Att lägga hälsokorten på bordet

Hej hörrni! I helgen har jag funderat massor, på min träning, på mitt träningsbloggande och hur jag egentligen ser på allt det och kommit fram till att vissa saker är lite skeva fast de egentligen inte borde vara det. Jag känner helt enkelt att jag måste lägga korten på bordet lite. Det låter ju väldigt dramatiskt men jag lovar, det är ingen fara!

Så här är det: En träningsbloggar, en får ganska ofta höra att en inspirerar och peppar, att folk blir peppade av att gå in här. Det är rätt lätt att ta till sej den bilden då, tänka att jag MÅSTE vara så, att jag får inte svika dem som känner sej inspirerade. Skräcken blir på något sätt att de som tänker så ska ändra sej? Förstår ni?

I själva verket känner jag att jag har tappat mycket av min kondition och min livsstil på sista tiden: Att jag äter sämre, att jag tränar mindre. Att då samtidigt försöka hålla upp något slags träningsbloggsjag känns extremt utmattande. Jag hör ju själv hur det låter när jag skriver det? Det är ju helt galet att jag tror att jag behöver vara på ett visst sätt när livet är så föränderligt. Klart en har svackor, klart en kan glida tillbaka i gamla beteenden, beteenden som en haft i större delen av sitt liv. Det är inte konstigt och händer nog de flesta nu och då. Problemet är väl att framgångssagan, den vi läser om, slutar där på toppen. Vi får aldrig se vad som händer sen. Att en (jag) tänker att en måste hålla den där linjen sen, spikrakt, framåt, uppåt sedan. Att allt annat är att misslyckas. Så är det ju inte.

Det är i alla fall där jag är just nu: Lite sämre kondition, lite sämre vanor, lite tröttare och ganska himla lättad över att skriva det. Min plan är ju definitivt inte att stanna här, jag vill må bra, ha goda vanor och springa mycket, det är då jag mår som bäst! Det är bara det att det är en bit tillbaka dit och den biten vill jag ju dela med er. Jag vill inte låtsas att allt bara gått spikrakt uppåt från de där första 5 kilometerna, riktigt så är det inte. Och vet ni? Det gör ingenting. Livet är sällan, eller aldrig, statiskt. Dessutom, det är aldrig förgäves eller tappat, det där en startade med: Att jag började springa för 2,5 år sedan gör att jag, även om flåset är lite sämre, är i mycket bättre kondition idag än vad jag skulle ha varit utan det där springandet.

På tisdag åker jag till Dalarna och stannar en vecka. Då ska jag passa på att tänka lite på hur jag ska lägga upp det här, var jag vill vara och hur jag vill ta mej dit -Sen lovar jag att berätta för er. Förresten, obs, det kommer aldrig någonsin att handla om viktminskning här, om kilon och utseende. Det kommer att handla om att ha en stark kropp som jag trivs i.

Kan ni känna igen er i de här tankegångarna, kanske speciellt ni som träningsbloggar själva?

telefon-604

Det får bli den här bilden i repris. Tycker om den så mycket eftersom jag var exakt där jag vill vara när den togs:  Under en nedjogg efter backintervaller, med bra flås i stark kropp.

35 thoughts on “Att lägga hälsokorten på bordet

  1. Känner igen mig så väl, det går ju liksom upp och ner som med det mesta tycker jag. Men jag tror också att det är viktigt att man vågar skriva om det som bloggare. Bra av dig och hoppas du snart hittar tillbaka till ett mående som passar dig.
    Välkommen till Dalarna!

    Gilla

    • Det är så himla skönt att höra av andra: Att ja, så kan det vara för mej med. Så tack! 🙂
      Tack för välkomnandet också, det ska bli skönt att spendera en vecka ”hemma” 🙂

      Gilla

  2. Jag tycker det är så viktigt att var öppen med att motivationen och ens hälsosamma vanor går upp och ner som träningsbloggare. Man kan lätt få en blid av att allt går så lätt hela tiden.

    Gilla

  3. Känner igen mig, men precis som Camilla och Victoria skriver är det viktigt att visa det, vi är ju inga maskiner, alla har ups and downs. Det är sådana bloggar jag gillar, där alla sidor kommer fram. Visst är det roligt när det går bra, men i längden blir jag lite skeptisk och tappar lätt intresset när det enbart är fluffigt, aldrig roligt och bara massa leenden.

    Gilla

    • Tack för dina ord! Precis så är det ju! Jag tycker t.o.m att en ofta ser igenom den där fasaden och fattar att den inte är riktigt verklig.

