En okonventionell nybörjarlöparserie, del 2: Tänk om någon skrattar åt mej?

För ett tag sedan startade jag ju något här på bloggen, något som jag kallade en okonventionell nybörjarlöparserie. Den fick heta okonventionell just för att den är tänkt att inte innehålla de vanliga tipsen som nybörjarlöpare får, mer sånt som vi alla kanske har funderat på men inte riktigt vågat lufta. Första delen berörde löpartajtsen, att faktiskt våga sätta på sej detta kroppsnära plagg för att unna sej optimal löparkomfort.

Jag funderade sedan lite på vad nästa ämne skulle vara? När jag inte riktigt kom fram till det själv så frågade jag i en löpargrupp för kvinnor på facebook. Svaret jag fick var väldigt enigt: Tänk om någon skrattar åt mej, tycker jag ser konstig ut eller flåsar för högt o.s.v? Med andra ord: såna saker som rör hur andra uppfattar en när en ger sej ut i spåret.

charlottaholding2

Och, oooh ja! Jag har själv haft de här tankarna fast jag vet att det är dumt: 

-Jag har sprintat som en galning fast jag egentligen skulle behövt en paus, bara för att visa de jag passerar hur spänstig och icke långsam jag är.

-Jag har oroat mej hur jag egentligen sett ut bakifrån när jag väl sprintat förbi sagda passerade människor.

-Jag har blivit nervös när jag mött gäng, främst  såna bestående av tonårspojkar, och t.o.m tagit omvägar eftersom jag blivit rädd att få någon jobbig kommentar.

Fast vet ni? Jag tog mej ur det där relativt fort även om jag fortfarande kan få en släng en dålig dag. Egentligen tror jag bara att det finns en lösning på problemet. Den är: Skit i det! Det kan låta lite okonstruktiv men det är också det enda du kan göra. Vad vore alternativet? Att alltid springa i mörker på ensliga ställen? För så här: Här är du ute och SPRINGER. Okej, det kanske inte går jättesnabbt, du kanske är röd som ett stoppljus och flåsar så kraftigt att trädtopparna svajar. Men: Du springer! Och det är sjutton grymt gjort av dej! Du jobbar på din kondition och hälsa, du gör något fantastiskt för din kropp. Om någon är dum nog att kommentera din träning på ett nedlåtande sätt så är det faktiskt för att den personen är helt, himla slut i huvudet. Du däremot, du är fantastisk! Hitta power och stöd i den känslan.

charlottaholding1

Slutligen: Folk bryr sej faktiskt inte så mycket som en tror –Ja, jag vet, det är lätt att få för sej att hela universum cirkulerar kring en själv. men tro det eller ej: Det är faktiskt inte så. Jag har faktiskt aldrig råkat ut för någon elak kommentar under mina löprundor (en gång var det i och för sej två tonårspojkar på moped som tutade, men jag är faktiskt inte säker på att det var åt mej?) Tänk dej själv: Om du möter en löpare? Gör du då en grundlig analys av utseende, fart och flås eller tänker du mer: ”Där var det någon som sprang!” Jag skulle tror det senare va? Okej, det tidigare kan en ju som nybörjarlöpare i och för sej fascineras rätt rejält av men det kommer ju inte från en elak plats, snarare nyfiken, och dessutom: långt ifrån alla du möter är nybörjarlöpare.

Har du känt dej obekväm när du sprungit någon gång? Hur hanterade du det i så fall?

-Camilla har förresten skrivit ett bra inlägg om hur en känner sej bekväm på gymmet om det är där en föredrar att hänga.

löpning
Följ min blogg med Bloglovin

17 thoughts on “En okonventionell nybörjarlöparserie, del 2: Tänk om någon skrattar åt mej?

  1. Jag brukar springa om folk och tänka ”haha jag är ute och springer och du bara går” haha. Kanske eran mardröm att möta i spåret… Jag brukar också ha väldigt färgglada kläder på mig och bryr mig väldigt lite om trosor, daller osv syns igenom. Jag känner mig stark när folk kollar snett på mig med blickar som säger ”du är för tjock och för långsam för att ha sådana kläder på dig ute” och jag visserligen är tjock och långsam, men uppenbarligen snabbare än dem 😉

    Gilla

    • Så himla härligt Emma! Jag kan också tänka lite så, typ: ”Ha, du kan säkert inte springa ifatt mej iaf!” (Det kanske de i och för sej kan men det är tanken som är skön). Apropå underkläder som syns igenom: Förra sommaren upptäckte jag att mina turkosa trosor lyste klart igenom mina svara tajts..haha

