där av denna serie 🙂 Och nej, bomullstajts var verkligen ingen höjdare att springa i. Är glad att den fasen gick över 😀
GillaGilla
Haha känner igen det där – att man bara vill ha fler!
GillaGilla
Haha, ja, det kan bli lite av ett problem.
GillaGilla
Jag kan inte springa utan mina tights, men där emot kan jag inte ha dom på gymmet, det bara går inte!
GillaGilla
Jobbigt. Vad är det som känns fel på gymmet?
GillaGilla
Spännande serie! Tajtsskräcken går över som tur är.
GillaGilla
Tack! Ja, den gör ju det vilket är skönt 🙂
GillaGilla
Bra tights gör halva grejen! Vilka är dina favorittajts?
GillaGilla
Ja absolut! Ett par dåliga kan göra vilken löprunda som helst till en plåga. Jag hade ett par från Rehband som jag älskade, kompressionstajts som satt toppen. Sen råkade jag drutta på näsan när jag var ute och sprang och pajade dem så nu vet jag inte? 😦
GillaGilla
Känner igen! Känns som man ba:kolla in mina
GillaGilla
Resten av min kommentar verkar ha försvunnit…så här fortsätter den: känns som varje gång man tar på sig tajtsen till spring eller annan träning så ba” Hey allihopa kolla in mina grodlår” och sen byter en om till några obekväma/opraktiska fladdriga brallor ist. Bra poäng av dig att ta upp det! Det jag skulle vilja läsa om i denna serie är känslan av att träna på gymmet bland massa pumpade Boys eller träna yoga -stel som en kråka bland massa gummimänniskor. Haha. Va gör man?:D
GillaGilla
Haha, grodlår? Du har minsann inga grodlår! Fast förstår hur du menar. När jag började sprang jag i en låååång t-shirt för att det kändes obekvämt. Men sen ändrades det ganska snabbt vilket var en befrielse 🙂
GillaGilla
hej, jag började ”springa” på löpbandet på gymmet under vinter, köpte passande byxor att träna inomhus i, ett par som var 3/4 långa och lite vidd i benen för säkerhetsskull. På våren när det var dags att börja springa utomhus uppvaktade mina jobbekompisar mej med ett par löpartights på min 55 årsdag och sen dess har jag köpt massor av tights. Tänk att min ”yngre” kolleger tyckte att jag kunde ha tights (visserligen hade jag gått ner 35 kg, men inte riktigt i min bild av mej själv)
GillaGilla
Men åh, vilka fina kollegor! 🙂
GillaGilla
Ficka med dragkedja! Det måste mina tajts ha, så att jag kan ha med mig musikmaskin och nycklar.
GillaGilla
Jag tror inte jag äger ett par såna faktiskt men det låter ju onekligen smart 🙂 Får alltid stora problem på våren/sommaren när det är dax att dumpa jackan.
GillaGilla
Kompression är min passion!
Så att allt sitter på plats!
GillaGilla
Ja, jag älskar också kompression.Sörjer fortfarande mina favoritkompressionstajts som jag ramlade sönder 😦
GillaGilla
Ping: En okonventionell nybörjarlöparserie, del 2: Tänk om någon skrattar åt mej? - Charlotta Sofia springer och trimmarCharlotta Sofia springer och trimmar