      Gilla

  4. Jag känner verkligen igen mig. Men jag skrev ett inlägg om det i höstas, tror det hette ”Vem är jag att driva en träningsblogg?” och så fick jag sjukt mycket bra respons. Sen dess har jag flyttat fokus från att att vara perfekt till att aldrig ge upp. Då är det mycket lättare att hålla uppe ångan, och det går dessutom inte stick i stäv med hur jag själv känner mig. Vissa dagar äter jag chips till middag, så är det bara. Om folk trodde något annat än att även träningsbloggare är människor så kommer de bli väldigt besvikna. Jag tror förresten på att igenkänning och ärlighet väger tusen gånger tyngre i läsarnas ögon än en perfekt förebild. Det skapar bara ångest ändå =)

    Gilla

    • Kommer ihåg det inlägget: Väldigt bra var det. Och ja, du har så himla rätt! En kan få för sej att folk har förväntningar på en som de inte alls har (och har de det så är det väl de som har problem tänker jag). Det är ju faktiskt en av de sakerna jag fått mest credd för på den här bloggen: Att jag är en vanlig människa som tränar. Borde ta fasta på det! Tack för kloka ord fina du ❤

      Gilla

  5. Åh vad bra! Då är jag inte ensam. Jag funderar också på hur jag ska komma tillbaka till där jag vill vara. Ser fram emot att läsa om dina funderingar

    Gilla

    • Vet du, det där, att en inte är ensam, det är så fint att läsa. För det är ju ofta där en hamnar när saker inte går som på räls, att en för för sej att en är ensam om det.

      Gilla

  6. Jag känner absolut igen mig. Ibland tänker jag att ”folk” tycker att jag tappat det gör att jag inte springer lika långt eller lika många lopp som innan. Speciellt nu när jag kämpar på i snön och inte tycker mig få till några kvalitetspass alls.

    Gilla

    • Det är så himla intressant att du skriver det, för jag ser ju på dej som en riktig kämpe, en som är sjukt envis och aldrig ger upp 🙂 Men ja, jag tror att vi alla kanske kan få den där känslan, som att det skulle vara normalt att bara gå från klarhet till klarhet när verkligheten är lite mer komplicerad än så.

      Gilla

  7. Alltså! Så himla bra att du skriver detta inlägg! För det är Så livet är! Det är därför jag och många andra följer din blogg. För att det speglar verkligheten för många av oss därute. Din blogg är inspirerande just därför att du bloggar som du gör. Ärligt om träning och upp och nergångar. För egen tycker jag endå du hittat ett bra koncept på denna blogg;’en strävan efter att må bättre och hitta sig själv’ må vara träning,mat eller självreflektion, det verkar vara en konstant här. Kram fina du! Du inspirerar alltid med din ärlighet!

    Gilla

    • Tack snälla, snälla Emma! Om du visste vad dina ord betyder. Älskar din ”summering” av min blogg, den känns exakt så som jag vill att det ska vara ❤

      Gilla

  8. Jag är ny här och jag tränar inte pga träningsförbud men jag inspireras av det du läser. Jag kan absolut känna igen mig i det du skriver. Det är inte alltid lätt att lägga ribban rätt och det varierar också hur man vill ha det och vad som händer i det riktigt livet utanför bloggen. Som livsstilsbloggare tar man från sin vardag hela tiden men den är inte så exalterande varje dag.

    Jag tycker du gör ett kanonjobb!

    Gilla

    • Tack snälla för din kommentar och välkommen hit! Tycker det är en klockren jämförelse du gör med livsstilsbloggare. Jag tycker det blir så tydligt för mej själv då, för inte begär jag att någon ska ha något superspännande att berätta om varje dag, bara för att den bloggar om sitt liv, för att jag ska tycka att den ska vara intressant. Lika lite som att jag behöver vara någon form av superatlet varje dag, för att jag ska kunna träningsblogga.

      Gilla

  9. Sånt är livet och jag uppskattar bloggar där allt inte är så himla rosaskimrande och gulligt jämt utan mera ärligt. Men jag kan absolut hålla med dig om att det är en liten jobbig känsla när man känner att man måste leverera som träningsblogg. Nu när jag har varit sjukskriven har min blogg innehållit allt annat än träning.. svårt men lärorikt.

    Gilla

    • Kloka du, klart att det är så. Och ja, relaterar mycket till det där, när en tränar för fullt, då har en liksom en massa ”gratisinlägg” men när det är lugnare på den fronten, då måste en hitta på nytt vilket kan vara klurigt.

      Gilla

  10. Ping: Ett tack och ett tips till din gröna smoothie - Charlotta Sofia springer och trimmarCharlotta Sofia springer och trimmar

  11. OM jag känner igen mig. Tokigt vilka tankevurpor man åker på ibland! Det är ju då det är så satans skönt att sätta ord på det och inse att man är ute och cyklar lite. Tänka om och agera annorlunda. Tack för att du delar med dig! Kram

    Gilla

  12. Åh, jag känner också igen mig. Känner mig nästan falsk ibland för att jag bloggar om träning när jag inte alls tränar på samma nivå som förut. Men samtidigt håller jag med vad andra skrivit. Det är ju bara mänskligt, och det som gör bloggen mer intressant och trovärdig. Det går ju upp och ner och det är bara man själv som dömer sådär om sig själv tror jag. Du inspirerar oavsett kondition och träningsnivå.

    Gilla

    • Ja, exakt, den hårdaste domaren är en själv. Verkligen. Trillar ju nästan av stolen här efter all fin respons på det här inlägget ❤
      Jag tror det är en vanlig känsla, en sån där som är bra att prata om. Vad heter det? Ta ut trollen i solen så spricker de 🙂

      Gilla

  13. Ping: Kom igen kroppen, kom igen | Den springande soffpotatisen

  14. Ping: En resa och springförhoppningar - Charlotta Sofia springer och trimmarCharlotta Sofia springer och trimmar

  15. Ping: Löpning efter uppehåll -Strategi och tankar - Charlotta Sofia springer och trimmarCharlotta Sofia springer och trimmar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s