      Gilla

  2. Hade också liknande tankar när jag började springa.
    Minns ett par tonårskille som cyklade upp brevid mig, bakifrån och slängde någon (icke så smickrande) kommentar om min rumpa. Jag ignorerade dem.
    När de inte fick någon respons på det, frågade de hur långt jag hade sprungit (ok, fråga. Därför svarade jag).
    ”- Jag är inne på min 11:e km”. (Körde långpass). Då blev det jätteimpade och sa att jag var grym.

    Bra vändning på samtal…! 😀

    Gilla

    • Mycket bra vänding! 🙂 Sen kan jag bli så jäkla arg på hela jäkla normen som gör att killar känner att det är helt ok att kommentera en kvinnas kropp. Det händer inte ofta, typ aldrig, att kvinnor hojtar ”snygg häck” efter män liksom..

      Gilla

  3. Ojoj, vad jag känner igen mig från när jag började springa. Nu tänker jag inte så mycket längre, jag gör min grej liksom. Men det var verkligen inte självklart i början.

    ps! Tack för länk ♥

    Gilla

    • Jo, men så är nog jag för det mesta också, gör min grej 🙂 Fast jag får ju slängar ibland ändå (se min kommentar till Ida) 😀

      Gilla

    • Haha, nu låter det ju på inlägget som att jag är helt förbi det där men faktum är att jag gjorde så senast idag. Det kom en man som svängde ut och började gå framför mej, grejen var att han såg så himla spänstig och löparaktig ut att jag fick kortslutning och älgade på alldeles för fort uppför en backe 😀 Han kunde säkert inte ha brytt sej mindre…hahaha

      Gilla

  4. Så bra inlägg! Just det där med rädslan att flåsa och att andra skulle se det kändes jättejobbigt när jag började med löpning. Sen vänjer en sig och förstår inte alls hur det kunde vara ett problem. Kramar Liza

    Gilla

    • Ja, precis! Sen ger det ju en sån power och ett sånt kroppsjälvförtroende också tycker jag, det där att kunna springa. Jag blir lite så: ”Ha, jag springer, jag är grym!” Lite så som Emma skriver i sin kommentar 🙂

      Gilla

  5. Åh relaterar, det där är superjobbigt periodvis. Kanske är bland annat därför jag älskar att springa i skogen. Mindre folk så att säga och de man träffar på (svampplockare, hundägare, andra motionärer) är inte direkt några som man förväntar sig ska säga något alls förutom ett glatt hej. Jag är inte ett dugg bekväm med att springa i stan. Möjligtvis på ett löpspår men absolut inte på vanliga gator. Skulle behöva bli sjukt mycket snabbare och uthålligare för att trivas med det, om någonsin.

    Gilla

    • Jag funderar lite på vad det är som gör att just löpning blir pinsamt? En känner ju knappast att det är jobbigt att promenera bland folk? Fast det är väl lite det där: Dels visar en halsen lite och liksom visar att en anstränger sej och dels blir en ju lätt ett blickfång när alla andra går? Jag springer ju ofta där människor rör sej om än inte i stadsmiljö så jag tror att jag fått lov att liksom kbt:a bort det där från mej själv? 😀

      Gilla

  6. Minns en händelse förra sommaren när jag skulle springa backintervaller vid löpspåret nära där jag bor. Byns fotbollslag hade tydligen samma idé som jag och när jag kom till backen tokspurtade jag upp för att ”visa upp mig” och sen sprang jag bort därifrån och valde en annan väg istället. När jag kom hem kände jag mig så fånig, som om DE ska förstöra min plan, DE brydde sig knappast ens, det var bara JAG som var fånig med egna hjärnspöken.

    Gilla

    • Ja, en gör ju såna där knepiga grejer ibland 🙂 Jag kommer fortfarande på mej själv med att tänka helt avigt ibland, så där så att jag måste skratta åt mej själv. Vem vet, kanske var det någon i fotbollslaget som spurtade lite extra för dej med? 😀

      Gilla

  7. Jag funderar såhär: I min erfahrenhet så säger eller tänker ingen som springer själv någonting nedlåtande om en annan löpare, hur långsamt en må vara – och alla som inte springer själva behöver man väl inte bry sig om, eller hur?!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s