Om en liten katt

Hej måndag, hoppas ni har haft en fin helg vänner! Min helg har ju inte varit så fin alls, mest tung, sorgsen och smärtsam, jag saknar min lilla Seven-kille så otroligt mycket. Nu känner jag mej dock lite mer i balans och brister inte ut i gråt precis hela tiden även om det fortfarande händer rätt ofta. Som sagt: Jag vet att ni förstår, speciellt ni som har djur och kanske tvingats ta det där otroligt jobbiga beslutet.

Ledsen att vara en downer så här direkt på måndagen, samtidigt tänker jag att det är viktigt att tala om livets alla sidor. Det är min fasta övertygelse att vi mår bra av att kunna relatera till varandra i både lycka och sorg, i både fint och fult. Att höra någon annan säja: ”Jag vet precis, jag förstår”, det är bomull för själen.

Till sist, låt mej säja några ord om en liten katt som säkert befinner sej på en vackrare plats nu: Seven har inte synts så mycket på bild här på bloggen. Anledningen? Han älskade uppmärksamhet så mycket, att det mesta som finns av honom på bild, är en nos eller ett öra extremt nära linsen. Han var inte så förtjust i andra katter men älskade människor. Ibland undrade vi om han på något sätt var besläktad med någon hund? Han viftade upphetsat på svansen när han trivdes och var glad, vilket fick många att tro att han skulle gå till anfall när han var på sitt bästa kelhumör. Han sprang ut på balkongen på sommaren och drog loss mina blompinnar för att sedan glatt springa omkring med dem i munnen. Han var alltid i närheten, så sent som i fredags låg han här på bordet, framför skärmen när jag författade blogginlägg. 

Sju år, som sitt namn, blev han, denna egensinniga lilla pärla som jag fortfarande ser i ögonvrån hela tiden fast han är på en annan plats nu.

sommar1-013

Här är en bild där jag lyckades fånga honom, säkert innan han fick syn på mej, sprang upp och tryckte sin trubbiga nos mot linsen.

19 thoughts on “Om en liten katt

    • Ja, det är ju det. Lite av förbannelsen med att ha djur, att en älskar så mycket och att de lever relativt kort. Samtidigt skänker de ju så mycket glädje och värme. Tack för kram och kommentar, ni är så fina, allihop<3

      Gilla

  1. Så himla tråkigt när familjemedlemmar blir dåliga och man måste ta de där jobbiga besluten…! 😦
    Massor av kramar. ❤

    Är lite nervös för en av våra katter. Han fyller hela 17 år till sommaren… 😮
    Har haft honom sen jag flyttade hemifrån.

    Kram M

    Gilla

    • Ja, fy, så himla hemskt är det:-( Tack kramarna fina du ❤

      Oj, en riktigt gammal herre, förstår att det känns lite oroligt. Försöka muntra upp med att jag träffade en kattherre på 19 år på tåget en gång, han verkade dessutom må väldigt bra och vara pigg 🙂

      Kram!

      Gilla

    • Blir så tröstad av dina ord, för att du vet (även om jag så klart inte önskar någon det) och för att jag inte är ensam i att känna så här starkt. Tack fina ❤

      Gilla

  2. Ping: Att inte vilja carpe diem jämt - Charlotta Sofia springer och trimmarCharlotta Sofia springer och trimmar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s